Nybliven sambo med delad syn på ekonomi?

Jag tycker ni är dumma som inte pratade om det här innan ni flyttade ihop. Självklart ska ni betala utgifter som motsvarar inkomsterna, dvs han ska betala mer. Att sitta och räkna på att ens sambo är "skyldig" pengar är idiotiskt.

Varför har ni inte redan haft denna diskussion?

Fast utgifter som hyra, el och liknande bör ni betala efter förmåga.

Saker till hemmet bör betalas antingen 50/50 med skrivet avtal som gäller, eller av var och en till 100% och då är det personens enskilda egendom.

Att låna och låna lär göra skulden större och större om det inte hinner avbetalas innan det är dags att låna igen. Det hade inte jag gjort. Inte heller kan man begära att den ena ska dra ett tyngre lass för saker som köps till hemmet, inte utan att det skriv juridiskt bindande dokument.

Angående resor, reser efter en budget som är lägst.

Du kommer att få lika många olika svar som de som svarar i tråden.
Alla definierar "rättvist" olika.

Vi lägger alla pengarna i en enda pott och betalar de utgifter vi har med den. Allt sparande är gemensamt.
Det är rättvisa för oss.

Undrar jag också.

Du kan ju inte kräva att han ska sponsra dig utan borde tagit hänsyn till detta när ni beslutade er för att flytta ihop och räknat med att om inget annat sagts så delar ni lika. Du har helt enkelt dragit på dig kostnader du inte har råd med utan att veta om du har täckning för dem. Oklokt. Men det är inte hans ansvar att lösa problemet.

Om man påstår sig ha ok ekonomi men inte kan betala hälften på en vanlig tvättmaskin efter att alla andra kostnader är betalda så skulle jag vilja påstå att man faktiskt inte har ok ekonomi.

Vi hade diskussionen innan, men vi kom inte fram till hur vi skulle göra helt enkelt.

Om ni ska dela upp fasta kostnader procentuellt är det viktigt att ni gör det utifrån era inkomster efter skatt, inte före. Annars blir det helt fel, eftersom man betalar olika mycket skatt.  Om någon av er har ob och andra tillägg, ska även de med i beräkningen. 

Har själv alltid gjort så att vi betalat procentuellt på alla fasta kostnader förutom amortering där vi delat 50/50 eftersom båda får samma minskning på sin del av lån för bostaden. När det gäller semestrar har vi också betalat procentuellt efter att vi fick barn, innan betalade var och en för sig. Utgifter för barn har gått från gemensamt konto, där vi satt av en summa (även där %) varje månad.

Har haft mycket problem i äktenskapet med min numera fd man, ekonomin var nog det enda vi var överens om...jag tjänade mycket mer än honom så jag skriver ur det perspektivet.  

"Låna" till sin partner är i af det sämsta sättet. Jag vet några som hade det så och kvinnan i relationen var ju alltid skyldig sambon pengar. Till slut gick hennes vuxna barn in och hade en diskussion med sambon för han lyssnade inte på henne. Paret separerade ett tag, men sen ville han ha henne tillbaka och DÅ gick han med på att betala procentuellt, till slut. 
Det handlar inte bara om kronor och ören då utan att man alltid blir den som står i någon slags tacksamhetsskuld till sin partner samt att partnern kanske vid olika tillfällen säger att "nej, det här ska vi inte köpa - jag har mest pengar = jag bestämmer" och liknande. 

Och då borde du utgått från worst case scenario och satt en maxbudget för boende som lät dig ha en rimlig ekonomi även utan att han betalar mer.

Missförstå mig rätt, jag och min sambo delar procentuellt, på mitt initiativ. Hade han krävt det från start hade jag nog inte flyttat ihop alls.