Missfall vecka 10

Känner igen många av dina tankar. Att man anklagar sig själv, undrar vad man gjorde fel, inte vet hur det ska gå. Ett m.f beror oftast på fel på fostret. Därmed inte sagt att det inte skadar att ta mediciner som kan motverka m.f. Trombyl och progesteron är liksom det minsta. Ha koll på TSH- det bör absolut ligga under 2,0. Vården här tycker dock att 3,5 är normalt! 
Jag fick barn efter 10 år och 4 m.f med 5 barn. Via ED i Tjeckien och mycket mediciner. Tjeckien är mycket duktiga på IVF och m.f. Fördelen f.ö är avståndet, priset och enkelheten.
Du behöver inget bestämma idag. Sörj, ta hand om dig, repa dig kroppsligt. Och känn dig absolut inte värdelös! 

Jag har försökt svara på ditt tidigare inlägg i denna tråd men av någon märklig anledning har det inte gått. Nu gick det.

Du ska veta att du har varit ett stöd för mig sen början av min graviditet. Känns som att jag känner dig. Du har verkligen varit ett stöd med dina tröstande och fina svar på alla mina frågor. Så tusen tack för att du finns och bryr dig.
Får jag fråga vilken klinik i Tjeckien? Mitt enda sätt att gå vidare är att jag känner att jag gör framsteg i form av att jag hittar en annan klinik i Europa som kan hjälpa mig.
Jag har hört mycket om kliniken Bernabeu i Spanien så funderar på att påbörja min behandling där. Just nu så bryr jag mig inte om kostnader jag vill bara bli behandlad på den absolut bästa IVF kliniken som finns i Europa. Har googlat men det finns olika svar...

Kan jag på minsta lilla vis bistå med tröst eller råd är min dag gjord. Jag tror faktiskt ingen som inte drabbats öht kan förstå. Jag har själv fått så mycket stöd och hjälp genom åren här och hade nog inte ens haft barn utan all hjälp. Vi gick på Unica i Brno. Mycket duktiga! Och tillmötesgående på alla sätt och vis. Egentligen tror jag inte kunskapen och resultaten skiljer så väldigt mycket mellan kliniker runt om i Europa, men allt runt om kring skiljer. Vi ville ha ett trevligt och snabbt bemötande ( vi fick svar på mejl samma dag), enkel behandling (samarbete med min fertilitetsläkare här i Sverige), läkare som lyssnade och var beredda ändra saker som inte funkade och ett land det inte krävdes visum eller avstånd att åka till. dessutom var det ingen kötid och kostnaden skiljde sig markant mot tex de där ryska klinikerna. 
Jag är med i en ED-grupp på F.b och där finns kvinnor som fått barn via alla möjliga kliniker, men även kvinnor som inte lyckats och inte fått bra bemötande. Jag tror det bästa är att prata med folk som varit på de olika klinikerna. Och mejla för att kolla läget.

Ta en dag i taget! Låt allt falla på plats. Kropp och själ först just nu. Jag finns här. 

Jag ska kika på unica, låter bra och lättare än Olga i st Petersburg eller Spanien. Jag hoppas att de utför pgta test och andra kondom avvikelser tester. 

Jag tog ett urinprov bara för att, och det jobbigare är att den visar lika starkt som för 14 dagar sen. Enligt läkaren tog mitt barn 16 dagar sen, jag vet att grav test kan visa positivt flera veckor efter men att den är lika stark som när den var som starkast tycker jag är helt galet. Lägger upp en bild här..

Unica finns numer även i Prag och dit är det ju väldigt lätt och snabbt att åka.
Tyvärr sitter hcg i ganska länge och speciellt så länge som fostret och resterna inte kommit ut. Tycker inte du ska plåga dig mer fler test. Det blir bara en sorglig påminnelse.

Pratade med barnmorskan idag och hon sa att det var ytterst ovanligt att fostret dör när man hört gjorts i vecka 8. Det gjorde mig inte lugnare utan snarare mer hysterisk 

Ja, det är väldigt ovanligt, men det händer tyvärr ändå. Nån "ska" drabbas och det blev tyvärr du. Det behöver dock absolut inte betyda att samma sak händer igen! Se på mig- missfall med 3 eller rent av 4 foster som var syskon och likväl fick jag barn av det enda kvarvarande embryot av samma äggomgång! Jag skulle kunna ge många fler exempel på kvinnor som varit infertila, fått m.f eller dödfödda barn och sen lyckats.
Jag brukar konstant skriva "ge inte upp" när tråkiga saker hänt. Det finns alltid lösningar, alltid en utväg och de allra flesta som varit gravida innan kan få barn. Även om det inte känns så just idag är det ändå ett faktum.
Du kanske skulle behöva prata av dig mer professionellt? Även om vi finns här också förstås.
Försök göra nåt roligt idag även om allt känns svart. Köp en bakelse, ta en vårpromenad, sträckse en serie på tv- vad som helst.
Imorron är en annan dag!  

Jag ska träffa kurator och gå hjälp.
Torsdag ska jag läggas in för abort en dag.
Så glad att du fick ditt barn, du har verkligen fått lida du med. Det värsta är att jag aldrig kommer att reda på ifall imigran nässpray och Citodon som jag tog mot mina migrän anfall vände som orsakade missfall. Även om 3 specialister gav mig ok att använda och Janusinfon säger samma men kan inte låta bli att tänka att de var en faktor. Jag lider av extrema migrän anfall sånsa som håller i flera dagar och som gör att man åker in till akuten eller ringer en ambulans. Så jag kan omöjligen inte ta medicin vid anfall och blir jag gravid igen vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Jag hade graviditetsmigrän. Alltså migrän bara för att jag var gravid. Jag funkade inte som människa helt enkelt. Fick utskrivet Sumotriptan och tog "i nödfall" vilket var när jag var tvungen åka nånstans. Om läkare sagt att en medicin är okey vid graviditet så är den. Mediciner som verkligen skulle kunna orsaka missfall skrivs helt enkelt inte ut. Så den tanken kan du släppa. 
Jag ska tänka på dig på torsdag. Jag vet själv hur gräsligt det var att både ligga på förlossning och bb, men av helt fel skäl.

Ytterst ovanligt vet jag inte. Jag har varit med om det och många fler. Minns inte vad läkaren sa till mig om hur vanligt det är, men har för mig runt fem procent kanske. Bra att du ska till kurator. En dag i taget, det kommer bli lättare med tiden. 

3% efter VUL v.9. Så fortfarande mycket ovanligt även om det självklart händer.

Ska snart till sjukhuset för medicinsk missfall. Stannar hela dagen, hoppas att jag inte behöver skrapning. Är så rädd att det gör jätte ont...

Åh vad jag förstår och känner med dig, är/har precis varit i exakt samma situation. Är också 38 och efter flera års försök blev jag äntligen gravid via IVF med vårt sista FET i början av januari. Gick på VUL och såg hjärtat slå i v. 7, ett till i v. 9 var också bra. I v. 11 gjorde jag ett nytt VUL och då hade hjärtat slutat slå, några dagar senare hade det krympt och MA konstaterades (gissar att de kunde ha gjort det första gången också men jag var så chockad och ledsen, så jag gissar att de ville ge mig några dagar). I förra veckan fick jag skrapas. Det gjorde inte särskilt ont (blir ju bedövad) men jag har haft ordentlig mensvärk några dagar efter, eftersom livmodern drar ihop sig och man stöter ut vätska/blod. Det är väldigt individuellt hur ont man har, de flesta har inte särkilt ont enl. gyn. Jag har ganska svår endo så de förberedde mig på att det kanske gör mer ont.

Jag har varit helt förkrossad, eftersom vi precis börjat hoppas och tro att det ska gå vägen (efter att hjärtat börjat slå) när beskedet kom och nu är vi tillbaka till ruta ett. Som jag förstår det är det mindre vanligt med MF efter hjärtslag men inte så ovanligt. Min läkare sa att det förmodligen var kromosomfel och att sånt tyvärr händer. Så på något sätt har jag förlikat mig med det. Jag har läst om massa missfall här på FL och förstår att det händer många. 

Men samtidigt så känner vi också att vi vill försöka igen så fort det går. Jag känner att jag mår lite bättre om jag är proaktiv så just nu gör jag allt jag kan göra för att inte få missfall igen. Jag ska kolla min sköldkörtel och blod/koagulering innan nästa försök och har börjat med vitaminer igen. Vi vill båda ha barn väldigt mycket så jag gissar att det bara är att köra igång igen, även om jag är så trött på det. 

Mycket kärlek till dig TS, hör av dig även via DM om du vill prata av dig 

Värsta dagen i

 Mitt liv, jag hoppas och ber till Gud att jag aldrig ska uppleva detta igen eller att någon annan kvinna ska uppleva en sådan sorg..

Jag vet hur det känns. Alla mina tankar till dig idag!