Lyse52 skrev 2021-11-10 12:56:30 följande:
Anledningen var, som så många andra par, att vi försökte bli gravida. Jag fick reda på i december 2020 att jag har klinefelters syndrom. Och då undrade läkarna om jag ville prova med en tesa och se om det fanns något rörligt. Det gjorde det ej. Och fanns det inget rörligtså sa dom till mig att det är en väldigt liten cha s att hitta något om man gör en uppföljare( Micro-tesa). Så jag valde att inte göra den. Delvis av vad dom sa och sen har jag bekanta som gjort den utan resultat men med känningar år efteråt. Vi gjorde detta via landstinget. Nu efteråt så har vi valt donator istället. Vi är uppsatta på väntelistan. Har fått4-6 år. Det har gått 8 månader. Samtidigt sparar vi pengar om vi får ihop tillräckligt för att gå privat innan vi står först i kön så går i privat. Jag tappade med hoppet. Var arg och ledsen. Tyckte min flickvän förtjänade bättre och bad henne ligga med någon annan så hon kunde bli mamma. Men nu så är vi fortfarande vi två. Kämpar och håller i.
Okej, jag har läst om klinefelters syndrom.
Förstår hur det känns, man faller liksom ner i ett svart hål! Så skönt att ni fortsatt kämpar ihop! Tror att om man klarar av en sådan här resa tillsammans så blir man otroligt starka som par!
Det låter helt galet att det är så lång väntetid för donation?! Med tanke på min (36) och min sambos (39) ålder hade vi ju aldrig hunnit bli föräldrar om vi måste vänta så många år! Hur gamla är ni?
Vi gjorde vår första IVF (och enda hittills) via landstinget, fick dessvärre en otroligt oengagerad läkare som vi inte alls kände något förtroende för... Det är därför vi valt att gå privat nu, det är otroligt mkt pengar, som man inte ens vet om det resulterar i någon graviditet. Men om det nu gör det, så är det ju värt varenda öre!