• Anonym (Star2­)
    Tue 31 Aug 2021 07:58
    4930 visningar
    156 svar
    156
    4930

    Känns som att vi nått botten!

    Jag har varit tillsammans med min sambo i 5 år och bor med honom och hans tonårsbarn i hans hus. Vi har haft väldigt många ups & downs, vilket troligtvis har förstört känslorna och tilliten till varandra och till förhållandet långsiktigt. Vi hade redan ifrån start helt olika syn på barnuppfostran och hur mycket barn ska styra och ställa i ett hem. Jag är för den strängare uppfostran där barn visar respekt för vuxna och där vi har regler i hemmet. Han är precis tvärtom, det är barnen som styr och vi anpassar oss till dem.

    Detta har gjort det omöjligt för mig att bara vara tyst i huset, utan jag har klagat en hel del och känt att jag ibland inte står ut. Han var ifrån början livrädd att förlora mig och försökte göra som jag ville, men nu sedan ett år har han vänt och blivit ännu värre. Barnen är det som bestämmer allt, och jag får inte säga ett ljud som är negativt.

    Det har gått så långt att om jag bara suckar någon gång eller inte går runt med ett leende på läpparna hela tiden när barnen är där, så exploderar han och säger att jag hatar hans barn. Tidigare var han livrädd för att jag skulle flytta, då särbolivet är något som definitivt hade passat oss bättre, men nu kan han efter varje litet tjafs säga att "dörren är där! Dra nu om det inte passar! Flytta!" 

    Jag hyr ut min lägenhet i 2:a hand så jag kan flytta dig, men då han säger att det är helt slut om jag flyttar så har jag tvekat hela tiden.

    Känner att han helt förlorat respekt för mig och har 0 tolerans. Jag vill och försöker prata med honom som en vuxen, dvs försöka komma fram till om vi ska fortsätta försöka men att båda då måste kämpa, eller om vi helt enkelt vill helt olika saker och att det är för infekterat så att vi borde gå skilda vägar! Han vägrar prata, utan säger bara att jag är en idiot som inte ändrar på mig och accepterar hans barn. Jag accepterar dem, men önskar bara att där finns respekt och regler i ett hem där alla är lika mycket värda.

    Varför är jag kvar? Jo, för att när vi har det bra och när inte barnen är här så är det underbart. Han är generös, lojal, pålitlig, omtänksam och helt enkelt den bäste mannen, så länge man inte säger något om hans barn. Jag måste avguda hans barn och hela tiden fjäska för dem, trots att de inte tycker om mig. Jag vet inte hur det kan fungera när barnen och jag inte alls går ihop efter 5 år!! Hur ska man hitta en lösning på detta?

  • Svar på tråden Känns som att vi nått botten!
  • Thu 2 Sep 2021 17:39
    #61
    Anonym (man) skrev 2021-09-02 15:37:19 följande:
    Absolut då är särboskap bättre, men samtidigt kan man som bonus inte heller bara kliva in och förvänta sig att allt ska göras som man själv tycker är rätt.

    Om man som utomstående kliver i ett befintligt sällskap som känt varandra länge och har sitt sätt att göra saker på så kan man ju inte förvänta sig att de bara ska göra om allt till ens eget behag. Visst vissa saker är ganska självklara som tex plocka upp efter sig, men sen finns det ju andra saker som inte nödvändigtvis är fel bara för att man själv inte är van vid det. Det måste finnas vilja att kompromissa från båda sidor.
    Ja,absolut. Jag håller med om att båda måste kunnna kompromissa.
    Men jag tycker inte att det verkar finnas någon kompromissvilja varken från TS sambo eller barnen.
    TS har föreslagit att de kan vara särbo,men då säger han att det är slut.
    Och i och med att TS inte verkar helt redo att lämna så hamnar de ju i ett slags dödläge.
    Så frågan är vem som ska börja släppa på tyglarna.
  • Thu 2 Sep 2021 17:51
    #62
    molly50 skrev 2021-09-02 17:39:40 följande:

    Ja,absolut. Jag håller med om att båda måste kunnna kompromissa.

    Men jag tycker inte att det verkar finnas någon kompromissvilja varken från TS sambo eller barnen.

    TS har föreslagit att de kan vara särbo,men då säger han att det är slut.

    Och i och med att TS inte verkar helt redo att lämna så hamnar de ju i ett slags dödläge.

    Så frågan är vem som ska börja släppa på tyglarna.


    Precis. Och det viktigaste är att TS mår väl i sitt liv utan att ha en hostil majoritet emot sig, vem vill vara andra klassens människa i sitt hem?Pappan kommer att fatta när allt är för sent. Lycka till din fjant med att hitta en ny dörrmatta?
  • Anonym (man)
    Thu 2 Sep 2021 17:52
    #63
    molly50 skrev 2021-09-02 17:39:40 följande:
    Ja,absolut. Jag håller med om att båda måste kunnna kompromissa.
    Men jag tycker inte att det verkar finnas någon kompromissvilja varken från TS sambo eller barnen.
    TS har föreslagit att de kan vara särbo,men då säger han att det är slut.
    Och i och med att TS inte verkar helt redo att lämna så hamnar de ju i ett slags dödläge.
    Så frågan är vem som ska börja släppa på tyglarna.
    Ja, det kan jag iof hålla med om, om det nu är som TS beskriver det för vi har ju bara hennes bild av det och människor kan uppfatta saker väldigt olika. Men i vilket fall som helst så är det uppenbart att deras förhållande inte funkar och ju längre tid det går desto mer infekterat kommer det bli.

    Han kommer aldrig släppa tyglarna för när det blivit såhär infekterat så hamnar han i en slags lojalitetskris där han slits mellan sin lojalitet till sina barn och sina känslor för TS, ur hans synvinkel så försvarar han sina barn och det är något de allra flesta föräldrar kommer göra kosta vad det vill oavsett hur irrationellt det är. En sån dragkamp kan man som partner aldrig vinna.
  • Thu 2 Sep 2021 17:54
    #64
    hanna1204 skrev 2021-09-02 17:51:31 följande:
    Precis. Och det viktigaste är att TS mår väl i sitt liv utan att ha en hostil majoritet emot sig, vem vill vara andra klassens människa i sitt hem?Pappan kommer att fatta när allt är för sent. Lycka till din fjant med att hitta en ny dörrmatta?
    Ja,precis.
    Flyttar man ihop så blir det ju bådas hem och båda måste ha något att säga till om när det gäller hushållets regler.
    Och så länge TS sambo inte inser det så lär han få svårt att få något förhållande att fungera.
  • Thu 2 Sep 2021 17:57
    #65
    Anonym (man) skrev 2021-09-02 17:52:18 följande:
    Ja, det kan jag iof hålla med om, om det nu är som TS beskriver det för vi har ju bara hennes bild av det och människor kan uppfatta saker väldigt olika. Men i vilket fall som helst så är det uppenbart att deras förhållande inte funkar och ju längre tid det går desto mer infekterat kommer det bli.

    Han kommer aldrig släppa tyglarna för när det blivit såhär infekterat så hamnar han i en slags lojalitetskris där han slits mellan sin lojalitet till sina barn och sina känslor för TS, ur hans synvinkel så försvarar han sina barn och det är något de allra flesta föräldrar kommer göra kosta vad det vill oavsett hur irrationellt det är. En sån dragkamp kan man som partner aldrig vinna.
    Så är det ju.
    Och därför tycker jag att TS borde fundera på att lämna.
    Annars lär det ju bli,som du skriver,mer infekterat och svårare att försöka reparera.
    Om han gör slut för att TS inte längre vill vara sambo så får han väl ta den konsekvensen.
    Han lär få svårt att få ett samboförhållande att fungera om han inte vill kompromissa om någonting.
  • Anonym (man)
    Thu 2 Sep 2021 18:28
    #66
    molly50 skrev 2021-09-02 17:57:53 följande:
    Så är det ju.
    Och därför tycker jag att TS borde fundera på att lämna.
    Annars lär det ju bli,som du skriver,mer infekterat och svårare att försöka reparera.
    Om han gör slut för att TS inte längre vill vara sambo så får han väl ta den konsekvensen.
    Han lär få svårt att få ett samboförhållande att fungera om han inte vill kompromissa om någonting.
    Tycker jag med och jag tycker oxå att det är väldigt dumt av honom att vägra acceptera att vara särbo, fattar inte hur han tänker där.

    Men om han är så ovillig att kompromissa har ju TS bara två val, acceptera läget som det är eller dra. Någon har föreslagit terapi, men jag tror det kommer bli väldigt svårt så länge han vägrar kompromissa.
  • Anonym (Typen­)
    Thu 2 Sep 2021 18:28
    #67

    Din sambo vill förmodligen inte att du flyttar för då måste han ha hand om hela hushållet.

  • Anonym (Gurka­n)
    Thu 2 Sep 2021 18:35
    #68
    hanna1204 skrev 2021-09-02 17:51:31 följande:
    Precis. Och det viktigaste är att TS mår väl i sitt liv utan att ha en hostil majoritet emot sig, vem vill vara andra klassens människa i sitt hem?Pappan kommer att fatta när allt är för sent. Lycka till din fjant med att hitta en ny dörrmatta?
    Tyvärr finns det rätt många dörrmattor i världen. Jag upphör aldrig att förvånas över vad kvinnor går med på när man läser här.
  • Anonym (XXX)
    Thu 2 Sep 2021 18:49
    #69
    Anonym (Ina) skrev 2021-09-01 21:19:08 följande:
    Men måste man alltså anpassa sig till en ny medlem av hushållet som dikterar en regel rörande om man får småäta eller inte?

    Småätande ÄR en väldigt dålig vana. Det är inte bra varken för tänderna eller magen, och sedan är man ofta så mätt att man inte vill äta av den lagade maten vid måltiderna. Så egentligen vore det bra om det upphörde. Men det är ju lätt sent att börja med tonåringar, detta skulle pappa ha tagit itu med långt tidigare. 
  • Thu 2 Sep 2021 18:49
    #70
    Anonym (man) skrev 2021-09-02 18:28:23 följande:
    Tycker jag med och jag tycker oxå att det är väldigt dumt av honom att vägra acceptera att vara särbo, fattar inte hur han tänker där.

    Men om han är så ovillig att kompromissa har ju TS bara två val, acceptera läget som det är eller dra. Någon har föreslagit terapi, men jag tror det kommer bli väldigt svårt så länge han vägrar kompromissa.
    Ja,precis!

    Ja,det håller jag med om. Det lär nog bli svårt.
Svar på tråden Känns som att vi nått botten!