• Anonym (Förtv­ivlad)
    Thu 22 Sep 2022 08:36
    16366 visningar
    115 svar
    -3
    115
    16366

    Ett barn som dött

     


    jag är adopterad, innan mina föräldrar fick mig fick dom en dotter som dog efter bara tre dagar. 
    Min mormor sa att det var min syster men min mamma hävdar att så inte är fallet, att det är en del av hennes liv innan mig som jag inte har med att göra.
    Nu är jag ute och berättar om min adoption och har med ett kort på min ?syster? som jag fått av min moster. Mamma hävdar att jag inte har någon rätt att visa en sån bild för allmänheteN.
    Vem av oss har rätt, vems familj tillhör min ?syster? 
    endast min mamma eller mig också.

  • Svar på tråden Ett barn som dött
  • Anonym (ett)
    Fri 23 Sep 2022 10:44
    #71
    +1
    Anonym (xxx) skrev 2022-09-23 10:14:17 följande:
    Vad har detta med fotot att göra? Eller är det för att "ge igen", som du vill gå emot din mammas önskan?

    Du borde kanske gå i terapi och prata med någon om detta, eftersom det får dig att må dåligt. Du verkar inte ha bearbetat detta, och då ska du kanske inte ut och föreläsa om det heller, med eller utan foto. 
    Det kanske är just därför som TS ska ut och föreläsa, för att upplysa världen om det högst problematiska i adoption som skett så lättvindligt till Sverige genom åren.

    Att adopteras är ett trauma, barnet flyttas från sitt land, tas ifrån sitt språk, sin biologiska länk och tappar hela sin kultur. Och om de sen inte ses som fullvärdiga medlemmar ens i sin nya familj så blir ju situationen fullständigt rotlös. Och så många adopterade mår dåligt, under uppväxten och i vuxen ålder, förekomsten av psykisk ohälsa, självmord med mera är många gånger högre.

    Inte heller erbjuds riktad terapi för adopterade i nån särskilt stor utsträckning. med tanke på hur många barn som adopterats till Sverige så borde det finnas en hel apparat för att ta hand om dessa barns trauman och ohälsa. Men  man stoppar huvudet i sanden för att inte förstöra kontexten kring adoption som vill göra gällande att adoption är ett gott sätt att ta sig an behövande barn. Alla som utmanar den bilden ska helst tystas. 

    Inte sällan är adoptionen oetiskt skött från start med att barnet kan vara stulet från sin familj.

    Och sen familjen som adopterar då, de har ofta egna trauman med infertilitet, missfall, döda barn och det adopterade barnet ska fixa föräldrarnas problem som antas vara barnlösheten. Inget barnfokus där inte, utan bara fokus på att de vuxna ska få bli föräldrar. Utredningarna av adoptivföräldrar är ofta bristfällig och främst inriktad på det materiella som boende, inkomst etc. Och utförs av oerfarna socialsekreterare som har ganska liten makt att säga nej till resursstarka personer som vill kräva sin rätt även om de är olämpliga eller själva lider av obearbetade trauman och psykisk ohälsa. 

    Så varför är mammans trauma och hur hon hanterar det viktigare för TS att ta ansvar för än att adoptivmamman förhåller sig till TS trauma och tar ansvar för det? Det är dessutom adoptivmamman som delvis orsakat TS trauma genom att adoptera, så där borde ansvarsbördan väga ännu tyngre. 
  • nernu
    Fri 23 Sep 2022 10:58
    #72
    Anonym (Förtvivlad) skrev 2022-09-22 12:51:24 följande:
    För att hon Faktiskt är en del av MIN familj och jag måste få berätta min historia på det sätt jag vill och bilder gör det hela mer personligt 
    Du verkar inte vara riktigt klok. Hur kan man ha sådan fullständig brist på empati? Har inte dina adoptivföräldrar tagit hand om dig som de ska?
  • Anonym (ett)
    Fri 23 Sep 2022 11:05
    #73
    nernu skrev 2022-09-23 10:58:21 följande:
    Du verkar inte vara riktigt klok. Hur kan man ha sådan fullständig brist på empati? Har inte dina adoptivföräldrar tagit hand om dig som de ska?
    Varför ska TS avkrävas mer empati för sina adoptivföräldrar än de visar henne? Har hon månne en tacksamhetsskuld för att hon fick ynnesten leva hos adoptivföräldrarna och vara deras adoptivbarn (dock inte syskon till deras biologiska barn) i fina Sverige?

    Och nej, alla adoptivföräldrar tar inte hand om barnen de adopterar som de ska. De är individer och har olika fallenhet för föräldraskap precis som andra föräldrar.

    Skillnaden ligger väl i att de tar ett barn som genomgått trauma och det kräver en del mer av föräldrarna än att få biologiska barn som inte varit med om trauma och flyttats över halva jorden för att fixa någons barnlöshet. 
  • Anonym (xxx)
    Fri 23 Sep 2022 11:10
    #74
    Anonym (ett) skrev 2022-09-23 11:05:11 följande:
    Varför ska TS avkrävas mer empati för sina adoptivföräldrar än de visar henne? Har hon månne en tacksamhetsskuld för att hon fick ynnesten leva hos adoptivföräldrarna och vara deras adoptivbarn (dock inte syskon till deras biologiska barn) i fina Sverige?

    Och nej, alla adoptivföräldrar tar inte hand om barnen de adopterar som de ska. De är individer och har olika fallenhet för föräldraskap precis som andra föräldrar.

    Skillnaden ligger väl i att de tar ett barn som genomgått trauma och det kräver en del mer av föräldrarna än att få biologiska barn som inte varit med om trauma och flyttats över halva jorden för att fixa någons barnlöshet. 
    Är det det som det handlar om? Att om de inte visar mig respekt så ska jag inte visa dom någon?

    Nu skriver TS att de har en bra relation, så att inte kunna visa respekt för sin mammas önskan känns empatilöst. 
  • Anonym (xxx)
    Fri 23 Sep 2022 11:16
    #75
    +1
    Anonym (Förtvivlad) skrev 2022-09-23 10:23:33 följande:
    Men det ÄR ju ett syskon alltså är det en släkting till mig och jag äger väl rätten till min släkt och när jag berättar om MITT liv så ingår alla människor däromkring och berättar jag om att när min syster dog så.. och vill ha med en bild (hon är inte död på bilden) så är det lika mycket min rätt som att min mamma har rätt att spara en bild på mig och visa upp ex min döda farfar har jag också rätten att visa bild på utan att behöva be om lov. 
    Fast du fråntas inte rätten till din familj bara för att du inte visar fotot. Du har fotot i din ägo, så vad förändras för att du visar okända människor fotot? Inget förändras, din historia är exakt densamma och de som lyssnar förstår dig varken mer eller mindre för att du visar ett foto. Fotot tillför inte din föreläsning något, däremot ditt privatliv, och då räcker det att du har fotot, men inte visar det av respekt för din mamma. 

    Är det verkligen något du vill göra en konflikt av, nu när din mamma är så gammal? Ska detta verkligen förstöra er relation hennes sista år?
  • Anonym (ett)
    Fri 23 Sep 2022 11:19
    #76
    Anonym (xxx) skrev 2022-09-23 11:10:13 följande:
    Är det det som det handlar om? Att om de inte visar mig respekt så ska jag inte visa dom någon?

    Nu skriver TS att de har en bra relation, så att inte kunna visa respekt för sin mammas önskan känns empatilöst. 
    Lika empatilöst av mamman som inte kan visa respekt för TS önskan. Frågan är varför TS avkrävs mer empati av de som skriver i tråden. 
  • Anonym (xxx)
    Fri 23 Sep 2022 11:22
    #77
    Anonym (ett) skrev 2022-09-23 11:19:38 följande:
    Lika empatilöst av mamman som inte kan visa respekt för TS önskan. Frågan är varför TS avkrävs mer empati av de som skriver i tråden. 
    För att det är hennes mammas barn som dog, det är hennes mamma som förlorat ett barn. TS har inte förlorat någon, det är ett syskon som TS aldrig känt, ett syskon som antagligen inte blivit TS syskon om det levt, för då hade TS inte adopterats. 

    TS kan berätta sin historia lika bra utan fotot. 
  • Anonym (ett)
    Fri 23 Sep 2022 11:23
    #78
    Anonym (xxx) skrev 2022-09-23 11:16:25 följande:
    Fast du fråntas inte rätten till din familj bara för att du inte visar fotot. Du har fotot i din ägo, så vad förändras för att du visar okända människor fotot? Inget förändras, din historia är exakt densamma och de som lyssnar förstår dig varken mer eller mindre för att du visar ett foto. Fotot tillför inte din föreläsning något, däremot ditt privatliv, och då räcker det att du har fotot, men inte visar det av respekt för din mamma. 

    Är det verkligen något du vill göra en konflikt av, nu när din mamma är så gammal? Ska detta verkligen förstöra er relation hennes sista år?
    Du har verkligen fallenhet för att ta upp argument som tangerar känslomässig utpressning. TS borde bete sig si och så för att inte såra eller störa sin känsliga mamma som varit med om infertilitet, trauman, nu är gammal osv.

    Men ingen motsvarande känsla för att TS också har behov av att bearbeta sitt trauma i att vara adopterad och nu inte ens ses som ett syskon till sin adoptivmammans biologiska barn. Ska mammans behov alltid gå före TS behov?
  • Anonym (xxx)
    Fri 23 Sep 2022 11:34
    #79
    Anonym (ett) skrev 2022-09-23 11:23:09 följande:
    Du har verkligen fallenhet för att ta upp argument som tangerar känslomässig utpressning. TS borde bete sig si och så för att inte såra eller störa sin känsliga mamma som varit med om infertilitet, trauman, nu är gammal osv.

    Men ingen motsvarande känsla för att TS också har behov av att bearbeta sitt trauma i att vara adopterad och nu inte ens ses som ett syskon till sin adoptivmammans biologiska barn. Ska mammans behov alltid gå före TS behov?
    Jag har redan skrivit att TS borde bearbeta sitt trauma och det före hon åker runt och föreläser om det. 
  • Anonym (ett)
    Fri 23 Sep 2022 11:49
    #80
    Anonym (xxx) skrev 2022-09-23 11:34:01 följande:
    Jag har redan skrivit att TS borde bearbeta sitt trauma och det före hon åker runt och föreläser om det. 
    Föreläsningarna är sannolikt hennes sätt att bearbeta sitt trauma. Mamman kanske borde ha bearbeta sitt tramua innan hon adopterade.
Svar på tråden Ett barn som dött