• kultur­enskal­eva
    Wed 27 Oct 2021 23:43
    2357 visningar
    15 svar
    15
    2357

    Varför mår folk så dåligt idag?

    Var och varannan person verkar ju må dåligt idag, och går på antidepressiva och har någon psykisk diagnos. Jag har själv psykiska problem och går på antidepressiva så jag dömer ingen. Så det jag skriver nedanför gäller även mig själv. 

    Är det bara det att man vågar prata mer om psykisk ohälsa idag? Eller är det faktist fler som lider av det idag?

    Jag tror det beror på en mängd olika saker. Bland annat att ensamheten breder ut sig. Folk isolerar sig inom sina fyra väggar och fastnar framför det oändliga utbud av underhållning som finns på internet. Sociala medier, youtube, och Netflix m.m. Det är även svårt att ta sig i ett nytt socialt sammanhang i Sverige då folk umgås i sina slutna grupper och är inte alltid så öppna för nya bekantskaper.

    Sen har jag och många svenskar blivit curlade sen barnsben. Fått saker utan motprestation, så man tror att man ska få saker gratis i livet utan att kämpa för dem. Att samhället ska servera allt på ett silverfat. Jag tycker absolut att det är bra att vi har ett socialt skyddsnät, men jag tror vi glömt av vikten av personligt ansvar. Så folk växer inte upp riktigt. Det är stor skillnad på en 40 åring nuförtiden och en 40 åring på 80 talet. Sen finns det givetvis de som är mogna och tar ansvar, så jag menar självklart inte alla.

    Men folk har generellt sätt blivit vekare, och man undrar vad det ska bli med dagens ungar när de växer upp. De ska ha sin fritid uppstyrd av aktiviteter som de ska skjutas till av föräldrarna, och sen när de kommer hem sitter de framför surfplattorna. Jag tror det är bra för barn att ha tråkigt ibland också och att man inte serverar dem saker att göra hela tiden. På så sätt får de använda sin fantasi och lära sig att bli kreativa och uppfinningsrika. Annars blir de sköra och veka och viker sig för minsta motgång och måste börja gå på antidepressiva.

  • Svar på tråden Varför mår folk så dåligt idag?
  • Anonym (x2y)
    Thu 28 Oct 2021 01:58
    #2

    Samhället idag är mycket tuffare och mycket mer krav på alla plan. Du ska se ut på ett visst sätt, ha si så många vänner, tjäna bra. För inte tala om all stress. Inte undra på att vi mår sämre. Samhället är "sjukt" i sig självt. En annan sak jag tycker är rätt gammel dags 2021. Är att vi fortfarande vill samla alla under samma "fack". Om man inte gör det som förväntas av samhället anses man konstig. Det talas ofta om att "människor är flockdjur som trivs bäst tilsammans och i grupp" Jag brukar skratta åt det lite. Eftersom jag tycker de är rent skitsnack, att vi alla skulle ha det behovet. Människor har olika behov. Vi är olika. Jag har absolut inte det behovet. Jag är väldigt social på mitt arbete. Men privat trivs jag bäst själv, eller i mindre grupp om jag måste.

    Har inte så enormt behov av att umgås med andra. Tycker inte heller, att andra människor har så mkt att ge mig i utbyte. Jag mår bra, är inte för den delen en potentiell mördare heller lol. Men om man däremot har de behovet och är mycket sällskapssjuk måste de vara hemskt. Men man får göra något åt sin situation själv, om man är missnöjd. Kanske finns nå hobbies, aktiviteter där dessa personer kan träffa lite folk. Ta hand om dig.

  • Thu 28 Oct 2021 03:39
    #3

    Därför att de bär på en stor tomhet inuti. Samhället har blivit så tillåtande och kravlöst att folk inte längre vet varför de finns ens. Tror jag.

  • Anonym (Trut)
    Thu 28 Oct 2021 06:56
    #4

    Det är hård press på människor, klimathoten närmar sig och världen är inte vad dennes gång var, jag tror Spec i Sverige nu är samhället väldigt motsägelsefullt, kriminaliteten och hur vissa måste arbeta medans andra kan få bidrag livet ut utan motprestation. Hur man säga stå för mänskliga rättigheter men tar frikostigt in IS terrorister i landet. Hur en våldtäktsman kan få 800.000kr i skadestånd. En hopplös vård, nedskärningar, folk är rädda att bli gamla och satta på ålderdomshem som är som rena tortyrkammare nu. Osv osv. Det är så mycket sånt sjukt som händer som får en att tappa tron på mänskligheten.

  • Anonym (Dålig­t minne)
    Thu 28 Oct 2021 10:53
    #5

    Jag tänker att vi har ett kollektivt dåligt minne över våra villkor.

    Förr dog vissa med svåra hjärtfel, cancer som unga, skador vid förlossningen, osv. Än länge tillbaka var det många som led av svält, krig och ett jädrigt hårt liv.

    Man tittar sig omkring och drar knasiga slutsatser, utifrån vad man tycker sig se om andra. Och tror att våra egna fantasier om hur folk har det är sanningar.

    Ungdomarna har alltid varit lata, odugliga, hopplösa. Så länge jag kan minnas har det också till viss del varit mammans fel. Och saker de ägnar sig åt är alltid omoraliskt, kommer leda till förfall av samhället och fullständig kollaps om det inte regleras.

    Nu när folk överlevde mer än någonsin tidigare, då vi har ambitionen att folk ska må bra, är det så himla lätt att helt missa att livet fortfarande är svårare när man är sjuk, när man har ont, eller när man inte riktigt hittat sin plats i tillvaron.

    Så folk mår dåligt för att det fortfarande då och då är skittufft att vara människa. Dessutom är det svårare att må dåligt, när man upplever att man egentligen har det bra.

    Det är inte att bli skjutsad till träningen som är problemet, utan att andra delar av tillvaron inte fungerar.

  • Anonym (Kina)
    Thu 28 Oct 2021 11:09
    #6

    Befolkningen har ökat så det är sannolikt statistisktsett fler som lider av psykisk ohälsa i dag än tidigare.

    Det jag märkt av är att yngre (högstadie-, gymnasiet- och universitetsstudenter) tycks må sämre. Om det är för att de växt upp i en miljö där man talat mer öppet om psykiska problem eller om pressen är större nu än tidigare vet jag inte. Betygshetsen är nog större och man har inte samma möjligheter att få jobb vid 16-19 år utan utbildning eller lika lätt läsa in missade kurser som tidigare. Jag kan misstänka att den psykiska stressen är högre.

  • Anonym (Sjukt samhll­)
    Thu 28 Oct 2021 11:48
    #7
    Dr Nail skrev 2021-10-28 03:39:12 följande:

    Därför att de bär på en stor tomhet inuti. Samhället har blivit så tillåtande och kravlöst att folk inte längre vet varför de finns ens. Tror jag.


    Håller med om första meningen men istället anser jag att samhället blivit betydligt mer otillåtande och kravfyllt.

    Det finns bara några få snäva mallar som alla måste anpassas till oavsett etnicitet och fallenhet. Du ska se rik ut, äga ditt boende, ha "rätt" utbildning eller åtminstone ett jobb där du tjänar väldigt bra eller blir kändis.

    Allt handlar om att visa upp sig och jämföra sig med andra, att se likadan ut eller bättre. Inte konstigt att unga som inte föds till modeller, genin eller in i rätt klass  med ärvda pengar går under av utmattning, depressioner, ätstörningar, impotens och att självmorden ökar. Allt detta samtidigt som ensamheten är monumental i västvärlden och att kärlek och naturliga relationer blivit en omöjlighet för många.
  • Anonym (S)
    Thu 28 Oct 2021 12:54
    #8

    Jämfört med förr, så har vi det mkt bättre idag. Både arbetsmiljö och hemmiljö har förbättrats väsentligt. Kortare arbetsdagar, barnomsorg, bättre arbetsmiljö, jämställdhet osv. Jag tror att folk mådde dåligt psykiskt förr också, men då var man upptagen med att kunna försörja sig, att hinna vila på söndagarna. Man hade liksom inte tid att känna efter så mkt eftersom man arbetade 10-14 timmar/dygnet 6 dagar i veckan. 

    Sedan tror jag som du, att en anledning är att folk (inte alla) är vekare idag. Man får inte uppleva besvikelser, man klarar inte av bakslag, man lindas in i bomull från man föds tills man flyttar hemifrån. 

    Sedan tror att vi blivit bättre på att upptäcka psykisk ohälsa idag jämfört med förr. Många hade nog också diagnoser och var utbrända förr, men man var inte medveten om det på samma sätt. Vårt sociala välfärdssystem är mer utbyggt idag. 

  • Anonym (anony­m)
    Thu 28 Oct 2021 13:03
    #9

    Upplever det lite som att alla måste kämpa något otroligt mycket mer för en godkänd grundnivå numera vad gäller jobb, skola och sociala sammanhang. Trots det är det inte lika lätt att lyckas. Så många kämpar förgäves.

    Exempel: När de som är födda på 50-talet sökte sitt första heltidsjobb kunde de göra det direkt efter 9:an om de ville och det var rätt lätt att få. Numera är konkurrensen så stor att många måste ha universitetsutbildning också, eller åtminstone gymnasiekompetens.

    Exempel: Skolan var mer fokuserad på att kunna återge kunskap förr. Du skulle bevisa att du lärt dig något på prov. Nuförtiden ingår även i vissa ämnen att man ska kunna argumentera för sig och nästan liksom ha lite karisma. Det sociala är mer viktigt för att lyckas nu, förr var det ok att ha bra betyg men inte vara expert på det sociala. Det sociala är mer komplext, och där ingår ju att vissa faktiskt blir mobbade, inte passar in socialt på olika sätt. Att 'lyckas' då är så mycket svårare.

    Internet och sociala medier:


    Man jämför sig med en stor del av världen istället för endast sin närmsta krets som innan sociala medier.
    Mobbning förekommer inte endast i verkliga livet nu utan även online. Så många hemska saker människor upplever både i skolan och sedan på internet när de kommer hem. De får liksom ingen fristad då om mobbning och trakasserier följer med hem så att säga.

    En stor anledning till att folk mår sämre är nog också: En sämre kost och mindre motion än vad som behövs.
  • Thu 28 Oct 2021 13:50
    #10

    Gör som alla andra här och kill-gissar lite...

    Sociala medier - Vi matas konstant med den "perfekta bilden" av hur ens liv borde vara. Bara lycka, aldrig någon grå vardag eller bekymmer. Man tror att sitt eget liv suger och att alla andra har det bra hela tiden. Vi ska dessutom vara 24-timmarsmänniskor och hinna med både jobb, barn, träning, TV-serier, laga mat, fixa sig själv, åka på resor och så vidare in absurdum...

    Förhöjda dopamin-nivåer - Vi blir konstant belönade för vårt beteende genom enkla aktiviteter. Porr, spel med "belöningar" stup i kvarten och liknande, utan något motkrav på prestation. Kroppen vänjer sig vid en ökad dopaminnivå och kräver mer och mer, vilket i slutändan blir omöjligt att upprätthålla, och så kraschar det och man mår dåligt.

    Naturligt flyktbeteende - Vi är programmerade att kunna känna och upptäcka en potentiell fara (Jag hörde något, tänk om det kommer en björn runt hörnet! Farligt!). I dagens värld har dessa primitiva faror bytta mot andra (Tänk om chefen inte gillar mig! Tänk om jag misslyckas?) mer komplicerade "faror", som dessutom inte försvinner lika lätt. Dessa hot stannar kvar i våra tankar betydligt längre, vår stressnivå byggs på tills vi inte orkar mer.

    Högre krav - Samhället ställer i stort högre krav på varje enskild individ igenom hela livet. Livet var kanske inte "enklare förr", men det var fullt möjligt att hitta en enkel sysselsättning och jobba sig upp därifrån, eller helt enkelt nöja sig. Idag krävs det att du redan i låg ålder lägger i högsta växeln för att nå en position när du kommer ut i arbetslivet. Lägg till skenande bostadspriser, ett klimat som går åt skogen med mera så är det inte helt lätt att få pusslet att gå ihop.

  • Glinda från Oz
    Thu 28 Oct 2021 14:04
    #11

    Resonemanget om veka, curlade ungdomar har funnits i flera tusen år, det är inget nytt. Varje generation har den åsikten, det är nästan en naturlag.

    Samhället har blivit hårdare och slår ut fler. Nästa generation är den första på hundra år som kommer få det sämre än sina föräldrar. Den som är ny på arbetsmarknaden får vackert sitta och vänta vid telefonen för att timjobbet ska höra av sig. De måste ständigt vara beredd på att ta ett pass och kan aldrig planera någonting. De har ingen aning om de har råd med mat nästa månad sådant sliter enormt mycket. Bostäder finns inte heller och allt filmas och dokumenteras konstant. Blir du för full på en fest vet hela världen det och filmen försvinner aldrig.

  • Anonym (C)
    Thu 28 Oct 2021 15:20
    #12
    +1

    Tror en stor anledning är arbetsrelaterad stress. Individen har för mycket som ligger på sig vilket är orimligt mycket för en person. Man drar åt budgeten, drar in på personal, lägger på fler och fler uppgifter. Speciellt inom vården. Har flera kollegor som haft stressreaktioner. Hade vi haft perfekta privatliv hade vi säkert klarat oss men man måste ju få lov att leva utanför jobbet också. Det kan inte vara konstant stress och press.

  • Anonym (S)
    Thu 28 Oct 2021 15:28
    #13
    Glinda från Oz skrev 2021-10-28 14:04:11 följande:

    Resonemanget om veka, curlade ungdomar har funnits i flera tusen år, det är inget nytt. Varje generation har den åsikten, det är nästan en naturlag.

    Samhället har blivit hårdare och slår ut fler. Nästa generation är den första på hundra år som kommer få det sämre än sina föräldrar. Den som är ny på arbetsmarknaden får vackert sitta och vänta vid telefonen för att timjobbet ska höra av sig. De måste ständigt vara beredd på att ta ett pass och kan aldrig planera någonting. De har ingen aning om de har råd med mat nästa månad sådant sliter enormt mycket. Bostäder finns inte heller och allt filmas och dokumenteras konstant. Blir du för full på en fest vet hela världen det och filmen försvinner aldrig.


    Skulle vilja se dig leva för 200 år sedan.. då hade du inte skrivit inlägget du precis skrev. Tror du på allvar att man alltid haft fasta tjänster och garanterad lön och mat på bordet i detta land?
  • Fri 29 Oct 2021 03:35
    #14
    Anonym (S) skrev 2021-10-28 15:28:10 följande:
    Skulle vilja se dig leva för 200 år sedan.. då hade du inte skrivit inlägget du precis skrev. Tror du på allvar att man alltid haft fasta tjänster och garanterad lön och mat på bordet i detta land?
    Jag vet inte vad Glinda tror, men jag tror att det var både lättare och svårare för 100-150-200 år sedan. Man hade kanske inte fasta tjänster med garanterad lön varje dag, men även en person med grundsvårigheter, som lättare utvecklingsstörning, npf-diagnoser, osv hade en mer självklar plats i samhället och i yrkeslivet än de har nu/de senaste 100 åren. Det gick att vara diversearbetare, bonddräng, med mera även om man inte klarat av skolan,. om man ens fick gå i den. Självklart var det inget lätt lyxliv, men det fanns ändå plats för dem. De senaste 100 åren har dessa personer istället förs internerats på diverse mentalsjukhus och sanatorium och sedan mer eller mindre släppts vind för våg, många av dem. Förr fångades många upp av yrkesgemenskap, idag ska alla klara sig själva på jobbet, Det finns de som har sjukersättning som både vill och kan jobba, men inte på dagens arbetsmarknad så som den ser ut. De är inte "inte arbetsföra", de är "inte anställningsbara". 

    Jag tänkte jämt när detta kommer på tal på två historier, den ena en släkthistoria och den andra från en bok. Två unga män med en del gemensamt. Båda förmodligen med något mått av utvecklingsstörning och kanske autism, den ena döv, båda från en tid de flesta av oss inte minns, Båda med i gemenskapen, och det var inte "samhället" som hjälpte dem med "verksamhet" för mindre än kaffepengar, som de skulle ha fått idag, kanske boende på något boende. Det var förmannen på bygget som köpte en väckarklocka för att den ene skulle komma i tid, det var de andra drängarna som hejade på att den andre skulle klara svåra saker.

    Så nej, du har rätt. Men du har också ett modernt perspektiv.....
    We need to take the wrong steps sometimes to find the right path.
  • Glinda från Oz
    Fri 29 Oct 2021 04:21
    #15
    Anonym (S) skrev 2021-10-28 15:28:10 följande:
    Skulle vilja se dig leva för 200 år sedan.. då hade du inte skrivit inlägget du precis skrev. Tror du på allvar att man alltid haft fasta tjänster och garanterad lön och mat på bordet i detta land?
    Vi kanske ska dra in förlossningsvården och BVC också. För 200 år sedan var barnadödligheten 25% så dör 10% av barnen ska ingen komma och klaga. De kan inte på allvar förvänta sig att bli vuxna. 
Svar på tråden Varför mår folk så dåligt idag?