Forum Svårt att få barn Manlig infertilitet
  • gamefa­ce
    Tue 31 Aug 2021 15:54
    5945 visningar
    51 svar
    51
    5945

    Berätta att jag kanske inte kan få barn

    Hej,


    Fick för ungefär ett år sedan reda på att jag har azoospermi, inga spermier i utlösningen, då jag gjorde en fertilitetsutredning med en tidigare partner. Efter det valde hon att lämna mig. Utredningen avbröts med motiveringen och att det troligtvis var ett stopp på sädesledaren, vilket gav mig ett hopp om att jag kanske kan få barn.


    Nu har jag träffat en ny tjej sedan 3-4 månader tillbaks, vi är inte tillsammans men dejtar seriöst och tycker väldigt mycket om varandra både två. Inga planer på barn just nu finns från hennes sida, men i framtiden. Vi är i åldern 28 respektive 27 år.


    Min fråga är hur tidigt och när borde jag berätta om att jag faktiskt kanske aldrig kan få barn. Hur skulle ni själva reagera? 

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Berätta att jag kanske inte kan få barn
  • Ellie
    Wed 1 Sep 2021 09:40
    #41
    +1
    gameface skrev 2021-09-01 09:30:57 följande:
    Anledningen att regionen avslutade min utredning var följande
    1. Utreder och behandlar bara par. Anser jag som delvis diskriminerande då infertilitet klassas som en sjukdom.
    2. Sannolikheten att jag har spermieproduktion var hög och då gör inte regionen så kallad social freezing.
    3. Alla blodvärden, kromosomanalys såg bra ut. Allmänt frisk i övrigt.

    Vet om möjligheterna med så kallad TESA och PESA och även sannolikheten att hitta spermier samt hur dessa kan användas.

    Jag bor i en stad med cirka 75000 invånare.
    Jag tror inte det kostar mer än ett par tusen att få utredning från en privat klinik. Ring dem och fråga idag. Boka in ett infosamtal, det kan ibland vara gratis.
  • Anonym (12)
    Wed 1 Sep 2021 09:52
    #42
    -1
    gameface skrev 2021-09-01 09:30:57 följande:

    Anledningen att regionen avslutade min utredning var följande

    1. Utreder och behandlar bara par. Anser jag som delvis diskriminerande då infertilitet klassas som en sjukdom.

    2. Sannolikheten att jag har spermieproduktion var ?hög? och då gör inte regionen så kallad social freezing.

    3. Alla blodvärden, kromosomanalys såg bra ut. Allmänt frisk i övrigt.

    Vet om möjligheterna med så kallad TESA och PESA och även sannolikheten att hitta spermier samt hur dessa kan användas.

    Jag bor i en stad med cirka 75000 invånare.


    Diskriminerande är det väl knappast. Inte ens par får utredning innan x antal kriterier är uppfyllda. Vi fick vänta över 3 år bara för att vi inte kunde flytta ihop tex.

    Men kolla det privat istället.
  • Anonym (grann­e med samma proble­m)
    Wed 1 Sep 2021 10:01
    #43
    Anonym (berätta) skrev 2021-09-01 09:11:53 följande:
    Att det inte är lika enkelt är relativt.

    Om man inte har TS problem behöver man ofta försöka många månader för att bli gravid.

    När jag gjorde IVF med min steriliserade man blev båda våra barn till på första försöket. Vi bestämde "nu vill vi ha barn" och en månad senare var jag gravid. Vi kunde dessutom planera exakt när vi ville försöka för att få barn födda under våren. Därtill slipper vi använda preventivmedel. Jag har tex aldrig behövt p-piller. Jätteskönt.
    Absolut dröjer det ofta för de flesta. För mig tog det fem år och två missfall först innan jag fick levande barn så jag är fullt medveten om att det sällan är enkelt. Men det jag menar med "enkelt" är att man måste kontakta sjukvården etc, det är inte "bara" att planera in ligg runt ägglossningen. 
  • Anonym (berät­ta)
    Wed 1 Sep 2021 10:11
    #44
    +1
    Anonym (granne med samma problem) skrev 2021-09-01 10:01:35 följande:
    Absolut dröjer det ofta för de flesta. För mig tog det fem år och två missfall först innan jag fick levande barn så jag är fullt medveten om att det sällan är enkelt. Men det jag menar med "enkelt" är att man måste kontakta sjukvården etc, det är inte "bara" att planera in ligg runt ägglossningen. 
    Absolut. Jag förstod vad du menade. Det känns säkert mycket enklare för de flesta rent mentalt att man "bara" behöver ha sex för att bli gravid.
    Jag ville bara lägga till aspekten att själva graviditeten kan vara mycket enklare på annat sätt att få till med ivf.

    Vi gjorde ivf privat, eftersom vi ville börja redan innan vi bodde ihop. Jag ringde och bokade tid för samtal och fick komma efter ett par veckor. Vi körde igång direkt, och när jag fick mens efter någon vecka startade hormonbehandling och sedan äggplock, och blev som sagt gravid direkt.

    Skall man få det offentligt finansierat är det nog svårare pga alla väntetider.

    För mig har det bara varit en fördel att kunna planera in graviditeten mer exakt istället för att ha sex och hoppas få till det. Och, som sagt, skönt att slippa hormonella preventivmedel.

    Jag ville förmdla till TS att om han nu har spermier och det är möjligt med ivf så är det inte bara nackdelar utan finns också fördelar för kvinnan.
  • Anonym (X)
    Wed 1 Sep 2021 12:34
    #45

    Min kompis var med om en olycka som barn och kan precis som du inte bli BIOLOGISK far. Han har alltid tagit upp det tidigt i förhållandena.
    Idag är han gift och har en son, han och hans fru gjorde IVF i danmark. Pojken är lik honom, samma ögonfärg och hårfärg, ingen utomstående skulle gissa sig till att barnet inte är hans biologiska.

    Vad jag vill säga är att det är bättre att vara ärlig, och att ni fortfarande har chansen att skaffa barn men ni får planera in dem på er sommarsemester liksom :)

  • Anonym (Q)
    Wed 1 Sep 2021 12:45
    #46
    Anonym (Kvinna 39) skrev 2021-08-31 18:27:55 följande:
    Man är knappast en dålig människa för att man vill ha barn i framtiden, och isf gör slut med en kille som antagligen inte kan ge en det.
    Jo, man är en trångsynt person om man inte kan tänka sig andra möjligheter. Det kan lätt vara en själv som det är fel på och då vill man ha en förstående partner. Inte en som sticker direkt.
  • Anonym (Q)
    Wed 1 Sep 2021 12:48
    #47

    Som kvinna med garanterat att jag inte kan bära ett eget barn och med "supportgrupper" för det så är det bästa att vara ärlig. Att inte vänta så länge.

  • Anonym (XXX)
    Wed 1 Sep 2021 14:42
    #48
    gameface skrev 2021-09-01 09:30:57 följande:

    Anledningen att regionen avslutade min utredning var följande

    1. Utreder och behandlar bara par. Anser jag som delvis diskriminerande då infertilitet klassas som en sjukdom.

    2. Sannolikheten att jag har spermieproduktion var ?hög? och då gör inte regionen så kallad social freezing.

    3. Alla blodvärden, kromosomanalys såg bra ut. Allmänt frisk i övrigt.

    Vet om möjligheterna med så kallad TESA och PESA och även sannolikheten att hitta spermier samt hur dessa kan användas.

    Jag bor i en stad med cirka 75000 invånare.


    Det är ju konstigt att de bara utreder par, det visste jag faktiskt inte. Det är ju viktigt att veta om man är steril eller inte, för att undvika en oönskad graviditet vid t.ex. ett One Night Stand. Borde vara i samhällets intresse att människor har sådan information, så att de skyddar sig om det behövs. Barn till ensamma mammor blir mycket dyrare för samhället, med alla bidrag och subventioner som mammorna erhåller, än en färdiggjord infertilitetsutredning...
  • Anonym (XXX)
    Wed 1 Sep 2021 14:51
    #49
    -3
    Anonym (Q) skrev 2021-09-01 12:45:31 följande:
    Jo, man är en trångsynt person om man inte kan tänka sig andra möjligheter. Det kan lätt vara en själv som det är fel på och då vill man ha en förstående partner. Inte en som sticker direkt.
    Det är man väl inte, för att man har uppfattningen att barn ska bli till på naturligt sätt i den äkta sängen? Många troende tror t.ex. så. Vidare måste man tänka på barnen, som inte kommer att få känna sin ena riktiga förälder, om det kommer så långt som till donation av könsceller. Detta med att veta sin riktiga identitet, och att om möjligt få växa upp med sina riktiga föräldrar, är till och med inskrivet i Barnkonventionen, som faktiskt är lag i Sverige nu. (Trots att Sverige ändå inte har förbjudit donation av könsceller, hur de nu får ihop det.) I så fall är både Barnkonventionen och de stora världsreligionerna trångsynta...

    Dessutom måste man ha rätt att tänka på sig själv också. Behandlingarna tar tid, det är inte säkert att de någonsin lyckas, och även om man som kvinna är fertil så gäller åldersgränsen för IVF även om det är mannen som har problemet. D.v.s. är du som kvinna 35 år eller äldre när ni börjar prata om barn, så har ni - beroende på landsting - bara ett par år på er. Sedan blir det privata kliniker, och det har ni kanske inte råd med. Sedan tar det slut med mannen - hälften av alla äktenskap spricker och ännu fler samboförhållanden - och då står du där bitter och barnlös, har ingen som hälsar på dig eller hjälper dig när du blir gammal, helt beroende av samhällets allt försämrade hjälp...
  • Vrhl
    Thu 23 Sep 2021 20:29
    #50
    gameface skrev 2021-09-01 07:37:26 följande:

    För att tillägga har alla blodprovet och andra värden sett bra ut under utredningen. Och att det ?ser ut? att vara ett stopp gör det också mer troligt att spermieproduktionen är okej. Som någon annan skrev är det ju också just det att man inte vill att sån här information ska spridas till andra. Något jag inte kan garantera om tjejen väljer att ?lämna? mig.

    Det är som sagt ett kanske inte kan få barn, men troligtvis. Har läst och har god koll på hur Tesa och Pesa fungerar.

    Kommer dock så snart tillfället är rätt berätta och även fortsätta utredningen privat. Fyll gärna på med synpunkter.


    Min sambo gjorde i våras mikro-tese, med resultatet att han inte kan bli pappa med sitt dna. Allt såg normalt ut förutom att spermierna inte var där. Varför det är så kan inte sjukhuset svara på. Ett tufft besked, som gjort att vår kärlek till varandra har växt sig ännu starkare.

    Nu är vi bara dagar ifrån att få hjälp med insemination med hjälp av donator. Vi har en öppen och rak dialog hemma med varandra och låter oss få känna alla känslor. Vi låter sorgen av beskedet i våras blandas med glädjen och tacksamheten över att vi kan få hjälp. Vi kommer även tillåta att både de positiva och negativa känslorna få vara en del av oss även om vi lyckas få ett barn.

    Med det sagt.

    Ta det ändå lugnt med att ta hjälp av sjukvården. Gör det när du känner dig redo. Om det är det du vill. Du är fortfarande ung. Jag är 31 och min sambo är 30 år. Vi har varit ett par i 7 år och sökte hjälp efter att varit ofrivilligt barnlösa i 4år. Det var för vi kände ingen stress och har inte känt stress över utredningen heller. Vilket har varit riktigt skönt.

    Däremot ser jag att ärlighet varar längst och att berätta för en framtida partner tidigt är bättre än att låta det vänta. Du vinner på det i längden och växer själv.
  • askyfu­llofst­ars
    Thu 23 Sep 2021 22:59
    #51

    Hej!

    Min make har varit i exakt din sits. Samma diagnos och utfall av förhållande. Vi hade snackat en vecka online innan vi sågs och det var kärlek vid första ögonkastet (klyschigt jag vet men det var verkligen så). Han berättade detta samma dag som vi träffades. Jag hamnade i chock men uppskattade verkligen ärligheten. Han sa att det var fritt fram att välja vad jag ville göra och att han aldrig ville ?ta chansen? ifrån mig.

    Jag valde att fortsätta med honom trots att alla i min närhet varnade mig och tyckte det var dumt då han var så ny för mig. Jag var dock dödskär och inget kunde stoppa den känslan.

    Detta var 5 år sedan. Idag har vi två gemensamma barn som kommit till via insemination med donerade spermier. Jag är fortfarande lika kär i min make och är så glad att jag valde att följa hjärtat.

    Med det sagt tkr jag du ska berätta snarast. Hade känt mig oerhört sviken om min make berättade i ett senare skede. Jag respekterade honom ännu mer för ärligheten.

Svara i tråden
Svar på tråden Berätta att jag kanske inte kan få barn

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies