Svenska ungdomar som pratar ortensvenska

Jag skrev inte att just Stina2 hade kallat TS för brunskjorta men det gör däremot LadyJane två gånger i samma inlägg (kolla skärmdumpar, gulmarkerat!).

Stina2 kallade en annan deltagare i tråden för tvillingkossan. Det inlägget tycks nu va borttaget men kan ses citerat i en av skärmdumparna då TS svarar på det (gulmarkerat).

Många vittnen är livrädda för att lämna uppgifter till polisen av väldigt goda skäl. På grund av flera uppmärksammade fall där vittnen har mördats av gärningsmännen, bland annat paret som knivmördades i Hallonbergen, har frågan om anonyma vittnen aktualiserats. Visst kan det finnas vittnen som själva är gängkriminella men de flesta är helt enkelt rädda. 

De kriminella nätverken har ett enormt våldskapital i sina områden. Varje gång de misshandlar (eller dödar) en polis, attackerar annan blåljuspersonal och bränner bilar är signalen att det är de gängkriminella som styr området och våldet/hoten mot vittnen är ett budskap om vad som händer när man går emot dem. 

Det är också ett budskap som pumpas ut genom gangsterrappen där texterna är av fulla av hat mot både polisen och ?golare? som ska misshandlas och dödas. Gangsterrapen fungerar ungefär som gängens PR-avdelning för att hypa våldskapitalet, avskräcka vittnen och underlätta rekrytering. 

Exakt! Det är just den företeelsen som du beskriver så träffsäkert som triggar mig att svara, inte utan en viss fascination. 

Det är ju till stor del den identitetspolitiska maktanalysen som har lett fram till dagens fördummande polariserade debattklimat där vissa grupper utmålas som ständiga offer, i det här fallet alla som bor i orten, och andra grupper som de eviga förtryckarna. De senare är alltid vita män.

Det statiska synsättet på maktrelationer gör att det inte finns något utrymme för nyanser eller utveckling. Vi är alla låsta i våra positioner. Jag som vit etnisk svensk får inte kritisera ens uppenbart negativa företeelser i förorterna eftersom jag placeras högre i den identitetspolitiska makthierarkin. Om jag ändå dristar mig till att göra det måste jag vara sverigedemokrat eller till och med nazist. 

Frågan om förnedringsrån är särskilt känslig för personer som gör den maktanalysen, eftersom det främst är etniskt svenska killar som utsätts av invandrarkillar för det brottet. Förtryckarna blir plötsligt offer och offren förövare = syntax error. 

Det är också därför en del har svårt känna empati med etniskt svenska killar som blir rånade. De är faktiskt priviligierade ändå på grund av att de är svenska och vita. Att som jag konstatera att det är förnedrande för etniskt svenska killar att imitera gangsterkulturen som rånen ingår i blir då extremt provocerande eftersom rånarna tillhör en utsatt grupp och det är alltid mer synd om dem oavsett hur vidriga de är mot offren. 

I den här maktanalysen finns inget utrymme för etniskt svenska killar som inte är privilegierade utan till exempel långtidsarbetslösa i en utdöende bruksort. De får höra av högavlönade kändisar, politiker och kulturarbetare inom vänstern att de inte har något att gnälla över (eftersom de faktiskt är vita och svenska). 

Just den vänsterkategorin blev rätt chockad av Nooshis fantastiska förstamajtal förra året som bara handlade om klassisk vänsterpolitik i stället för identitetspolitiken som under lång tid hållit V i ett järngrepp.

I den identitetspolitiska maktanalysen finns inte heller utrymme för personer som Flygrl i tråden eftersom hon inte antar offerrollen och ser ungdomar i orten som förutbestämda att bli kriminella. Skötsamma invandrare är levande bevis på att den identitetspolitiska analysen är förenklad och missvisande. Skötsamma invandrare som kritiserar olika företeelser bland andra invandrare möts ofta med kompakt tystnad även om det börjar vända nu. Om man vill ha ett konkret exempel på det kan man se Nisti Stêrks dokumentär på SVT om arvet efter Fadime. 

Det spelar ingen roll hur många personer med invandrarbakgrund som sitter i riksdagen, innehar ministerposter, är framstående forskare, högt uppsatta chefer och framgångsrika affärsmän/kvinnor. I det identitetspolitiska narrativet är det fortfarande närmast   omöjligt att göra karriär som invandrare i Sverige eller ens inkluderas.

Det är alltid lika ironiskt när kända personer med invandrarbakgrund, som delar den här maktanalysen, sitter i TV på bästa sändningstid eller skriver i Sveriges största tidningar om hur osynliga de är i det svenska samhället och hur svårt det är att bli inkluderad. Den där långtidsarbetslösa killen i den utdöende bruksorten skulle på sin höjd få en insändare publicerad i lokaltidningen. 

Självklart finns det rasism och diskriminering i svenska samhället och det ska förstås belysas och bekämpas. Jag beskriver bara varför en del flippar fullständigt i tråden och det handlar mer om avsändaren (vilket alla personangrepp vittnar om) än innehållet. Att Flygrl och jag kan resonera sakligt och sansat om trådens ämne handlar om att ingen av oss köper den polariserande maktanalysen utan accepterar att verkligheten är mer komplicerad än så.

Håller med dig i det mesta du skriver. Men att dom kriminella är i minoritet i orten innebär ju verkligen inte att dom är få eller ofarliga. Det är inga man vill bråka med. 
Visst, det finns dom som håller med dom för dom tillhör samma grupp eller klan men för många är det också så att man helt enkelt är rädd. Jag är en av dom som vittnat och jag lever under hot, ständig skräck och osäkerhet. :/

Sen håller jag helt med om att vi alla har ett ansvar och särskilt föräldrarna till kriminella. Sen att polis och övriga rättsväsendet är så jävla lama inför problemen gör det ju inte bättre. Att agera undfallande som man ofta gör mot gängen ses enbart som svaghet härute. I rättegången där jag vittnade härjade dom anklagade och deras polare i rättssalen, skrek och hotade och det accepterades. Jag kände ingen trygghet som vittne.

Frågan är när ska svenska staten visa vem fan som bestämmer. För det är fan antingen eller. Jag vill se mycket mer poliser och som sätter hårt mot hårt.
Och att det skulle behövas rent allmänt hårdare attityd och straff mot vålds- och sexbrott är för mig en självklarhet.

Jag håller helt med och tycker själv det identitetspolitiska köret är otroligt tröttsamt och destruktivt. Det är ju samma grej som nazisterna kör med. Att man inte får ses som en unik individ utan som representant för en grupp. Män mot kvinnor, svarta mot vita, homosexuella mot heterosexuella osv. Polariserande och fördummande som du mycket riktigt påpekar och inget som kommer skapa förståelse eller gemenskap utan tvärtom ödelägga hela samhället om vi inte passar oss. :/

Det här är också anledningen att jag vänder mig bort från BLM, Afrosvenskarnas riksförbund mfl. organisationer. Dom gör inte min tillvaro som svart enklare utan tvärtom svårare då dom dels förstärker fördomar och motsättningar mellan svarta och vita och dels inte låter mig va den individ jag är. 

Jag vill inte ha fördelar pga min hudfärg utan enbart jämlikhet. Lika rättigheter och skyldigheter. Varken mer eller mindre. 

Det är klart att svarta kan va förövare och rasister liksom vita kan va offer och dom som diskrimineras. En vit svensk kille som rånas och förnedras är självklart ett offer och killarna med invandrarbakgrund som utsätter honom för det förövare som också ska sättas dit för det. Och icke-vita journalister på SVT har självklart mycket mer makt än en vit svensk arbetslös i en bruksort.
Att det ska va så jävla svårt.

Vet inte pm det kanske bara är något tillfälligt. För ett tag sedan var ju ungdomar mer fjortisar. Kommer ihåg de som sa MEN DAAAAHHHH AZZÅÅÅEHH hela tiden. nu gör ju ingen det. 

Likaså ordet typ fast det har ju blivit mer godkänt ord nu verket det som. Men typ var ju väldigt fjortis förr. 

Jag kan berätta att man väldigt lätt börjar prata som personer man umgås med, och det sker helt omedvetet. Om ens vänner och kanske partner/pojkvän/flickvän har brytning så kan man tyvärr lätt börja prata på ett liknande sätt. Det värsta är att man inte hör eller märker det själv. För några år sedan var jag tillsammans med en kille med stark brytning och umgicks nästan bara med två tjejer från samma land. Förhållandet tog slut ett år senare och jag började internetdejta. Hade ett telefonsamtal med en kille jag inte träffat innan och han frågade var jag kommer ifrån. Förvånat frågade jag ?vad menar du?? varpå han svarade ?du är väl alban det hörs ju?. Omedvetet hade jag alltså tagit efter mitt ex och mina vänner. Det blev en chock för mig, jag har alltid tyckt svenskar som pratar med ortenbrytning är extremt larviga. Kan säga att det var då jag började spela in mig själv och analysera sättet jag pratar och aktivt började anstränga mig för att prata överdrivet svenskt istället. Jag höll på att skämmas ihjäl när det gick upp för mig.