• Anonym (Jon Snow)
    Fri 5 Aug 2022 13:43
    6418 visningar
    20 svar
    -1 +1
    20
    6418

    Orolig för sambons vikt

    Jag känner viss oro för min sambos vikt. Hon är ganska överviktig, äter inte direkt nyttigt och rör inte på sig i onödan. I bådas släkt finns en historik av hjärtproblem. Hennes morföräldrar blev inte ens 70 och båda dog av hjärtsjukdomar och var ganska överviktiga.

    Tyvärr är detta en väldigt känslig punkt för henne som hon inte vill kännas vid. Har försökt att prata om det men hon blir bara sur och pratar om fat-shaming och att jag tycker hon är ful etc. Hjälper inte att jag säger att det handlad om liv och hälsa.

    Hur ska man lösa detta? Ska jag bara låta det vara och hoppas på det bästa? Jag slutade med tobak med hennes hjälp för hon påtalade hur skadligt det var. Jag tycker att samma sak borde gälla med fet och onyttig mat men tydligen inte.

    Lite konstigt att vi vet att fetma-relaterade dödsfall är bland de vanligaste i västvärlden men vi kan samtidigt inte prata om det utan att bli anklagade för skeva kroppsideal.

  • Svar på tråden Orolig för sambons vikt
  • Anonym (Reali­ty check)
    Fri 5 Aug 2022 13:58
    #1
    -4 +3

    Lämna henne ifred. Du har sagt ditt. Nu är det upp till henne. Det är hennes kropp, hennes liv. Sluta tjata. Det enda som händer är att hon kommer att bli ännu mer motvillig att ta tag i sin vikt, dvs helt motsatt effekt.

    När du gnäller om att du minsann slutade röka för att hon fick dig på bättre tankar så låter det som att du på nåt konstigt sätt tror att hon skulle vara skyldig dig att justera sitt liv utifrån dina önskemål. Så är det så klart inte. De två sakerna är helt olika situationer som, även om jag förstår jämförelsen med hälsan, inte har med varandra att göra.

  • Anonym (Reali­ty check)
    Fri 5 Aug 2022 14:01
    #2
    +3

    Det du kan göra är att föregå med gott exempel, men på ett sätt som inte är helt uppenbart. Byt ut någon enstaka matgrej mot nyttigare alternativ, prata inte om att det är för att de är nyttigare utan för att du ville testa något nytt om hon frågar. Föreslå att hon hänger med dig ut någonstans för att kolla på någonting, kan vara en bakluckeloppis lika gärna som en picnic en bit ut i skogen. Bara så ni rör er lite grann och inte sitter still. Huvudsaken är att det inte får verka som en agenda, och det ska det inte vara heller, men om man vill få till en förändring så kan det vara en god idé att inte bara förvänta sig att hon är den som ska ordna det utan att ni som par gör något tillsammans.

  • Fri 5 Aug 2022 14:19
    #3
    +2
    Anonym (Reality check) skrev 2022-08-05 14:01:30 följande:

    Det du kan göra är att föregå med gott exempel, men på ett sätt som inte är helt uppenbart. Byt ut någon enstaka matgrej mot nyttigare alternativ, prata inte om att det är för att de är nyttigare utan för att du ville testa något nytt om hon frågar. Föreslå att hon hänger med dig ut någonstans för att kolla på någonting, kan vara en bakluckeloppis lika gärna som en picnic en bit ut i skogen. Bara så ni rör er lite grann och inte sitter still. Huvudsaken är att det inte får verka som en agenda, och det ska det inte vara heller, men om man vill få till en förändring så kan det vara en god idé att inte bara förvänta sig att hon är den som ska ordna det utan att ni som par gör något tillsammans.


    Som en som tampats med mer eller mindre övervikt hela livet tror jag också detta är det bästa du kan göra. Hälsosam mat och rörelse är ju bra för er båda (oavsett vad du väger) och genom att du gör goda val kan du dra med henne. Försök hitta en hobby/intresse som ni båda gillar och som kräver rörelse. För mig var längtan efter fjällvandringar en mycket stor motivation för en omfattande livsstilsomläggning som jag gjorde häromåret. Jag var tvungen att komma i form för att orka och jag tränade genom att vara ute och vandra i skogen vilket skapade en positiv spiral med bättre sömn, bättre mat osv.
  • Anonym (Enkel­t)
    Fri 5 Aug 2022 14:31
    #5
    +2

    Enkelt; Du bestämmer vad som ska ätas och handlar och lagar maten. Laga hälsosam mat som ändå är god och ha alltid en sallad eller grönsaker som tillbehör.   Föreslå att ni ska gå promenader ihop och aktiviteter där man rör på sig. Tjata på någon som inte är motiverad är lönlöst. Matberoende och tobaksberoende går inte riktigt att jämföra då man kan utesluta tobak helt men äta måste man ju för att överleva.

  • Anonym (Enkel­t)
    Fri 5 Aug 2022 14:38
    #6
    +3
    Anonym (Wtf) skrev 2022-08-05 14:22:23 följande:

    Hoppsan här har vi en kränkt tjockis!
    Att vara överviktig är riktigt dåligt för hälsan, framför allt när det finns hjärtsjukdom i familjen. 


    TS slutade ju röka för att frugan påpekade att det är farligt, ska det inte gå åt båda hållen? Nä bättre att sticka huvudet i sanden och fortsätta gå upp i vikt med försämrad hälsa som följd. 


    Det går inte att jämföra ett matberoende med tobaksberoende. Tobak kan man utesluta helt och hållet ur sitt liv men äta måste man ju för att överleva, och man utsätts ständigt för frestelser eftersom man måste handla mat, i reklam, när man blir bortbjuden på kalas, middagar etc. Som sagt, det är en stor skillnad.
  • Anonym (Smala­re kvinna­)
    Fri 5 Aug 2022 14:57
    #7
    Limajo skrev 2022-08-05 14:19:02 följande:
    Som en som tampats med mer eller mindre övervikt hela livet tror jag också detta är det bästa du kan göra. Hälsosam mat och rörelse är ju bra för er båda (oavsett vad du väger) och genom att du gör goda val kan du dra med henne. Försök hitta en hobby/intresse som ni båda gillar och som kräver rörelse. För mig var längtan efter fjällvandringar en mycket stor motivation för en omfattande livsstilsomläggning som jag gjorde häromåret. Jag var tvungen att komma i form för att orka och jag tränade genom att vara ute och vandra i skogen vilket skapade en positiv spiral med bättre sömn, bättre mat osv.
    Jag har bantat och fått lyckat tesultat och lyckats hålla min målvikt. Jag gick ner 15 kg på 6 månader genom att sluta äta onyttigt och samtidigt träna.

    Jag tycker det låter rimligt att göra denna resa tillsammans och ställa upp. Det är lättare att ändra sig när man gör något tillsammans. Det är lättare att t.ex. sluta äta godis om inte den andra sitter och snaskar bredvid (nu säger jag inte att just du gör det, det vet jag ju inget om, men jag hoppas du förstår min poäng). 

    Sedan tycker jag förresten visst att man kan jämföra att sluta med tobak och sluta äta onyttig mat. Ja, man behöver äta för att överleva och man behöver absolut inte tobak för att överleva. MEN! Man behöver absolut inte onyttig mat för att överleva! Och ja, man kan absolut bli frestad av efterrätt, snacks godis och fika på fester och liknande, men man kan väl bli frestad av tobak på sådana tillställningar också, om andra gäster röker eller snusar och man är tobaksberoende?

    Det enda jag kan hålla med om är att det förväntas mer av alla att man ska äta onyttigt på dessa tillställningar än att man ska röka, men jag tycker överlag att det är ganska lika att sluta med tobak och sluta äta onyttigt faktiskt.

    Och jag tycker absolut att du kan be henne tänka på sin hälsa om hon ber dig att tänka på din hälsa och du dessutom har uppfyllt det.
    /Mvh
  • Anonym (Egen vilja)
    Fri 5 Aug 2022 15:07
    #8

    Det kvittar vad man än gör själv om den överviktiga personen inte vill gå ner i vikt själv. Man kan ju liksom inte stå där med pistolen och rent fysiskt hindra nån från att äta! Vare sig utskällningar, vara föredöme, laga mat själv, påpeka hälsan eller nåt annat spelar roll- man måste vilja själv.
    Min bästa vän är extremt fet. Jag gissar på BMI runt 50 minst. Hon vill inte gå ner. Hon försöker inte en halv sekund. Punkt. Hon har "fel gener" och "kraftig benstomme" och "fikar aldrig" så vad kan då jag göra eller säga- inget! Jag har gått ner vilket hon påpekat. Jag hade sån lust att svara "ja, man går ner om man äter mindre mängd mat, det skulle även du göra". Men jag vet att hon inte hade kunnat ta det, inte trott mig och återigen skyllt på sina dåliga anlag.

  • Anonym (Smala­re kvinna­)
    Fri 5 Aug 2022 15:45
    #9
    Anonym (Egen vilja) skrev 2022-08-05 15:07:12 följande:

    Det kvittar vad man än gör själv om den överviktiga personen inte vill gå ner i vikt själv. Man kan ju liksom inte stå där med pistolen och rent fysiskt hindra nån från att äta! Vare sig utskällningar, vara föredöme, laga mat själv, påpeka hälsan eller nåt annat spelar roll- man måste vilja själv.
    Min bästa vän är extremt fet. Jag gissar på BMI runt 50 minst. Hon vill inte gå ner. Hon försöker inte en halv sekund. Punkt. Hon har "fel gener" och "kraftig benstomme" och "fikar aldrig" så vad kan då jag göra eller säga- inget! Jag har gått ner vilket hon påpekat. Jag hade sån lust att svara "ja, man går ner om man äter mindre mängd mat, det skulle även du göra". Men jag vet att hon inte hade kunnat ta det, inte trott mig och återigen skyllt på sina dåliga anlag.


    Det är en mycket viktig och sann poäng.
  • Anonym (Reali­ty check)
    Fri 5 Aug 2022 17:30
    #10
    -1
    Anonym (Wtf) skrev 2022-08-05 14:22:23 följande:

    Hoppsan här har vi en kränkt tjockis!
    Att vara överviktig är riktigt dåligt för hälsan, framför allt när det finns hjärtsjukdom i familjen. 


    TS slutade ju röka för att frugan påpekade att det är farligt, ska det inte gå åt båda hållen? Nä bättre att sticka huvudet i sanden och fortsätta gå upp i vikt med försämrad hälsa som följd. 


    Nja, jag är tyvärr lite underviktig och skulle behöva gå upp ett par kilo, vad min vikt nu har att göra med att ts tjatar ihjäl sin sambo fattar jag inte. Inte heller fattar jag varför du känner att du måste mobba en okänd person via internet.

    Nej, det går inte åt båda hållen för hon är en fri individ som inte är skyldig honom att åtgärda sin kropp eller livsstil för att han vill.
  • Fri 5 Aug 2022 17:44
    #11
    +2

    Jag tycker visst att det går åt båda hållen.

    En slutar med rökning på sambons uppmaning för att det är farligt för hälsan.
    En vägrar sluta med överätning på sambons uppmaning för att det är farligt för hälsan. 

    Desstuom slår hon under bältet genom att anklaga sin sambo för "fat-shaming". Antagligen vet hon innerst inne att hon gör fel men vill inte erkänna det.

    Går ni på någon hälsokontroll på vårdcentralen? Där borde ju läkaren kunna påpeka att hon för hälsans skull borde se över sina matvanor, kanske tala med en dietist.

    Men är det "bara" att hon äter för mycket eller äter hon också helt fel mat?

    En sak till, att röra på sig är absolut bra för hälsan så det är bra om du får med henne ut. Men tyvärr går man sällan ned av det, man måste ändra sina matvanor. Du kan ju själv välja att vägra att äta alltför fet mat, alltför mycket kolhydrater, fika etc och äta så mycket mer av det nyttiga. (Även om man är smal kan man drabbas av diabetes.) Är det hon som lagar maten, erbjud dig att själv laga maten också.

  • Anonym (S)
    Fri 5 Aug 2022 17:58
    #12
    +1
    Anonym (Enkelt) skrev 2022-08-05 14:38:01 följande:
    Det går inte att jämföra ett matberoende med tobaksberoende. Tobak kan man utesluta helt och hållet ur sitt liv men äta måste man ju för att överleva, och man utsätts ständigt för frestelser eftersom man måste handla mat, i reklam, när man blir bortbjuden på kalas, middagar etc. Som sagt, det är en stor skillnad.

    Så bara för att det svårare med övervikt, eftersom man inte undvika mat, så ska man bara finna sig i att ens partner går upp i vikt hur mkt som helst?


    Jag ställde ett ultimatum till min man, antingen går du ner eller så lämnar jag. Jag tänkte inte leva med en person som sakta men säkert åt sig till förtida död.

  • Anonym (Bilri­ngen)
    Fri 5 Aug 2022 18:21
    #13
    +3

    Lämnade, höll på att förlora hälsan själv.Nästa tjej blir en sundare. 


     

  • Fri 5 Aug 2022 18:24
    #14

    Säg hur orolig du är och föreslå att ni gemensamt tränar och lagar nya, nyttigare recept.

  • Anonym (Grädd­nos)
    Fri 5 Aug 2022 18:33
    #15

    Tycker det är fint att du bryr dig om din sambos hälsa, det visar ju att du älskar henne och att du vill ha henne kvar hos dig i så många år som möjligt till. 

    Tyvärr finns det en stigma runt just övervikt där man inte klarar av att skilja på det estetiska perspektivet och hälsoperspektivet. Det gäller dessutom åt båda hållen, kolesterolet kan exempelvis vara på tok för högt även hos en smal person, men ligga perfekt hos en överviktig. 

    Mitt råd är att skilj på de två, visa henne hur vacker du tycker att hon är oavsett, avguda hennes kropp. Om hon känner sig säker med det förstår hon bättre att du inte har "fel" anledningar.

    Det är egentligen inte en fråga om att få henne att tappa vikt, utan att bygga vanor, så börja smått. Mixa romantik med nytta, gör henne en hälsosam frukost på sängen, överraska henne med en bra middag och tända ljus. Som någon annan sa, planera en vandringsutflykt. Och tänk på att inte be henne ha vanor som du själv inte har, den typen av hyckleri slår snabbt fel. Lycka till. 

  • Anonym (H)
    Sat 6 Aug 2022 08:14
    #15

    Antar att hon skäms. 

  • Anonym (från en tjocki­s)
    Sat 6 Aug 2022 09:06
    #16

    Jag kan bara tala för mig själv, men min övervikt sitter i huvudet hur konstigt det än kan låta. 


    Jag har tidigare i livet varit aktiv, älskat att röra på mig etc. Jag var supervältränad. 


    Men nåt hände och sen i samband med att jag fick en skada som gjorde mig i princip orörlig i 6 månader så började jag gå upp i vikt. 


    Jag vet hur jag ska göra, så att tala med läkare ger ingenting. För jag har min övervikt som ett skydd. 


    Varje gång jag går ner i vikt, vare sig det är ett medvetet beslut eller blir så ändå av olika anledningar, så får jag panik och innan jag vet ordet av så sitter jag där och moffar chips eller nåt annat. Jag märker det inte ens alltid själv förrän jag börjar må illa av allt jag ätit. Som om att jag är i trans eller nåt. Asjobbigt. 


    Jag har fått gå i psykoterapi tex men de kan inte hjälpa mig. jag fick bara veta att ja men du vet ju redan varför, så då kan vi inte hjälpa dig. Det jag behöver är att komma vidare, bli av med känslan av att behöva skydd. 


    Så måste det inte vara för din sambo så klart. Men det kan vara en förklaring. Alt att hon är rädd för att misslyckas, det är jag med, jag vill inte att folk ska veta att jag försöker, för jag är rädd att misslyckas. 


    Att du börjar göra saker som främjar hennes hälsa och får henne med på det utan att hon riktigt inser det är nog den bästa lösningen. 

  • Anonym (Lämna­de också.­)
    Sat 6 Aug 2022 10:40
    #17
    +1
    Anonym (Bilringen) skrev 2022-08-05 18:21:44 följande:

    Lämnade, höll på att förlora hälsan själv.Nästa tjej blir en sundare. 


     


    Samma här. Man tröttnar. Finns bara nackdelar med tjockisar. Osexigt, de äter mycket, de orkar inget och blir lata.
  • Anonym (Smala­re kvinna­)
    Sat 6 Aug 2022 16:58
    #18
    Anonym (Reality check) skrev 2022-08-05 17:30:25 följande:
    Nej, det går inte åt båda hållen för hon är en fri individ som inte är skyldig honom att åtgärda sin kropp eller livsstil för att han vill.
    Men han är inte en fri individ och han är kyldig att åtgärda sina beteenden och livsstil för att hon vill det, eller? Vad är det för logik?
  • Anonym (Klop)
    Sat 6 Aug 2022 17:33
    #19
    +1

    förstår din oro. Du kan dessvärre inte tjata om det. Hört att folk som blir tjatade på under sitt förhållande och trots det går ner i vikt, lämnar förhållandet sen för att man inte vill bli kontrollerad.

    att du slutade röka är inget hon hade rätt att tjata på. Har din partner en dålig vana så kan man nämna det en gång och inte syna minsta lilla tugga denne tar eller cigg för den delen. 

  • Anonym (A)
    Sat 6 Aug 2022 19:51
    #20
    Anonym (Egen vilja) skrev 2022-08-05 15:07:12 följande:
    Det kvittar vad man än gör själv om den överviktiga personen inte vill gå ner i vikt själv. Man kan ju liksom inte stå där med pistolen och rent fysiskt hindra nån från att äta! Vare sig utskällningar, vara föredöme, laga mat själv, påpeka hälsan eller nåt annat spelar roll- man måste vilja själv.
    Min bästa vän är extremt fet. Jag gissar på BMI runt 50 minst. Hon vill inte gå ner. Hon försöker inte en halv sekund. Punkt. Hon har "fel gener" och "kraftig benstomme" och "fikar aldrig" så vad kan då jag göra eller säga- inget! Jag har gått ner vilket hon påpekat. Jag hade sån lust att svara "ja, man går ner om man äter mindre mängd mat, det skulle även du göra". Men jag vet att hon inte hade kunnat ta det, inte trott mig och återigen skyllt på sina dåliga anlag.
    Så sant
Svar på tråden Orolig för sambons vikt