Accepterar inte bonusbarnet

Gå genast i terapi eller bli särbos! Det stackars barnet ska väl inte behöva stå ut med detta? 

Du behöver inte fundera så mycket på varför i detta skede. Just nu behöver du bara en planera för en flytt. Inget barn ska behöva bo under samma tak som någon som inte tål barnet och som är orättvis. Det skadar själen för livet och eftersom barnet inte kan göra något åt situationen är det ni vuxna som måste ta det ansvaret. Sen kan du försöka gå till botten med vad som felas dig. Nån slags terapi eller nåt och kanske så småningom kunna leva tillsammans igen. Om inte det går så kan du ju bara hoppas på att ditt eget barn sedan så småningom får en bonusmamma som fungerar bättre än vad du gör.

Vilka av en 6-årings leksaker tas over av en 1.5-åring? Kan det vara så att 6-åringen inte får ha sina saker ifred for 1.5-åringen?

Värt att tänka på är ju att du även sabbar ditt eget barns viktiga relation med sitt syskon. De som ska ha varandra när ni är döda.

Boka tid hos en psykolog snarast.

Låter som normala beteenden. Klart ungarna ska leka med varann och med varandras leksaker. Gör som några skrivit, gå i terapi. Det här känslorna bottnar i något och du behöver hjälp att komma underfund med dom.

Jag var i en liknande situation och blev också irriterad på bonusbarnet. Det grundade sig i att jag inte var kär i min partner längre och stötte bort både partnern och bonusbarnet. Det rätta var att lämna och idag finns inte dom där känslorna kvar.

Många bonusföräldrar beter sig säkert likadant utan att reflektera. Det du behöver göra är att precis som några skriver träffa en bra terapeut. Det handlar inte om detta barn utan om det som hen trycker på hos dig. Det kan vara så att du egentligen inte accepterat att din man haft en annan kvinna förut, som barnet påminner om. Eller något annat. Det är inget fel på dig!

Fast alltså, om inget är fel så behöver hon heller ingen terapi så hur tänkte du där? Självklart är det som TS själv är medveten om nåt fel som behöver åtgärdas. Man behöver inte laga nåt som inte är trasigt.

Jag har ingen erfarenhet av bonusbarn.

Men vårt äldsta barn tar gärna över leken och blir dominant och bestämmer över småsyskonet. Småsyskonet blir ledsen och arg. Då har jag gått in och hjälpt till i leken. Förklarat att de måste få bestämma ungefär lika mycket och att äldsta måste lyssna på minsta och inte totalt ignorera och köra över. Jag har behövt gå in och medla och delvis vara med i leken för att dra mig undan och sen behöver gå in igen. Om det fungerar för er vet jag inte.

I övrigt så tror att relationer utan blodsband eller relationer där man inte klickar direkt kräver mycket mer arbete kontinuerligt för att fungera. Acceptera att du har olika relationer till barnen men att det inte får gå ut över dem. Dina känslor kan aldrig påverka eller märkas av barnen hur jobbigt det än må vara för din del. Risken är att syskonens relation för alltid blir dålig om de känner sig olikt behandlade. Det är inte rätt att beröva barnen deras potentiellt goda relation.

Oavsett och om det är till någon tröst så är känslorna säkert svårare för bonusbarnet som inte har val eller något att säga till om mot vuxenvärlden.

Jag tycker du ska finna någon utomstående att ta upp dina känslor med och reda ut varför du känner som du gör och vad du kan använda för verktyg för att hantera dem.

Ammar du fortfarande? Isf tycker jag att du ska sluta med det, de värsta lejonmamma instinkterna brukar lägga sig när man slutar med amningen.

Som flera andra tycker jag att du ska prata med någon professionell om problemet. Nu för tiden kan man ju prata med en psykolog online för en hundring så det är lätt gjort.

Det är en bra sak att syskon leker och skapar positiva band till varandra. Det är något som kommer gynna ditt barn i framtiden.

Du förstår ju själv att du gör fel när du hindrar dem från att leka så varför klarar du inte av att hindra dig själv?