Anledningen till jobb byte?

Dålig chef, arbetsmiljö och arbetsgivare.

Har bytt pga av dåliga chefer.

Har bytt 4 gånger hittills i livet,  är straxt över 40 idag.

1 gång var ofrivilligt, firman jag jobbade på gick i konkurs.
Övriga byten var pga av att jag kände mig "färdig" och ville utvecklas genom nya utmaningar...

Sista bytet var dock pga av familjebildning, jag var tvungen att ha mer schemalagda arbetspass.

1) Flyttat "hem" efter studier + första jobbet efter studierna
2) Dålig chef, det var väldigt hög personalomsättning pga chefens ledarskap. Jag insåg att det inte var lönt att fortsätta och bli arg/ledsen hela tiden pga dåliga beslut från chefen.
3) Höja lönen rejält
Dessa 3 anledningarna har det varit för mej.

Nu senast - en korkad, bitchig kollega och en usel arbetsmiljö.

Jobbat vid myndigheter och då brukar det vara:

1. Arbetsmiljöerna

2. Ledarskapet

Nya utmaningar och högre lön och fler förmåner.

Sen sticker jag inte under stol med att det varit skönt att lämna vissa personer som man vet att man aldrig behöver prata med igen. Gäller både korkade arbetstagare och chefer.

En gång har jag bytt för att jag hade jobbat på samma ställe länge och ville prova något nytt. Övriga gånger har det varit på grund av flytt.

Jag har också dragit "tjänstledig pga studier"-kortet en gång när jag hade fastnat i ett dödligt tråkigt projekt. Det gick snabbare än att säga upp sig, eftersom arbetsgivaren gick med på att ge mig tjänstledigt med mindre än en månads varsel.

Senaste bytet berodde det på att VD:ns fru anställdes. TOTALT inkompetent, och gissningsvis anställdes människan för att ingen annan klarar av att jobba med henne...... Hur som helst blev det tyvärr jag som skulle bli hennes chef, men hon skulle få särbehandling deluxe. Hon skulle ha en lön som låg betydligt högre än andras på jämlika positioner - trots att hon inte alls klarade av jobbet ens i närheten. Hon skulle inte få några problem om hon lämnade in saker försent. Hon skulle gå och komma lite som hon behagade. Nej fy fan. Jag klarade inte av att jobba kvar där.

Med det sagt har jag inga egentliga problem med att släktingar, partners eller vänner får anställningar - men då ska ju personerna vara kompetenta och INTE få positiv särbehandling.

Första gången var det för att få bättre möjligheter att växa och lära mig nytt på jobbet. Vag var ung och dum och förstod inte att jag kunde löst det problemet genom att prata med chefen.

Andra gången blev jag av med jobbet pga nedskärningar. Jag hittade ett nytt jobb snabbt men kom inte överens med chefen och tog ett annat jobb efter några månader. Lite över ett år senare sa jag upp mig för att jag skulle flytta utomlands (Jag hade inget jobb dit jag flyttade). Mitt första jobb utomlands behöll jag i åtta år, sedan fick jag rekryterad till ett drömjobb med roligare arbetsuppgifter och skyhög lön.

På nya jobbet har jag bytt chefer fyra gånger och avdelning tre gånger på 15 månader, men jag stormtrivs och tror nästan inte det är sant att jag får så mycket pengar för att göra det jag gör. Jag stannar nog här ett bra tag. I Februari blir jag sannolikt befordrad och jag får mer eller mindre välja vad jag vill göra på jobbet.