Ett barn som dött

Att vara adopterad kan betyda att man växt upp men människor som velat "rädda en" som bär på trauman som de inte hanterat och dessutom att man blivit bortförd från sin kultur, språk och sitt sammanhang. 
Det är inte över min gräns att visa en bild på en syster man aldrig lärt känna. Precis som det inte verkar vara över din gräns att tycka att det är det.

Man har rätt till sin historia och föräldern har rimligtvis fört ut sin bild av det hela under barnets barndom och tramset om ett adopterat barn INTE är syskon till det döda biologiska är knas.

Jag tänker att det är tur att det uppenbarligen finns andra vuxna i TS närhet som inte totalt svalt bilden som mamman verkar ha. Man har inte rätt att som vuxen helt styra över den berättelse som sägs om en. Ens barn kan och bör ha möjligheten att faktiskt berätta sin sida av historien... Trots att man själv har en annan bild.

Ja, jag sa inget som motsätter det. Att berätta offentligt om någons upprepade missfall, barn som dör är inget man gör utan att ha en gnutta respekt.

Vad adoptivföräldrar och även andra föräldrar delar med sig kan givetvis också vara identitetskränkande.

Jag ser två delar här. Att bebisen som dog inte skulle vara din syster och inte ha något alls med dig att göra känns befängt. Du är ju en del av familjen. Där tycker jag din mamma har fel och jag förstår om du är sårad. 

Däremot tycker jag det där med att du berättar om bebisen och visar bild på henne på föreläsningar är en annan sak. Jag förstår absolut att det påverkar dig och din historia och att du därför vill ha med det. Samtidigt förstår jag att din mamma inte är bekväm med det. Bebisen som dog är troligen hennes livs största trauma och sådana brukar man vilja bestämma själv vem man vill dela dem med. Alla vill inte att folk i allmänhet ska känna till en sån sak utan kan känna att det finns risk för att folk tänker på henne som den som förlorat ett barn, att de läser in olika saker hos henne "det måste bero på hennes stora förlust", "Inte konstigt hon är sådan, som..." osv. 

Har din moster eller mormor pratat med din mamma om det här att hon inte anser att du har något med den döda bebisen och annat tidigare att göra? Där borde hon få in ett annat perspektiv så hon åtminstone har möjlighet att ändra åsikt. Och på ett sånt sätt att hon kan göra det utan att känna att hon tappar ansiktet om hon ändrar sig. 

Din mamma har all rätt att känna att hon inte gillar att du berättar i föreläsningar om systern och framför allt att du visar bilden. Ingen konstig känsla/åsikt hos henne heller, utan andra också som skulle reagera lika. Om du kan respektera henne och åtminstone sluta visa bilden tror jag det förutom vore bra för henne även kunde vara bra för er relation. Inte minst ihop med att hon i sin tur verkligen funderar på det där att du och bebisen inte skulle ha något med varandra att göra. 

Fortfarande inget som jag motsätter eller pratar om ens.

Det är jättetrist att mamman inte vill ens säga att det döda syskonet är ett syskon men vi vet ingenting om mammans trauman i samband med det. Hon gör fel men TS gör ändå inte rätt att sprida en bild på det sättet. Att nämna att syskonet dog på ett respektfullt sätt är inte vad jag motsätter mig. TS vet att det gör riktigt ont för mamman att dela bilden offentligt och fortsätter.

Har du alltid vetat om barnet innan eller har det fått reda på det på senare år?
Har din mamma alltid hävdat att det inte är din syster men pratat om henne annars som sitt barn?

Nej, det gör du inte om du inte berättar med respekt. Här vill inte den inblandade att just den detaljen ska spridas på detta offentliga sätt... Vad du än tycker om henne och hennes övriga val är det verkligen helt onödigt. Jag skulle gärna gå på en sådan föreläsning som sagt men den biten hade varit helt irrelevant, de flesta vill inte se bilder på svårt sjuka barn när det inte tillför något till historia. Syskonet är en del av dig men alla delar av historien är inte dina.

Hur gammal är du, TS? 

Har du en bra relation med din mamma?

Jag är 56 och ja vi har en bra relation annars 

Om jag hade förlorat ett barn hade jag inte heller uppskattat om våra andra barn visat bilder på det för vem som helst utan godkännande av oss föräldrar. Din mamma vill inte att du visar bilderna på din syster, respektera det. Berätta om henne är en sak, visa upp henne en helt annan. 

Av respekt för den döda och min mor skulle jag inte vilja visa upp något foto. Men det hindrar ju inte att du berättar om din syster och hur det kom sig att dina föräldrar adopterade dig. 

Men jag skulle respektera min mamma i det här fallet, men det handlar kanske mer om min personlighet och uppfostran än något annat. 

Ett barn som har dött är ett sår som aldrig läker helt och det river säkert upp jobbiga känslor i din mamma när du visar upp den här babyn som inte fick leva. 

Men din vilja att förmedla din historia väger inte tyngre än din mammas vilja att värna sitt första barns integritet.