Vad har hänt med min mamma?

Det kan vara begynnande demens.

Hon behöver utredas ordentligt för att ta reda på vad felet är. Fysiskt, psykiskt eller både ock. Hon är i min ålder så åldern i sig beror det ju inte på. Så en tur till V.c i första hand.

Låter som demens, kan ha ett samband med olyckan.

Låter som att det har med fallet att göra, eller så kanske det är tumören som trycker på fel ställe och skapar det här konstiga beteendet. Hur som helst borde hon undersökas mer ordentligt.

Det finns både sjukdomar och skador som kan orsaka den typen av förändrat beteende som du beskriver.
Det ska inte avskrivas som att det enbart har med tumören att göra för då kanske man struntar i att undersöka andra anledningar. Samma sak med fallet, man kan inte säga att det uppkom när hon föll heller. Det finns fler saker som samspelar här. Jag hoppas att du kan få bra hjälp för din mamma!

Men... mest troligt är det ju en förändring i hjärnan av tumören och/eller fallet. Hjärnans nerver trycks av tumören och ger förändringar i hennes beteende. 

Finns ju hur mycket fall som helst man kan läsa om att personer kan bli personlighetsförändrade av tumörer i hjärnan. 

Finns säkert videos på Youtube om det också.
Låter väldigt jobbigt hur som helst hur hon beter sig.

Hur har det gått med din mamma? Undrar varje gång jag ser tråden under favoriter. Nu har det gått ett tag. Har det blivit sämre eller bättre, sökt hjälp?

Ingen vidare skillnad. Vi bråkar bara som vanligt. Hon har psykologtid nästa vecka, så vi får se om de säger nått nytt. 

Om din mamma är oberäknelig blir det förmodligen svårt för henne att sätta ord på sitt tillstånd. Kan du be om hennes tillstånd att prata med läkare? Är hon medveten själv om sitt förändrade beteende? Vad säger andra runt henne? Mannen hon skilde sig ifrån? Vänner? Arbetar hon något? Att få rätt hjälp kräver oftast rätt mycket och krigade hon inte för sin egen sak kanske av okapacitet så behöver nätverket runt omkring henne göra det. Slog hon i huvudet så kan även hjärnskakning leda till konsekvenser. 

Det är egentligen ingen mening att bråka även om det är lätt hänt för att man blir så frustrerad. Oavsett orsak leder inte bråket nån vart. Undantag saker man absolut måste lägga sig i pga att det är farligt eller osäkert eller olagligt tom.
Jag hoppas verkligen ni kommer nån vart nästa vecka! Det är ju jobbigt inte bara för dig utan självfallet för din mamma också.

kommunen brukar ha demenssköterskor som kan göra hembesök. Kontakta en sådan och bolla lite?

begynnande demens. MEN det kan även vara tumören. Den kan trycka på ställen som ger psykiska symtom. Personlighetsförändring brukar dock bero på förändringar  i frontalloben och du skev att tumören satt baktill (?) .  Det kan alltså handla om något annat än tumören så de inte avfärdar din oro med att det inte kan bero på tumören och därför automatiskt är psykiskt. 

psnikångest brukar inte uttrycka sig med aggressivitet och att personen blir bråkigt. Tvärtom brukar personen bli behövande, rädd och hjälpsökande. Så jag tror inte din mammas problem är att hon har panikånges.

Låter som min mamma :(? 
Men som sagt: kontakta kommunens demenssköterska