• Anonym (Star2)

    Känns som att vi nått botten!

    Jag har varit tillsammans med min sambo i 5 år och bor med honom och hans tonårsbarn i hans hus. Vi har haft väldigt många ups & downs, vilket troligtvis har förstört känslorna och tilliten till varandra och till förhållandet långsiktigt. Vi hade redan ifrån start helt olika syn på barnuppfostran och hur mycket barn ska styra och ställa i ett hem. Jag är för den strängare uppfostran där barn visar respekt för vuxna och där vi har regler i hemmet. Han är precis tvärtom, det är barnen som styr och vi anpassar oss till dem.

    Detta har gjort det omöjligt för mig att bara vara tyst i huset, utan jag har klagat en hel del och känt att jag ibland inte står ut. Han var ifrån början livrädd att förlora mig och försökte göra som jag ville, men nu sedan ett år har han vänt och blivit ännu värre. Barnen är det som bestämmer allt, och jag får inte säga ett ljud som är negativt.

    Det har gått så långt att om jag bara suckar någon gång eller inte går runt med ett leende på läpparna hela tiden när barnen är där, så exploderar han och säger att jag hatar hans barn. Tidigare var han livrädd för att jag skulle flytta, då särbolivet är något som definitivt hade passat oss bättre, men nu kan han efter varje litet tjafs säga att "dörren är där! Dra nu om det inte passar! Flytta!" 

    Jag hyr ut min lägenhet i 2:a hand så jag kan flytta dig, men då han säger att det är helt slut om jag flyttar så har jag tvekat hela tiden.

    Känner att han helt förlorat respekt för mig och har 0 tolerans. Jag vill och försöker prata med honom som en vuxen, dvs försöka komma fram till om vi ska fortsätta försöka men att båda då måste kämpa, eller om vi helt enkelt vill helt olika saker och att det är för infekterat så att vi borde gå skilda vägar! Han vägrar prata, utan säger bara att jag är en idiot som inte ändrar på mig och accepterar hans barn. Jag accepterar dem, men önskar bara att där finns respekt och regler i ett hem där alla är lika mycket värda.

    Varför är jag kvar? Jo, för att när vi har det bra och när inte barnen är här så är det underbart. Han är generös, lojal, pålitlig, omtänksam och helt enkelt den bäste mannen, så länge man inte säger något om hans barn. Jag måste avguda hans barn och hela tiden fjäska för dem, trots att de inte tycker om mig. Jag vet inte hur det kan fungera när barnen och jag inte alls går ihop efter 5 år!! Hur ska man hitta en lösning på detta?

  • Svar på tråden Känns som att vi nått botten!
  • Drottningen1970
    Tom Araya skrev 2021-09-02 20:08:56 följande:

    Förälder som inte bor i huset bestämmer inte reglerna där.

    Vuxna i familjen/hushållet är de som borde bestämma, men i detta fall verkar barnen bestämma mer än både sin pappa och hans sambo. Jag kan inte begripa hur man inte kan se problemet i detta.

    Respekt åt alla hade nog rykt långt innan TS klev innanför dörren.

    De rutiner TS förespråkar är definitivt inte osunda. Relationen mellan pappan och barnen är däremot osund.


    Fast pappa var helt ok med att barnen gick emellan föräldrarna. Varför i hela friden skulle en ny kvinna då lägga sig i det?

    Och om föräldrarna/pappa är ok med att barnen småäter så är det inte heller nåt som TS behöver lögga sig i. Hon har däremot fullt mandat att bestämma hur hon själv äter, vilket barnen i sin tur inte heller ska lägga sig i. Regler som man behöver vara överens om i ett gemensamt hushåll är sånt som går ut över andra.
  • Drottningen1970
    Anonym (suck) skrev 2021-09-02 20:09:37 följande:

    Med tanke på de åsikter som uttrycks i såna här trådar är det inte konstigt att många väljer bort att dejta personer med barn sen tidigare. Som bonusmamma ska man tydligen bara hålla käften och lyda bonusbarnens och exets minsta vink.


    Vem i hela tråden har sagt det? Tråden är däremot fullt av inlägg som säger att barnen ska lyda en ny kvinnas nya regler utan att protestera. Enbart utifrån att hon är en vuxen.
  • Anonym (suck)
    Drottningen1970 skrev 2021-09-02 21:01:39 följande:
    Vem i hela tråden har sagt det? Tråden är däremot fullt av inlägg som säger att barnen ska lyda en ny kvinnas nya regler utan att protestera. Enbart utifrån att hon är en vuxen.
    Det har ju skrivits att det enbart är föräldrarnas sak att bestämma hur barnen beter sig och att ts inte ska lägga sig i eftersom hon inte är förälder. 
  • Anonym (suck)

    Det är tydligt att det finns många tyranner till föräldrar som tycker att nya partnern ska ställa upp och serva andras barn men inte får ha någon som helst åsikt om deras beteende. Jag hoppas att ts håller sig ifrån sådana män och deras satkärringar till ex i fortsättningen.

  • Miss Skywalker
    Anonym (suck) skrev 2021-09-02 21:47:02 följande:

    Det är tydligt att det finns många tyranner till föräldrar som tycker att nya partnern ska ställa upp och serva andras barn men inte får ha någon som helst åsikt om deras beteende. Jag hoppas att ts håller sig ifrån sådana män och deras satkärringar till ex i fortsättningen.


    Exakt! Bara förpliktelser men noll rättigheter i sitt eget hem!
  • Anonym (Ina)
    Anonym (suck) skrev 2021-09-02 21:47:02 följande:

    Det är tydligt att det finns många tyranner till föräldrar som tycker att nya partnern ska ställa upp och serva andras barn men inte får ha någon som helst åsikt om deras beteende. Jag hoppas att ts håller sig ifrån sådana män och deras satkärringar till ex i fortsättningen.


    Det är tydligt att det finns många satkärringar som gärna vill vara tyranner och använda känslomässig utpressning för att få männen att kuva tonåringar till att sluta småäta och istället sitta och styltigt konversera den inflyttade satkärringen vid middagsbordet för att det är så hon föredrar det. 
  • Törstiga tuppen

    Varför är det så viktigt för dig att äta tillsammans med barn som du inte tycker om och som du inte har någon personkemi med? Det känns som en otrevlig tillställning som bör vara skön att slippa.

  • Anonym (Ina)
    Törstiga tuppen skrev 2021-09-02 21:55:06 följande:

    Varför är det så viktigt för dig att äta tillsammans med barn som du inte tycker om och som du inte har någon personkemi med? Det känns som en otrevlig tillställning som bör vara skön att slippa.


    Det viktiga är för sådana här kvinnor att de får bestämma och sätta sin prägel på konstellationen. Annars känner de sig inte som "nummer 1" och att få göra det i varje situation är mycket mycket viktigt för dem. Om inte mannen går med på allt de vill och missnöjt suckar över så "älskar han dem inte" som de tycker sig förtjäna.
  • Tom Araya
    Drottningen1970 skrev 2021-09-02 20:55:53 följande:
    Eller så skaffar man en partner som delar ens inställning att man respekterar varandras föräldraskap och inte försöker diktera vilka regler som ska gälla för andras barn.
    Ja, en bättre matchning behövs, men lycka till med att hitta en partner som låter sig hunsas av barnen som i TS fall. Har partnern dessutom egna barn som ska flytta med är det nödvändigt att komma överens om vad som gäller, vilket TS's sambo har uppenbara problem med.
    Drottningen1970 skrev 2021-09-02 21:01:39 följande:
    Vem i hela tråden har sagt det? Tråden är däremot fullt av inlägg som säger att barnen ska lyda en ny kvinnas nya regler utan att protestera. Enbart utifrån att hon är en vuxen.
    Kan du citera ett sådant inlägg?
  • Anonym (man)
    Drottningen1970 skrev 2021-09-02 19:51:02 följande:
    Nej man kommer inte in som ny i en befintlig familj med befintliga regler eller möjligtvis avsaknad av regler och dikterar hur andras barn ska göra. Det är helt inkompetent. Skulle aldrig acceptera att någon försökte bestämma över mina barn. JAG bestämmer vad de får och inte får göra så länge det inte skadar någon annan. Barnen har redan två föräldrar som bestämmer om de får småäta eller ej. TS har noll mandat att lägga sig i sådant och har skjutit sig rejält i foten.
    Om du vill bestämma till 100% så ska du kanske inte bjuda in någon att vara en del av din familj. I så fall ska du vara tydligt med att personen är en gäst som inte har något att säga till om och måste acceptera allt ni gör redan från första början.
Svar på tråden Känns som att vi nått botten!