Nybliven sambo med delad syn på ekonomi?

Det är otroligt mycket vanligare att de som tjänar mest utnyttjar den med lägst inkomster ekonomiskt. De sätter standarden och kräver att 50% ska betalas av den andre. Vad kallar du detta beteende för? Det är extremt vanligt att män gör det. Ser till att övertala att kvinnorna sänker sina inkomster och pension ytterligare när barnen kommer men vägrar att kompensera inkomstbortfallet. Extremt vanligt.

Man kan inte kräva att någon annan betalar ens utgifter, sambo eller inte. Han kan så klart erbjuda det, men det är inget som du, TS, kan kräva. I synnerhet inte när ni är nyblivna sambo utan barn. Det är en annan situation tex när man har barn och en tar större ansvar för föräldraledighet, vab, kanske deltidsjobb etc., men det verkar inte vara fallet här. Ni får helt enkelt anpassa era gemensamma utgifter till vad du har råd med, antingen ett billigare boende eller vänta med inköp tills du har råd. Vill sambon ändå köpa något får han betala. Det är inre rimligt eller bra alls att du dras in i skuldfällan för att han pressar till köp som du inte klarar av. Vill han sen tex absolut åka på semester med dig som du inte har råd med så får han bjuda.

Det handlar mer om personlighet än inkomst.

Ingen bör utnyttja den andra , men att ha mindre inkomst är ingen ursäkt heller att kräva pengar från någon.

Jag kallar beteendet samma , jag har inte skrivit någonting om vem som har mest inkomst i mitt inlägg utan om själva beteendet att vissa ställer som krav att tjäna pengar på sin partner oavsett ens egen ekonomi.

Nu vet jag ju inte hur gammal du är... men "en livstid"?
Mer än hälften av alla par separerar. Jag tror jag stannar där.

Det är ju en bra inställning att ha när man är i en relation och bor tillsammans? men är det viktigt för den ena individen att inte lägga ut några pengar på en annan människa så skaffa ett gemensamt konto då där ni slänger in exakt samma summa varje månad.

Ja, det kanske är krasst men det är inte mindre sanning för det.
De flesta par bryter upp, det är statistiskt fastställt.

Så det är nog en sund inställning att ha även om den kanske är lite trist när man är kär och lycklig.

Skit i gemensamma konton också, har varsitt så har du dina pengar i fred.
Eller ska man ha som krav att båda skriver på när pengar ska tas ut, hur ska det då hanteras via internetbanken? Det är en ärlig fråga, då jag inte har en aning om hur det fungerar.
Tänker att har man sitt eget konto så är man sin egen chef. Det hindrar inte att man ändå spar samma summa om det nu är så viktigt. (Varför skulle det vara det???)

När vi först flyttade ihop så hade jag högre inkomst än min sambo och vi köpte olika saker där jag köpte de dyrare och han de billigare. T.ex. så köpte han vardagsrumssoffan + köksstolar och jag köpte tv + säng + matbord och sedan de mindre sakerna som mattor mm så turades vi om och handlade varannan gång. Sedan har vi varit ihop i 15 år till sedan dess så när de sedan har sålts så har pengarna gått till det gemensamma. 

Jag skulle aldrig gått in med en helt gemensam ekonomi direkt jag flyttade ihop med någon. Det började vi med först efter andra barnet tillsammans (ganska gemensam efter första men fullt ut först efter andra). 

Varför tycker du att du har rätt till att tex spara till din pension av pengar som sambon tjänat ihop? Skulle det inte kännas bättre att vara en självständig vuxen och bekosta ditt liv själv isf att kräva att någon annan betalar för dig?

Ett tillägg. Oavsett vilket system ni väljer så ska det absolut inte vara ett där du hamnar i skuld genom avbetalningar till honom eller något företag. 

Antingen får han betala mer (och där finns det ju massa sätt att komma fram till hur det funkar bäst för er) eller så får ni anpassa ert liv efter den nivå som du kan hålla. Det kan aldrig bli att du ska skuldsätta dig för att hamna på hans nivå. 

Var smart. Ska ni betala hälften var även om och när ni skaffar barn och du behöver vara sjukskriven, föräldraledig etc?

Alt 1. Ni rättar er efter DIN inkomst och du säger nej till inköp där du måste låna för att kompensera för din lägre inkomst

Alt 2. Ni delar proportionerligt och överför $%av ett belopp per månad till ett gemensamt konto som ni har varsitt kort till. Hyra, mat, tvättmaskin betalas därifrån.

Nummer 1 är att man aldrig kan be någon annan betala för sitt leverne enligt mig. 50-50 måste vara utgångspunkten och kommer man inte överens så får det bli så. Känner du att du inte har pengar kvar så får ni antingen minska konsumtionen till minsta gemensamma nämnare, vilket i detta fall är vad du känner dig bekväm med. Då får det helt enkelt ta längre tid med inköpen alternativt att han betalar (antingen själv eller att du betalar av i din takt till honom om ni så känner det skall vara 50-50).

Dock anser jag att även om ni inte vill ha helt gemensam ekonomi så bör ni ha ett gemensamt konto där man kan sätta in % på som går till dessa inköp. Det bör ju bli en perfekt lösning för då kan ni planera exakt när ni skall köpa något. Han sätter in 70% och du 30% (dock bör denna beräkning vara i nettolön, ej brutto.. vilket ger en mer jämn fördelning).

Jag tjänar mer än dubbelt så mycket som min fru (och gjorde det när vi flyttade ihop och inte var gifta också) och det var aldrig något snack om att vi skulle betala annat än 50-50. Det gick HON aldrig gå med på, då hon inte ville vara en golddigger och få mig att känna mig utnyttjad. Det innebar att jag kunde ge henne resor, väskor, smycken osv för att jämna ut inkomsterna. Hennes inställning till detta har gjort att nu när vi gifter oss har jag 100% förtroende att hon inte är tillsammans med mig för min höga inkomst och därför gladeligen har helt gemensam ekonomi fullt ut. Det jag vill säga är att det finns ett signalvärde i att VILJA betala rätt för sig, iallafall tidigt i ett förhållande (vilket ni verkar vara).

Jag rycker att ni delar utgifterna rakt av. Detsamma med inredning och de ni gemensamt behöver till lägenheten. Vid semestrar och andra fritidsaktiviteter så får ni lägga er på din nivå annars så får han betala på det som går utöver om han insisterar på att ni ska göra något utöver vad du anser är ekonomiskt försvarbart för dig. Skaffar ni barn tillsammans så har ni total gemensam ekonomi.

Har ni köpt en bostad som du inte riktigt har råd med? Oavsett, gå inte med på någon avbetalning till honom, du hamnar i en beroendeställning. Har du inte pengar så får inköpet vänta.

Grattis till samboskapet.

Pengar kan vara en grund att bråka över, men oftast vettigast att låta bli.

Antingen delar ni rakt av och så står du allt med mindre pengar (tills du får en bättre lön än honom). Om han inte tycker att det vore en rolig lösning att du börjar extraknäcka för att ha råd med det du vill och därför träffa dig mindre så kan man köra efter modellen att man betalar efter förmåga, alltså får han bära en lite större del av de gemensamma fasta kostnaderna.

Enkelt sagt om en av er tjänar 20 % mer än den andre kan denne bära 20% mer av de gemensamma fasta kostnaderna. Vad händer annars om han föreslår en flytt, för hans ekonomi pallar det, men du vill inte för ökningen för din del punkterar din ekonomi. Grogrund för bråk, 

Sen att han köpt alla dyra möbler osv. gör inget, skulle ni separera klassas det sannolikt som "för gemensamt bruk införskaffat bohag" och är samboegendom, grattis du har rätt till halva nettovärdet ;)

Oavsett lösning önskar jag er lycka till.