Kär men inte gjort något

Tack, det känns som att du i alla fall förstår. Jag har ju aldrig sagt att det jag känner eller gjort är bra. Men jag är ändå förälskad. Att mina kollegor ser det trots att jag faktiskt inte gör något fysiskt fel, vad ska jag göra åt det?

Svarade du på rätt inlägg? Jag ifrågasatte inte kär och förälskad. Det vet jag att man kan bli snabbt för det har jag blivit massor av gånger. Jag undrade bara om han verkligen älskade någon han kännt sen i juni.

Att de är förtroliga ned varandra tycker jag inte heller är konstigt. Det vet jag också av egen erfarenhet att man kan bli. Men ts verkar tycka att han inte har gjort något för att de inte har gjort något fysiskt. Och det motsätter jag mig. Han kan inte rå för sina känslor men han har absolut eldat på känslorna genom att prata så mycket med kollegan. Och han har absolut gått över gränsen för vad som är ok när han berättar för kollegan vad han känner.

Det jag utgår ifrån är vad frun skulle säga. Får hon veta att han har känslor för någon, väldigt tufft att få höra men inget partnern kan rå för. Det kanske man kan jobba sig igenom. Men att få veta att partnern och kollegan varit så förtroliga. Att partnern har berättat om sina känslor. Ja nu börjar det ju bli mer problematiskt. Detta är nog svårare att komma över.

Så det är absolut inte så att bara för att man inte gjort något fysiskt så har man inte gått för långt. Det är bara att fråga sig själv, skulle jag kunna spela upp en film med alla våra samtal för min fru? Om svaret är nej så har man ju gått för långt.

Men jag dömer inte på det sättet. Jag har själv varit otrogen. Men jag svarar bara på ts fråga om det är otrohet och ja det kan det vara även om det inte varit fysiskt. Ts verkar tycka att han inte gjort nåt men det har han ju absolut gjort.

Ja, först och främst kan du ju sluta att elda på känslorna för kollegan? Att ta avstånd från henne och göra allt du kan för att faktiskt gå vidare och sluta vara kär i någon som inte är din fru? 

Viktigt att komma ihåg också. Du är inget offer i detta. Det är inte synd om dig. Du är den som har kontrollen och bör ta ansvaret för att avsluta relationen med kollegan. Du säger att ni inte gjort något men det tycker jag du har. Du har redan tagit de första stegen mot otrohet genom att få en sån nära kontakt med en annan kvinna. Du bär ansvaret för att inte ta det längre. Du har en familj, fru och barn som litar på dig. Så ta i ratten och styr in på rätt väg. Börjar kännas som att du låter bilen styra vart den vill, ta i ratten och ta kontroll över situationen. Du vet vad som bör göras. 

Fast samtidigt är detta inte så illa som det skulle ha varit för 80 år sedan, eller i vissa länder på jorden än i dag. Vi FÅR skilja oss och gifta om oss med någon annan, det behöver inte sluta i en stor tragedi. Det KAN faktiskt vara så, att äktenskapet aldrig var rätt från början. Eller att frun/maken förändrats med åren. Vi måste inte längre lida oss igenom ett långt liv med fel person, för att vi en gång gjorde ett misstag och sa "ja" till fel person i en kyrka eller ett stadshus.

Dock skadar det självklart alltid frun/maken och barnen i någon mån, så innan man tar ett sådant steg, tycker jag att man i alla fall ska vara så säker som det går på, att den nya personen verkligen är rätt person. Och det är svårt att veta så länge som man är förälskad. 

Ibland önskar jag att man kunde få se videos på dem som sådana här trådar handlar om! Ofta räcker det med ett par minuter, för att bedöma någons personlighet. Då skulle man kunna säga till trådstartaren: "om du kan få en sådan som X ska du så klart slå till, varför leva hela ditt liv med en sådan tråkmåns som Y?" eller "ser du inte att X är en fjant? Du kommer att tröttna fort, och då har du förstört allt det fina du hade med Y, som är en så bra och gedigen människa".

Fast samtidigt är detta inte så illa som det skulle ha varit för 80 år sedan, eller i vissa länder på jorden än i dag. Vi FÅR skilja oss och gifta om oss med någon annan, det behöver inte sluta i en stor tragedi. Det KAN faktiskt vara så, att äktenskapet aldrig var rätt från början. Eller att frun/maken förändrats med åren. Vi måste inte längre lida oss igenom ett långt liv med fel person, för att vi en gång gjorde ett misstag och sa "ja" till fel person i en kyrka eller ett stadshus.

Dock skadar det självklart alltid frun/maken och barnen i någon mån, så innan man tar ett sådant steg, tycker jag att man i alla fall ska vara så säker som det går på, att den nya personen verkligen är rätt person. Och det är svårt att veta så länge som man är förälskad. 

Ibland önskar jag att man kunde få se videos på dem som sådana här trådar handlar om! Ofta räcker det med ett par minuter, för att bedöma någons personlighet. Då skulle man kunna säga till trådstartaren: "om du kan få en sådan som X ska du så klart slå till, varför leva hela ditt liv med en sådan tråkmåns som Y?" eller "ser du inte att X är en fjant? Du kommer att tröttna fort, och då har du förstört allt det fina du hade med Y, som är en så bra och gedigen människa".