Deprimerad pga relationsproblem

Kanske borde funderat på detta innan ni väntade barn? nu har du ju redan satt dig i båten så att säga.

Om jag förstår dig rätt så uppkom problemen i samband med att du blev gravid?

När man är gravid är man inte sig själv, så ta inga förhastade beslut just nu. Däremot tkr jag man kan kräva av sin partner att denna ska vara ärlig och inte ljuga om saker, oavsett vad det är. En del känner sig inte bekväma att ha sex med en gravid kvinna medens andra älskar det. Nu kanske hans sexdrift var låg innan oxå. Man är ju olika som person och det går upp och ner i livets olika skeden.

Jag upplever att jag var den som drev på innan, nu är det mer sambon. Vi har vart tillsammans i snart 11 år och har tre barn tillsammans.

Tycker mest hans sexdrift är låg till mig och inte överlag.. Sammanlagt kanske han ändå kommer 4-5 dagar i veckan. Varav vi en... Säger att han älskar min gravida kropp.. Men som med allt annat så ifrågasätter jag ju allt han säger. Dålig tillit..

Finns ju två problem då. Ett att du inte känner tillit till honom av någon anledning? Har det varit så hela reaktionen eller är det nytt? Har det uppkommit situationer där han ljugit och du fått reda på det? Blir ju i längden väldigt jobbigt för er båda om du ständigt måste ifrågasätta allt och tveka på om han säger sanningen.

Problem två är väll då att ni har olika behov och tankar kring ett sexliv. För honom verkar de som han gärna tillfredställer sig själv de flesta gångerna han blir sugen och att han är helt ok med det medens du är tvärtom. Har ni pratat med varandra om det?

Kräv att han går med i parterapi. Vill han inte så blir det svårt för er att ta sig vidare på egen hand. Han låter som en omogen pojke som inte vill ta ansvar utan lägger över allt på dig = du får dåligt samvete över saker du inte ens rår för. Vill du verkligen leva så? 

Jag skulle hellre vara ensam, ärligt talat. 

Ekonomin osv behöver du inte oroa dig över, det är ändå sekundärt efter att ha en bra relation med någon. 

Om ni får det här barnet tillsammans så är han underhållsskyldig om ni inte bor ihop, och du har barnet mest (eftersom det blir så i början att mamman har barnet mest). 

Ja det har varit situationer där jag både kommit på honom med oönskat beteende och att han ljugit för mig. Och inte ens när jag påpekar det så erkänner han. Förnekar i sten och blir förbannad på mig. Och du har helt rätt i att det kräver mycket hjärnverksamhet och energi att ständigt analysera det han säger...

Ja jag tror du är ganska rak på sak där med våra olika behov och det är den diskussionen jag försöker komma till med honom. Men han säger att det inte är så. Jag vet dock inte om jag kan leva med en man där ett gemensamt sexliv blir sekundärt...

Uppkom i samband med att jag blev gravid

Har full förståelse för att du känner så ang sexlivet. Man vill ju vara nr ett när det kommer till det. Nu väntar ni ju även barn vilket gör allt lite svårare. Ställ ultimatum och håll fast vid det. För mig är det helt oacceptabelt att ljuga i tid och otid, förstår att din tillit blir skadad av det. Inte heller en så charmig egenskap hos en pappa.

Om problemet uppstod i samband med graviditeten kan det ju ha med själva graviditeten att göra. Min man tyckte att det var väldigt obehagligt att ha sex under mina graviditeter. Han var rädd att skada barnen etc. trots att han visste att det teoretiskt sett inte var någon fara. Problemet är väl i så fall snarare att din kille inte klarar att kommunicera.

Tack för förståelse. Vad hade du ställt för ultimatum?

Jag och min kille har varit tillsammans 3 år. Han tog mig med storm.

Vi har stora relationsproblem då han ljuger om ditt och datt och jag har börjat tappa tillit. Funderar på allt han säger om det verkligen stämmer. Ett hett ämne i vår relation är sex. Han har låg sexdrift och avvisar mig ständigt. Stress inte rätt mode. Tycker jag lägger mycket press på honom etc. Men han tittar regelbundet på porr och runkar. Och ljuger om det med. Härom dagen kom jag på honom med att berätta två olika historier över en tid om sitt onanerade vilket jag konfronterade honom med. Förnekade i sten och la över allt på mig. Jag känner mig frustrerad på många vis och orespekterad. Detta har lett till att jag har en omotivation til relationen. Jag börjar känna mig nedstämd och låg. Har haft ett par längre relationer sedan tidigare och hade svårt med att få tillit i första läget. Och tänker väl att om inte detta funkar så kommer det aldrig fungera med någon annan. Ett liv utan kärlek och relation vet jag inte om jag tycker det är värt att leva.. Om jag lämnar nu kommer jag inte klara mig ekonomiskt och vi väntar barn.

Jag och min kille har varit tillsammans 3 år. Han tog mig med storm.

Vi har stora relationsproblem då han ljuger om ditt och datt och jag har börjat tappa tillit. Funderar på allt han säger om det verkligen stämmer. Ett hett ämne i vår relation är sex. Han har låg sexdrift och avvisar mig ständigt. Stress inte rätt mode. Tycker jag lägger mycket press på honom etc. Men han tittar regelbundet på porr och runkar. Och ljuger om det med. Härom dagen kom jag på honom med att berätta två olika historier över en tid om sitt onanerade vilket jag konfronterade honom med. Förnekade i sten och la över allt på mig. Jag känner mig frustrerad på många vis och orespekterad. Detta har lett till att jag har en omotivation til relationen. Jag börjar känna mig nedstämd och låg. Har haft ett par längre relationer sedan tidigare och hade svårt med att få tillit i första läget. Och tänker väl att om inte detta funkar så kommer det aldrig fungera med någon annan. Ett liv utan kärlek och relation vet jag inte om jag tycker det är värt att leva.. Om jag lämnar nu kommer jag inte klara mig ekonomiskt och vi väntar barn.