så rädd för jobbintervju

Det är helt ok att vara nervös, alla är det skulle jag tro! Även de mest självsäkra människorna är nervösa ibland. Och jag tror det är BRA att inte vara för självsäker också, för de som anställer vill ju inte ha en medarbetare som tror att de är bäst på allt och inte kan vara flexibel och lyssna på andras idéer.

Om du är nervös:

förbered dig. Fundera ut lite olika svar till olika frågor. sedan vet man ju aldrig vad som kommer men att vara lite förberedd är en bra hjälp.

ta djupa andetag med näsan och andas ut genom munnen.
andas i fyrkant.

våga säga att du är nervös! Om du tycker att den andra märker det så konstatera det själv, så känns det avslappnat och jag tror att säga det högt kan göra att det släpper.

titta den som intervjuar mellan ögonen. Då ser det ut som att du möter blicken men om det känns jobbigt att kolla in i nåns ögon så kollar man mellan. Samma effekt!

Lycka till!

Har haft intervjun.
Hon sade att jag inte fick jobbet. Så.... kul.

Självmord har jag tänkt på nästintill varje dag sedan jag var typ... 15? Det här är bara ett jävla tecken på att jag inte passar in.
Orkar inte med mig själv.  :(

Bra ändå att du fick besked direkt. Sa hon varför?

Hur tycker du att du presterade under intervjun?

Hon trodde inte att jag skulle klara jobbet. För jag var ärlig och berättade att min kropp inte är så stark och att det är en av anledningarna till ett glest cv. 

Betyder ju inte att jag inte kan lyfta liksom... men men... hon tolkade det så.
Så frustrerande att ju mindre erfarenhet man har, desto sämre blir man ju på allt som behövs med jobb osv. (styrka, social förmåga)
Desto svårare är det att komma in på jobb.

Antingen hittar jag ett jobb där någon tror på mig... men senaste tiden har det känts mer lockande att hoppa från balkongen. 
Alla misstror min förmåga. 

Min hälsa har suttit käppar i hjulet för mig från början, och nu är det försent att få en chans.

Jag presterade dåligt tycker jag. :( Inget ovanligt. Jag är dålig helt enkelt.
Ful, dum, konstig, svag.

Det är verkligen inte försent. Du har ju en utbildning på gång. Och du har lärt dig en sak du ska vara försiktig med att nämna på anställningsintervjuer. Det är faktiskt ett steg framåt.

Sant.. man ska ljuga i framtiden alltså....  :(

Eller i alla fall vara mer återhållsam med sanningen. Fast när jag tänker efter så kanske du bara behöver uttrycka dig lite tydligare. Just ordet stark tolkar ju många just som förmågan att lyfta grejer.

Ja... jag är rätt svag. Men tror ändå att jag kan lyfta saker.. Svårt att avgöra liksom 'hur' svag man är. Jag är väl normalstark för de som är otränade kan jag tänka mig. Medan hon verkade tolka mig som att jag inte är 'normalstark för att vara otränad'.

Nej verkligen inte, jag har varit med om att folk gjort det och det kommer fram till slut, och då blir det väldigt pinsamt. 

Det håller jag med om. Jag vill inte ljuga.