Spring och skrik i trapphuset, vad kan man göra?

I vår lägenhet flyttade det in en barnfamilj ovanför oss för 2-3 månader sen. Ensam mamma, om pappan finns kvar är han hemma extremt sällan. Innan fanns det två barnfamiljer, men i trappan bredvid. Numera springer ungarna fram och tillbaka, de leker och tjuter som sirener i trappan. Utomhus är det också livat dagarna i ändan, men det får man tåla. Det är inomhus som stör. De lärde sig väldigt nyligen att man faktiskt ska vara tyst efter 22. Hyresvärden tog det inte på större allvar, menade att 'man måste få leva". Jovisst, nattmänniskor finns överallt, men man kan inte vara högljudd på natten, man kan ju visa hänsyn. Och med högljutt menar jag i största del klampade. Ungarna förde ljud till elva innan de slocknade.
 
Vår nuvarande hyresvärd, som lagt ut fastigheten till salu utan någon som helst notis till oss boende, hans bolag jobbade inom hantverk tidigare. Sen prövade de på att ha fastighet, och det var tydligen mjäktigare än de anat. Men han var iallafall oerfaren som hyresvärd, bra på att fixa saker men oförskämd ibland och tog inte disputer mellan oss grannar på allvar. Inget nummer för felanmälan eller jour, bara värdens mobilnummer. Det var först när våra föräldrar pratade med honom som tyst efter 22 blev mer offentligt.

Men just nu skulle jag bli gladast om springet i trappan upphörde. Tiderna i hemmet är en sak, men i trapphuset ska  det väl vara tyst oftare? För varenda stackare hör ju om man bara går ut, så detta är ju minst sagt irriterande.
Och jag vill bara nämna att de andra grannarna håller med. En av våra bästa grannar ska flytta för de får ingen ro här längre.

Mamman är alltid på dåligt humör och jag försöker vara trevlig, men hon stänger öronen och kallar en psyko, bara för att man vill sova om natten. Trevligt va?

Hon, och de andra barnfamiljerna, är dessutom utlänningar och pratar sitt språk, men jag orkar inte bry mig om sånt. Vad jag bryr mig om är hur de uppför sig, sen spelar de ingen roll vart de kommit från eller hur de ser ut. Nu är inte jag nån barnkär person, men hade de varit ordentliga och inte så stökiga hade jag säkert tyckt bättre om dem. De slänger alltid sina leksaker överallt och för oljud som sagt. Och för inte så länge sen inskaffades två trampoliner. En stor och en mindre, och jag vet inte vad som krävs, men jag tycker de borde ha frågat oss andra först. Det är ju ändå gemensam tomt. Och en gång satt jag ute och läste. Ungarna kommer utspringandes och stormar, och några dansar omkring framför mig, uppenbarligen för att retas. Jag ber pappan att säga till sina barn att var tysta, jag försöker läsa. Hans svar "I live here, I can do what I want v_v ".  Mm, han kan göra allt utom att visa hänsyn va? Inte för att prata skit, men vad ska man göra med såna typer?

Och till er som tänkt föreslå att vi flyttar, vi letar redan.