Anonym (@) skrev 2021-08-03 01:04:26 följande:
Du förstår ju inte alls vad jag menar. Min poäng är inte att städnormen är en bra norm som tjänar ett viktigt syfte och bör följas. Att jag "tycker att det borde vara så" har jag aldrig påstått. Jag pratar om okänsligheten eller obryddheten inför sociala normer på ett generellt plan. Ett samhälle kan inte existera utan normer. Därmed inte sagt att normerna måste se ut på ett visst sätt, men normer av något slag kommer alltid att finnas i ett samhälle. De flesta medborgarna i ett samhälle har inga problem med att följa normerna. När någon bryter mot normerna, kommer vi att reagera. Bryter någon ofta mot en norm eller mot många normer, så kommer vi att uppfatta personen som udda. Det gör nog du också, även om du kanske inte är medveten om det.
Har man det väldigt stökigt och skitigt i sitt hem och är till synes helt ovetande eller obrydd om att andra uppfattar det negativt, så signalerar man att man av någon anledning är väldigt udda. Lägg därtill att många (de flesta?) tycker att smuts är äckligt, och de kommer då att uppleva personen i fråga som äcklig.
Självklart har alla rätt att städa hur mycket eller hur lite de vill hemma hos sig själva. Men man har ingen rätt att kräva att andra ska tycka att man är normal om man har det grisigt hemma. I TS fall handlar det ju om en kille hon dejtar. Hon är ingen dålig människa för att hon upplever hans hem som äckligt och hon har all rätt att sluta dejta honom för det. Han valde att visa upp sitt hem för TS och hon har då rätt att reagera på det hon ser, i synnerhet om detta är en potentiell partner.
Har du själv inga gränser alls för hur smutsigt du tycker det är normalt att ha i sitt hem? Vad tycker du när det är så smutsigt att det är en sanitär olägenhet? Eller när smutsigheten och stökigheten beror på psykisk ohälsa?
Du skriver att man inte har rätt att kräva att andra ska tycka att man är normal om man har det stökigt hemma. Det gäller ju åt andra hållet också, d.v.s. man har inte rätt att kräva att andra ska tycka att man är normal om man har städat och fint hemma, heller. Andra får ju nämligen tycka precis vad de vill om en, och man har inte rätt att kräva att de ska ändra åsikt. Det som den ena familjen tycker är normalt, tycker den andra är onormalt och vice versa.
Det jag reagerar på i din text är att du tar det för självklart att det bästa är att vara normal och att det är eftersträvansvärt. Det tycker inte jag. Varför skulle jag vilja vara någon normal medelmåtta, då siktar jag hellre mot att bli lycklig och må bra utifrån mina mått mätt, utan att bry mig om vad andra tycker och tänker om det i alltför stor grad.
Väljer jag bort städning för något som är viktigare ger det mig en stor fördel genom att jag får mer tid än medelsvensson till att utföra det jag vill. Struntar jag i semester och ligga på stranden vinner jag stora fördelar även där. Man prioriterar i livet och det handlar mer om att leva sitt liv i samklang med sig själv och sina mål, än att snegla på vad andra tar sig för i sina liv.
Jag anser att killen har lika stor rätt att välja bort TS som TS att välja bort honom. Ingen av dem är dåliga människor om de väljer bort en annan p.g.a. städmani eller stökmani.
Det känns dock inte som att hon har gett killen en chans, utan bara gissar att han inte är villig att städa mer om de blev tillsammans. Om hon visste att han inte skulle bidra till städningen i ett gemensamt hem, då hade jag haft större förståelse, även om sådana konflikter ofta kan lösas i en relation där man kan kommunicera och visa varandra ömsesidig respekt.
I mina ögon är städning mestadels något trist, som jag försöker minimera. Det kan vara kul att städa när det ger resultat, men då måste det bli ordentligt stökigt först för att det ska vara värt ansträngningen. Det finns en gräns för stökigheten hos mig, hos dig och hos de flesta, men skillnaden är förstås att gränsen varierar mellan oss.