Någon som har utmaningar med att bli gravid och inte har någon att prata med?

Hej! 
Här är en till :)
Känner igen mig i vad du skriver. Är 34 år och har försökt i ca ett år. Har lite stress eftersom min partner är betydligt äldre än mig. Han har barn sedan tidigare, steriliserade sig innan vi träffades, sedan re-fertiliserade han sig eftersom vi ville försöka. Det gick bra och han har supersperma, haha, men vad hjälper det eftersom jag tydligen är kass. 

Har också haft knäppa oregelbundna cykler och nu säger de att jag har AMH på 0,2 vilket är superlågt och tydligen ingen idé att stimulera ägglossning. Vi skulle kunna prova IVF men tycker det känns för invasivt och onaturligt (all respekt till de som vill, men vi känner inte för det). Tror inte jag hade pallat med den karusellen. Så nu känns det bara som att det är bättre att ge upp. Dock vill man ju inte det.. 

Jag känner i och för sig, som bonusförälder och som person med stort ensambehov, att det finns STORA fördelar med att inte få barn. Samtidigt vill jag så gärna.. min partner är mindre upprörd över det hela, antagligen eftersom han redan har barn, och vi kan ju prata men det blir också lätt spänningar och missförstånd. Önskar också det fanns någon man kunde prata med! Känns som att alla runt omkring blir gravida på två sekunder och trycker ur sig bebisar till höger och vänster, och man känner sig så otillräcklig. 

Går igenom samma som ni gör! Pratar gärna då jag med är trött och ledsen på att aldrig få ett plus ???? 

Hoppar in här också. Känns som om alla blir gravida utom jag. Längtar så efter plus. Min sambo är äldre än mig har dock barn sen innan, och jag har inga.. Hur går det för er i gruppen?

Kämpar också med att försöka få till ett plus igen efter missed abortion för 1,5 år sedan men det vill sig inte. Utredning visar inga fel. Har fått tid för IVF, första besöket blir i höst. Men vi vill ju så gärna lyckas på egen hand. Fattar inte hur man först kan bli gravid på andra försöket men nu går det inte alls.. 
Har inte heller någon att prata med om detta förutom min sambo förstås. 

Ja här händer det ingenting alls :P

Vi gifte oss för en månad sedan och sen har vi haft en massa på gång, så har inte haft tid att tänka så mycket på barnskaffandet, vilket har varit ganska skönt. 

Går lite fram och tillbaka, vissa dagar känner jag att det kanske är bäst om det inte blir något, för barn kan vara asjobbiga och världen håller ändå på att gå åt skogen. Andra dagar bombarderas man å andra sidan av alla bebis- och gravidbilder på sociala medier och påminns av att man ändå verkligen hade velat...

Hej,

Kolla på Bumpy appen! Det är för alla som går igenom ofrivillig barnlöshet och behöver stöd.

https://apps.apple.com/se/app/bumpy/id1585837138

Försökt 1år nu, skickat in remiss nu. Det känns inte som att min sambo riktigt förstår hur det känns för mig, på honom låter det som "det kommer" "det löser sig" medan för mig känns det omöjligt 

Hej på er! :) 
Är själv i samma sits. Försökt bli gravid med första barnet ungefär 1,5 år men det verkar omöjligt. Har nu fått en tid för utredning om 3 veckor. Misstänker att någon form av hormonell obalans skulle kunna vara en orsak till att det inte vill fungera. 
Håller gärna kontakt här då jag inte heller har berättat om detta för någon, så skönt att få prata av sig lite. 

Hej på er,

Hur går det för er? Jag ska testa progestronvaginatorer nu. Visade sig att jag hade lågt progrestron i lutealfasen, allt annat har sett fint ut så jag hoppas de hjälper nu ????

Håller tummarna att det hjälper för er:)
Vi väntar fortfarande på att få starta utredning 31/8. Tiden går såå långsamt.

Får jag vara nyfiken och fråga vad dina värden på östrogen/progesteron ligger på i lutealfasen? Jag fick ta dessa prover hos vårdcentralen tidigare eftersom jag har massor av symtom på östrogendominans. Mitt östrogen låg på 611 pmol/L och progesteron på 29 nmol/L. Läkaren säger att det är normala värden men jag misstänker ändå att progesteron ligger lågt i förhållande till östrogen. Blir inte klok på detta, haha.