Hej!
Ni som har barn som är lågbegåvade, hur märks det? Vad har era barn svårigheter med?
Mitt barn blev nyligen vuxen, och fick nyligen det konstaterat. Men han har klarat vanlig skolgång och fått betyg i allt. Men det kanske är vanligt? Sonen har alltid haft svårt för matte och även att skriva på svenska, och även läsa. Men ingen dyslexi enligt läraren i lågstadiet.
Är lite förvånad att varken vi eller skolan märkt det.
Hur kom det sig att man satt diagnos, varför ens söka hjälp att få det? Och han klarar sig väl bra i världen ändå tänker jag, när det inte ens märkts tidigare?
Ibland undrar jag om man inte sätter diagnoser lite lättvindigt, vad har de angett som kriterier? Normalskalan är faktiskt rätt stor, och om ingen märkt något hittills betvivlar jag att din son är särskilt avvikande. Och jag tror det kommer gå bra för honom i livet ändå :)
Hur kom det sig att man satt diagnos, varför ens söka hjälp att få det? Och han klarar sig väl bra i världen ändå tänker jag, när det inte ens märkts tidigare?
Ibland undrar jag om man inte sätter diagnoser lite lättvindigt, vad har de angett som kriterier? Normalskalan är faktiskt rätt stor, och om ingen märkt något hittills betvivlar jag att din son är särskilt avvikande. Och jag tror det kommer gå bra för honom i livet ändå :)
Jag tycker det var lite hårt uttryckt av den där psykologen isf kring det där med 4 p, sånt behöver man faktiskt inte säga alls för det är inte relevant för er/hans situation. Dessutom är IQ inte alltid så lätt att läsa av, det kan vara lite med dagsformen också. Sedan är det väl säkert så att ja, han ligger i lägre delen av skalan, men han har samtidigt klarat så mycket ändå! Jag tror han kommer få en bra framtid i vilket fall. Det gäller bara att hitta rätt sysselsättning.
76 på IQ testet menar du? Jag har svårt att tro att man med en så låg IQ klarar grundskolan och 2 år i gymnasiet och att lärarna och föräldrar inte märker att någonting är fel. Jag skulle inte lägga så mycket vikt på denna resultat - om han har svårt att koncentrera sig kommer han såklart få ett sämre resultat på en IQ test, men inte för att han klarar inte uppgifterna, utan för att han kan inte koncentrera sig på dem. Det är ju en stor skillnad. Sedan påverka den psykiska författning under testet också ganska mycket - var han nervös? Kanske skrämt upp pga de otrevliga psykologen?
Mitt bonusbarn har likvärdiga diagnoser.
Den ömma modern är högutbildad och har en lång radda krav hon ställer på oss pga barnets lågbegåvning.
Saken är den att barnet är mer eller mindre trespråkigt, svenska, hans mammas modersmål samt engelska. Hen skiftar mellan språken hur lätt som helst.
Dessutom är barnet mycket intresserad av saker som astrofysik, relativitetsteorin, naturvetenskap osv osv. Och hen är 10 år. Lågbegåvad? Knappast. Det gör mig faktiskt förbannad att den ömma modern svalde diagnosen med hull och hår. Tror snarare att problemet är det omvända, att hen är smartare än de flesta men blir så sjukt uttråkad av alla tester att hen ger fullkomligt sjutton i dem. Därav det torftiga resultatet.
Gränsen för att gå i särskola i min kommun har satts strikt vid IQ 70. Platsar ditt barn in där tycker du? Tycker du att något barn som klarar av skolan ska placeras i särskola?
Tycker att du ska ifrågasätta den där diagnosen, högljutt!
För jag tänker så här att en sådan diagnos "du är en korkskalle" är otroligt stigmatiserande och risken är rätt stor att det i sig leder till otroligt mycket elände - speciellt om det inte stämmer.
Det är faktiskt inte så svårt att gå igenom grundskolan med godkända resultat.
Är ingenting superovanligt med lågbegåvade människor så tycker inte du behöver behandla din son annorlunda.
Det är faktiskt inte så svårt att gå igenom grundskolan med godkända resultat.
Är ingenting superovanligt med lågbegåvade människor så tycker inte du behöver behandla din son annorlunda.