Måste avreagera mig.. råd tack
När jag kom hem efter jobbet idag hade sonen (7) sin kompis på besök. Kompisen är är något år yngre och de har känt varandra i några år.
Även jag tycker mycket om kompisen; en väldigt söt liten pojke .. men hans beteenden har börjat tära lite på tålamodet - både hos mig, min man och våra barn.
Har länge tänkt att det förmodligen är en vanlig trotsperiod.. men nu märker jag att han även trotsar andra vuxna, utöver sina egna föräldrar - oss t ex - och gör precis tvärtemot.
Utomhus leker pojkarna hur fint som helst, men såfort de leker inomhus börjar problemen. Kompisen blir oförskämd, börjar att reta och provocera sonen, trotsar det vi vuxna säger, kan inte dela med sig leksaker och leker hellre bredvid än tillsamman. Alla träffar slutar i tårar och tandagnisslan. Så även ikväll..
Gång efter annan fick jag säga till att ?stör nu inte den sovande katten? och gång fem springer pojken fortfarande in och ska störa och skrämma katten, som sitter skrämd och ihopkurad längst in under sängen. Sonen blir numera alltid väldigt ledsen efter deras träffar och orkar inte umgås med kompisen mer.
Vanligtvis tar jag inte parti för sonen, men nu har det gått lite för långt tycker jag.
hur tar man upp det här på ett bra sätt?
