Snälla ge mig kraft att lämna!!

Tänk så här. Du kan alltid ångra dig och försöka med honom senare, men jag tror du kommer att upptäcka en stark lättnad, frihet och glädje över att ha gått vidare när du väl gör det. Och det är inte bara ditt ansvar att fixa situationen när ni är två vuxna.

Du har en annan tråd med va?

Du ska inte tillbaka till honom. Du ska göra upp en plan för att ta dig ur den löser sig resten med tiden

Har skrivit tidigare!

Efter något bråk för exakt en vecka sedan så sa han att jag ska lämna huset...vilket jag gjorde, men visste inte vart jag skulle ta vägen. Sen hämtade jag kläder etc för en månad framåt och bor hos min mamma. Han var iskall när jag dagen efter hämtade mina saker. Han hade tagit bort alla bilder och saker från mig. Ledsen packade jag mina saker medan han var borta. 

2 dagar senare ringer han och gråter att jag ska komma till honom, att han måste ljuga för alla att det inte är slut...vi kan väl snälla sköta det snyggt, bla bla....jag åkte ut och vi hade den bästa dagen ever. Vi bestämde att vi skulle gå till en psykolog, skriva papper med jurist att han inte kan slänga ut mig etc. Men så började vi återigen prata om hans bortskämda barn och jag fick dra.

Jag bor sedan förra veckan i min mammas lägenhet och får min egen lägenhet i slutet av månaden. Varje dag är som en stor klump i magen och jag bara gråter. Jag klarar inte av hans bortskämda barn och han skyddar dem i vått och torrt emot mig.

Vet inte hur jag ska vara stark och stå emot. Blockade honom på fb och insta, men då fick han panik och ringde vänner som fick ringa upp mig och säga att jag måste blocka upp, annars slänger han ut resten av mina saker på gatan.

Älskar denne sjuke man, och är besatt av honom. Varför?? Han är ju så elak.

Fattar absolut ingenting. 

Erbjuder honom särbolivet där vi ses på helgerna så jag slipper se hur han skämmer bort sina barn etc, men då säger han att det är 100% slut. Då måste jag ta det.

Så då är det slut nu.

Enligt honom har han absolut inte gjort slut. Jag vill inte att det är slut, utan att vi skall vara särbos och testa det, så jag slipper problemen med att känna mig som inneboende och bli utslängd, samt irritera mig på hans barn.

Han vill sambo o inget annat.

Låt honom gå. Han ska inte vara i ditt liv. Han är inte den du trodde han var. Låt honom gå!! du kommer ut starkare på andra sidan.

Går du tillbaka går du med på att bli dåligt behandlad, och vet aldrig när du blir utkastad. Är du beredd att leva med det?
Om inte så är det ju slut nu, även om ingen av er vill vara den som yttrar orden.

Känns som att vi har allt det jag önskar av en man när inte barnen är inblandade. Han är omtänksam, generös, omhändertagande, snygg, attraktiv, lojal, stabil....

Vi skrattar och har roligt.

Men så fort det kommer upp barn (18,5 år och 16 år) så blir han helt förändrad. Han har förlorat alla sina kvinnor pga barnen, som han inte vet hur man uppfostrar. Jag vill att han ska inse och förstå att han inte ska göra samma misstag igen!! Men han skyller allt på mig och kallar mig barnhatare för att jag inte tolererar att barnen inte vill plocka undan efter sig, äter upp all mat, stökar ner och sitter i vardagsrummet hela kvällar och kollar youtube när de har ett eget vardagsrum. Så vi måste gå in i sovrummet och kolla där.

Jag hade tyckt att allt var perfekt om han bara kunde förstå att barnen måste lära sig ta hänsyn till vuxna. Han säger att det är vuxna som ska ta hänsyn till barnen. Vi tänker så olika och kommer ingenstans.

Jag hade fått avsmak för en man som sagt att det är mitt sätt eller inget sätt. Var finns jag då i allt detta?

Er relation kommer dessutom bygga på att du ska hålla tyst och bara le, annars åker du ut med huvudet före. Vem vill leva på det osäkra sättet, där man kan förlora sin bostad från en dag till en annan?

Att han säger att han absolut inte gjort slut är ren manipulation. Han vill att all skuld ska falla på dig i detta. I klarspråk säger han: om du bara hållt tyst och gjort som jag säger så hade vi haft det bra nu. Men nu trilskas du och då blir det såhär. Skulden är din!

Toppen TS att du har tillgång till egen bostad snart! Släpp alla tankar på att du ska få honom att inse att barnen faktiskt måste uppfostras. Han vill inte! Du slår pannan blodig. Det är inte ditt jobb att ändra på honom eller få honom att inse saker. Det måste komma ifrån honom själv. Och som sagt, han vill inte.

Jag vet! När jag tänker på hur han är och får distans så mår jag illa! Han är en fd sverige mästare i en sport så han är van vid att vinna och få sin vilja igenom, kosta vad kosta vill! Han är envis och bryr sig inte om personen aldrig mer vill prata med honom. Han har gjort så mot sin bror, syster och många nära vänner. Han är för stolt helt enkelt.