Svår kompis till dottern
Hej!
Hoppas ni kan hjälpa mig få perspektiv och kanske några råd.
Min dotter är 6 år, och vi bor i en radhuslänga där 3 andra barnfamiljer bor nära. Dottern leker varje dag med grannarna, och vi har kommit överens om att det är ok att barnen springer mellan husen, men såklart respekteras det att det inte alltid passar med besök. Det fungerar i stort sett bra. Dock har jag väldigt ambivalenta känslor inför ena familjen. Utåt sett tror jag att de vill ge en bild av att vara strikta föräldrar med ?pli? på ungarna. Dock uppfattar jag dem inte som särskilt varma personer eller trevliga i alla lägen. Ibland har det hänt att mamman , efter min tolkning, undviker att hälsa på mig offentligt. T ex på fotbollsträning med barnen känns det som att hon undviker kontakt och inte vill ?småprata ? som man ju normalt gör med andra föräldrar. Det är dock inget som hindrar dem från att skicka barnen till oss, och efter vår semester när vi varit borta i flera veckor kommer deras dotter(X) som också är 6 år ned direkt efter att vi klivit ur bilen.
De två flickorna drar inte helt jämnt, det är ofta konflikter. Jag upplever att X ofta vill provocera min dotter till att göra sånt hon inte får, och sedan skvallra till oss och hoppas att hon ska få skäll. T ex gå utanför tomtgränsen, hälsa på hos en annan granne fast vi sagt nej, springa runt som en dåre på vägen etc. Hon har också retat min dotter och direkt när de blir ovänner säger hon saker som ?jag ska aldrig mer leka med dig? ?du får inte komma på mitt kalas? ????.. hon känns ibland väldigt respektlös och ljuger så det stänker om allt möjligt, t ex att hon inte får vara ute och leka för sin mamma och pappa (för att hon inte VILL), att hon ska på kungens bröllop (för att imponera?) ja, säkert ganska normalt för en 5-6 åring. Men jag reagerar ändå på att det blir så mycket konflikter samt att det sägs så hårda ord. Att använda sin vänskap som förhandlingsmetod så fort man inte får som man vill känns väldigt destruktivt.
I början blev min dotter ledsen och tog illa upp, sen har vi sagt att hon inte måste tro på allt X säger, att hon vet innerst inne vad som är sant och då har min dotter stått på sig mer. En gång överhörde jag ett bråk mellan de två, och till slut sa min dotter ?vet du X, det är så tråkigt att leka med dig för du ska alltid bråka?.. ????
Tycker det är bra att min dotter lärt sig säga ifrån, samtidigt vill jag liksom skydda henne. Tycker inte det känns bra eller ok att hon har en vän som försöker provocera henne hela tiden, så nu har vi respekterat när hon säger att hon vill vara ifred. Dock blir det då svårt när andra grannflickan, som det nästan aldrig är bråk med, kommer och knackar på en kvart efteråt och min dotter såklart vill leka med henne. Mamman till X har flera gånger klagat på mamman till 3:e grannflickan då X ibland kommit hem och sagt att hon inte får vara med. Dock har hon inte sagt ett ord till oss.. vanligtvis är det bara jag, min sambo, och tredje flickans föräldrar ute i trädgården och leker med barnen, X föräldrar är aldrig ute. När X är hos oss försöker jag prata lite om respekt för andra, regler osv med barnen på ett konstruktivt sätt. X verkar trivas hos oss, vill ofta sitta kvar inne och rita själv fast de andra barnen går ut. Jag får uppfattningen av att hon får mycket skäll hemma av sina stränga föräldrar? Någon gång när det blev storbråk här hemma sa jag att jag skulle ringa hennes pappa, och då grät hon och sa Neeeej. Tror min dotter i den situationen hade sagt tvärtom.
Sista veckan när min dotter sagt nej til besök, har X tagit med sig sin lillasyster på 2 år, som min dotter är väldigt förtjust i, för att få komma in till oss. Då brukar min dotter säga ja, samtidigt känns det inte riktigt ok att skicka en 2-åring till grannen?? Vi har en bebis på 6 månader och orkar inte passa på en tvååring i tillägg?! Trodde det var en engångsföreteelse, men sen hände både lördag och söndag och föräldrarna till barnen hör inte ens av sig och frågar om det är ok.
Jag börjar ledsna på retsticka-beteendet, bristen på kommunikation osv här i grannskapet. Har ni några förslag på hur vi ska hantera detta vidare? :)