Anonym (E.) skrev 2021-08-01 05:51:03 följande:
Fast förälskelse fungerar ju så, att det går snabbt att lära känna varandra. Eller kanske snarare: att KÄNNA att man plötsligt känner varandra väl, är närmast varandra i världen, att det var meant to be, och att ljuv musik spelar. Fast det kan bli ett bittert uppvaknande senare, när man har lämnat maken/hustrun, och den här nya personen lämnar bromsspår i toaletten, går omkring och fiser i kalsonger, inte vill hjälpa till med hushållsarbetet...
Detta är förmodligen något uråldrigt, som fanns redan när vi var jägare och samlare, eller rentav människoapor. Om män och kvinnor inte hade kunnat lära känna varandra så snabbt, när de någon gång stötte på individer från en annan klan som de inte var släkt med, så hade de inte varit beredda att lämna sina föräldrar och syskon och alla andra släktingar nästan genast, för att följa med en främling... och troligen aldrig se sin klan igen. Och då hade det inte blivit några barn gjorda - eller bara genom incest - och då skulle vi inte ha funnits här idag.
Man kan inte riktigt beskylla en förälskad person för vad den upplever, för det rår den inte för. Man kan bara be den att ta det lite lugnt, vänta litet, och gärna prata med någon objektiv person om hur han eller hon ser på den Åtrådda/Åtrådde, och parets möjligheter att bli lyckliga på sikt.
Svarade du på rätt inlägg? Jag ifrågasatte inte kär och förälskad. Det vet jag att man kan bli snabbt för det har jag blivit massor av gånger. Jag undrade bara om han verkligen älskade någon han kännt sen i juni.
Att de är förtroliga ned varandra tycker jag inte heller är konstigt. Det vet jag också av egen erfarenhet att man kan bli. Men ts verkar tycka att han inte har gjort något för att de inte har gjort något fysiskt. Och det motsätter jag mig. Han kan inte rå för sina känslor men han har absolut eldat på känslorna genom att prata så mycket med kollegan. Och han har absolut gått över gränsen för vad som är ok när han berättar för kollegan vad han känner.
Det jag utgår ifrån är vad frun skulle säga. Får hon veta att han har känslor för någon, väldigt tufft att få höra men inget partnern kan rå för. Det kanske man kan jobba sig igenom. Men att få veta att partnern och kollegan varit så förtroliga. Att partnern har berättat om sina känslor. Ja nu börjar det ju bli mer problematiskt. Detta är nog svårare att komma över.
Så det är absolut inte så att bara för att man inte gjort något fysiskt så har man inte gått för långt. Det är bara att fråga sig själv, skulle jag kunna spela upp en film med alla våra samtal för min fru? Om svaret är nej så har man ju gått för långt.
Men jag dömer inte på det sättet. Jag har själv varit otrogen. Men jag svarar bara på ts fråga om det är otrohet och ja det kan det vara även om det inte varit fysiskt. Ts verkar tycka att han inte gjort nåt men det har han ju absolut gjort.
