Jag tror att jag har bestämt mig för att lämna men väntar tills efter semestern.

Jag tycker du ska säga exakt detta nästa gång ni går på terapi, att du tappat attraktionen. Det är väl bra att ta upp det när ni ändå är där för att samtala, och det finns stöd att få. 
Kan ju vara så att ni faktiskt gemensamt kommer fram till att ni ska dela på er. Annars får du säga det själv, men tar du upp detta med attraktionsbiten som en tydlig förändring hos dig, så har du mer bäddat för att ha den sista konversationen sen. 

Och under parterapin när du tagit upp det här med att du tycker att mycket blivit bättre men att ni ändå inte har sex och att du känner att partnern inte vill ha sex med dig, vad har du fått för respons på det?

Omg jag känner precis likadant. 14 fantastisk år har vi haft ihop men gnistan har försvunnit och något sex har inte förekommit på minst ett år. 
Jag vill också vänta tills efter semestrarna, men jag är livrädd för hela situationen, såra honom, såra barnen, varannan vecka. ja allt. 
Skulle jag gissa så tror jag att han känner samma sak, han har börjar vara mkt för sig själv, pratar mindre och mindre och inte alls intresserad utav mig längre. 
Känner jag honom rätt så kommer han inte erkänna det dock, utan det kommer vara jag som "förstört" alltihop. 

Det är precis så jag tänkt vi har en in inboka tid direkt efter våran semester. Det däremot lite jobbigt att åka på semester och Låtsas som ingenting Jag tror dessutom att jag har ett litet tvivel kvar i mig.

Håller med dig det är svinjobbigt man känner ju sig som den som förstör allting. På något vis är det lättare att bara låta tiden gå men ingenting blir ju bättre utav det. 

Ja verkligen. 
Usch det är hemskt, jag vet inte änns hur man tar upp en sådan här sak, och hur vi ska kunna leva under samma tak tills vi hittar nya hem efter att jag sagt det. 

Grattis till den typiska kvinnogrejen! Ni följer mallen bra.

Ni känner att det är ni som förstör allt? Ja men det är ju det ?!

Fast vänta, va? är du då den "typiska offer killen" eller vadå? är det bättre att  leva i ett olyckligt äktenskap då?

Nej jag är kvinna. Jag svarade bara på att kit, det är ju ni som förstör, framförallt för barnen.

Haha oj, jag kan faktiskt inte bli irriterad här, jag tycker mer synd om dig som verkar vara väldigt inrutad och naiv. 
Tror du barn mår bra av att leva med föräldrar som inte älskar varandra längre? vad ska det ge dom för syn på kärlek i framtiden.