Gravid i nytt förhållande - abort eller behålla?

Nu kommer den klassiska frågan; hur gamla är ni? Hur ställer han sig till graviditeten?

Jag var 30 när jag träffade min man, den där extrema känslan med pirr och så fanns inte, för min del tror jag inte att det är känslor jag längre kan känna typ, för min del var det nåt jag liksom kände när jag var ung. Däremot extremt starka känslor och en naturlighet att det var vi, det kändes självklart. Uppenbarligen känner du liknande känslor för din kille, kanske kommer känslorna växa?

Om du behåller barnet så försök få ensam vårdnad så du får alla föräldradagar. Av min erfarenhet kommer pappan skita i barnet och du sitter där med hälften av dagarna och pappan vägrar göra över några till dig. Plus att han måste behålla 90 st hur som helst. Kräv underhåll om ni separerar.

Det kommer gå bra att vara ensamstående! Det vet jag också av erfarenhet.

Hej!

För drygt en vecka sedan fick jag veta att jag är gravid men det är väldigt tidigt ännu, det var inte planerat. Jag och min kille har bara setts i 4-5 månader så förhållandet är väldigt nytt.

Jag är så osäker på hur jag ska göra. Innan jag fick veta detta så kändes allt väldigt bra med honom, han är så himla fin mot mig. Men jag har inte känt det där extrema man känner när man är riktigt förälskad. Det pirrar inte i magen hela tiden, jag svävar inte på moln och tycker inte att han är det snyggaste jag någonsin har sett. Men jag tycker väldigt mycket om honom, vill röra honom hela tiden, saknar honom jämt när var ifrån varandra och vill faktiskt inte vara utan honom. Mitt ex kom och ville ha tillbaka mig när vi hade setts i ett par månader bara, jag velade fram och tillbaka men kom fram till att jag ville vara med den nya, jag ville inte förlora honom. Jag har inte heller ångrat det valet.

När jag först såg att testet var positivt blev jag rädd och chockad men samtidigt glad, jag kunde se honom som pappa till mitt barn och det kändes ändå väldigt kul. Men några dagar efter började jag fundera mycket på om detta är en kille jag vill leva med resten av livet, om jag verkligen är så kär. Det går upp och ner hela tiden och det är jättejobbigt verkligen. Ena stunden känner jag att jag verkligen vill vara med honom och att det kan bli bra, sedan svänger det till att jag vill göra abort och göra slut för att han nog är fel kille för mig, för att jag inte känner de där superstarka känslorna nu. Jag är så jävla rädd för att jag ska ledsna på honom och ångra mig när det är för sent om jag nu väljer att behålla barnet... Jag vet inte om gravidhormonerna kanske hjälper till lite med hur pass det svänger känslomässigt också.

Är det någon som har några tips? Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till.

Men herregud vilken inställning.

Man får automatiskt ensam vårdnad när man inte är gift.