Snälla ge mig kraft att lämna!!
Jag lever i ett samboförhållande sedan länge där det finns tonårsbarn inblandade. Det fungerar inte med barnen och sambon har fått nog av alla problem. Vi bara bråkar och jag känner att jag måste flytta för att ens överleva. Han har inte bett mig flytta, utan vill att jag står för förändringen. Jag kan bara inte göra allt själv, utan båda måste vilja.
Jag har boende, fast jobb och bil., VARFÖR är det då så svårt att lämna. Jag kan få tillbaka min lägenhet inom några veckor, så det är ju hur bra som helst.
Det känns bara som ett misslyckande, och eftersom jag är så rädd för separationer och vet hur jag fungerar, dvs att det kan ta flera år att komma över, så drar jag mig in i det sista för att lämna. Jag känner att jag först vill hitta någon annan famn att gå till, annars klarar jag det inte.
Hur gör ni andra som lämnar destruktiva relationer där det fortfarande finns kärlek kvar och dessutom hopp.