Min "kille" (27) sedan 1,5 år tillbaka säger att han inte har problem med att jag (25) kallar honom pojkvän när jag pratar om honom med andra men ändå vill han inte vara officiellt tillsammans
Hej allihopa! Jag befinner mig i en situation som inte nödvändigtvis stör mig supermycket just nu (allt är toppenbra mellan oss osv), men jag är nyfiken på att förstå situationen och kanske några av er kan ge mig lite insikt.
Jag har långdistansdejtat en kille (han bor i ett annat land 3h bort med flyg) sedan cirka 1,5 år tillbaka. I början var han väldigt tydlig med att han inte ville ha ett förhållande utan bara letade efter ngt casual, men med tiden har han blivit mer och mer affectionate och engagerad och det är väldigt tydligt att vi båda vill ha något mer. Speciellt under de senaste månaderna har allt blivit mycket mer seriöst:
Han har träffat mina föräldrar, min syster och hennes partner, både mina nära vänner och andra vänner flera gånger och han trivs verkligen så bra med dem (han interagerar till och med med min familj och vänner på sociala medier etc). Jag har ännu inte träffat hans föräldrar och vänner (bara en av dem via facetime) men kommer förmodligen att göra det när jag hälsar på honom om 2 månader. Han har också redan sagt till mig att han tror att jag kommer att klicka jättebra med hans föräldrar.
Vi säger båda att vi är i någon form av relation, och han har sagt att även om han formellt är singel, anser han sig inte vara singel och han är inte intresserad av att dejta någon annan
Vi pratar om att flytta ihop nästa år, och det är han som driver det tydligast. Vi pratar också regelbundet om framtiden, hur vi skulle vilja att familjelivet ska vara, vilka ideal vi har för att uppfostra barn, vilka ambitioner vi har för livet och hur vi kan kombinera våra respektive livsplaner etc. Han har till och med skämtat om att fria till mig.
Vi träffas ungefär en gång i månaden (antingen i mitt eller hans hemland eller på andra ställen som låter oss mötas utan krångel nu under corona)
Han är väldigt affectionate och romantisk, han har inga problem med PDA, han kallar mig älskling m.m. och det är väldigt tydligt att han har starka känslor för mig (vilket han också har sagt själv. Han har inte sagt att han älskar mig dock, vilket jag har sagt till honom att jag gör - det är inget som stressar mig dock)
Han har sagt att det är okej om jag av praktiska skäl kallar honom min pojkvän eller partner (för att inte behöva förklara situationen på detaljnivå) när jag pratar med andra folk
Vi säger båda att vi är i någon form av relation, och han har sagt att även om han formellt är singel, anser han sig inte vara singel och han är inte intresserad av att dejta någon annan
Vi pratar om att flytta ihop nästa år, och det är han som driver det tydligast. Vi pratar också regelbundet om framtiden, hur vi skulle vilja att familjelivet ska vara, vilka ideal vi har för att uppfostra barn, vilka ambitioner vi har för livet och hur vi kan kombinera våra respektive livsplaner etc. Han har till och med skämtat om att fria till mig.
Vi träffas ungefär en gång i månaden (antingen i mitt eller hans hemland eller på andra ställen som låter oss mötas utan krångel nu under corona)
Han är väldigt affectionate och romantisk, han har inga problem med PDA, han kallar mig älskling m.m. och det är väldigt tydligt att han har starka känslor för mig (vilket han också har sagt själv. Han har inte sagt att han älskar mig dock, vilket jag har sagt till honom att jag gör - det är inget som stressar mig dock)
Han har sagt att det är okej om jag av praktiska skäl kallar honom min pojkvän eller partner (för att inte behöva förklara situationen på detaljnivå) när jag pratar med andra folk
Som ni hör är ju detta i grunden en relation. Nu till det som förvirrar mig lite: trots alla saker ovan (särskilt den sista punkten förvirrar mig haha) säger han fortfarande att han just nu inte vill vara i ett officiellt förhållande på grund av att vi bor i olika länder. Han säger att det delvis också är för att han vill "känna sig fri", vad det nu än betyder - han säger att han inte alls är intresserad av att ligga med andra personer, men att han vill ha friheten att göra det. Jag antar att det är en snubbgrej, att en inte vill känna sig "låst", men varför känner han då att det är okej att jag säger till andra att han är min pojkvän?
Kan någon av er förklara detta, haha? Som sagt, vi har det jättebra just nu och jag känner verkligen att han gör allt för mig och på alla sätt är den perfekta pojkvännen - men ändå är han inte min pojkvän. Vill gärna ta del av era analyser!