Är det fel val?

Absolut fel val! Det viktiga här är inte hur ni vuxna mår (vänta ska jag ta fram världens minsta fiol....) utan hur barnen mår, och de har redan en trygghet där ni bor, de har vänner, skolgång, kända omgivningar och släktingar på nära hand, säkert fritidsintressen också. Ska ni rotrycka tre barn för att din man vill ta hand om sin farfars gård?! Fullständigt vansinnigt och så otroligt egoistiskt!

Och själv ska du ge upp hela ditt liv också ovanpå det? Aldrig! Om han vill flytta så låt honom! Men barnen och du stannar där ni är, för ni har ett liv. Du är inte skyldig honom ett dugg, han är en vuxen människa som själv tagit beslutet att bo där ni är nu! Passar det inte honom så får han välja om han vill bo kvar eller flytta.

Om det varit tvärtom... Att du bott i din mans föräldrahem från början och nu efter x antal år får du möjlighet att komma hem till ditt hem, ta hand om dina gamla föräldrar och du verkligen längtar hem... osv. Hur hade du velat bli bemött av din man?

Han har ställt upp för dig i alla år. När ska det bli hans tur?

Så tänker jag också. Dessutom är barnen fortfarande små.

Har inte du startat en massa tidigare trådar om detta? Fick du inte bra svar där?

Har han vana och erfarenhet av att driva en gård med skog och mark på egen hand?

Det här handlar ju om så mycket mer än att bara byta ort; att bo på och sköta en gård är en livsstil.
Är ni alla införstådda med det, och vilken förändring det blir för hela familjen?

Nej det har jag inte gjort, men då finns det väl fler i min situation.

Jag förstår hur du tänker - men barnen har inte ens börjat skolar ännu så för den sakens skull tror jag inte de tar skada. Men att splittra familjen tror jag skadar barnen mer än att flytta 11 mil med båda sina föräldrar.

Det är så jag tänker? men sen kommer klumpen i magen och känslan av att kanske tar ett beslut som gör det sämre för oss och barnen och då undrar jag om det verkligen är rätt.

Han har säkert längtat efter detta länge och nu kommer chansen. Jag tror ni för får det bra. Barn har det bra på gårdar! Det finns så mycket mer att göra hela tiden.

Ja, alltså jag tycker ju att 11 mil är ingenting... Du kommer ju fortfarande kunna hälsa på din familj väldigt ofta. Det är ju ingen omöjlig sträcka att ens ta för en dagstur. Så för min del känns det som att du överdriver den aspekten litegrann. Visst att du inte kan sticka över till dina syskon eller föräldrar spontant efter middagen som du kanske är van nu, men bör inte din man och barn egentligen vara din första prio?

Om han har en chans att göra något han brinner för, samtidigt som att du och barnen inte hamnar i kläm när det kommer till skola/jobb (vilket det inte låter som) känns det ju orättvist att du ska sätta dig på tvären bara för att du kommer behöva planera snäppet längre om du ska kunna hälsa på din ursprungsfamilj... Och dessutom kanske ni blir närmare hans familj iom en flytt. Han kanske har varit sugen på att kunna göra spontanbesök till hans föräldrar?