Anonym (xxx) skrev 2022-09-23 10:14:17 följande:
Vad har detta med fotot att göra? Eller är det för att "ge igen", som du vill gå emot din mammas önskan?
Du borde kanske gå i terapi och prata med någon om detta, eftersom det får dig att må dåligt. Du verkar inte ha bearbetat detta, och då ska du kanske inte ut och föreläsa om det heller, med eller utan foto.
Det kanske är just därför som TS ska ut och föreläsa, för att upplysa världen om det högst problematiska i adoption som skett så lättvindligt till Sverige genom åren.
Att adopteras är ett trauma, barnet flyttas från sitt land, tas ifrån sitt språk, sin biologiska länk och tappar hela sin kultur. Och om de sen inte ses som fullvärdiga medlemmar ens i sin nya familj så blir ju situationen fullständigt rotlös. Och så många adopterade mår dåligt, under uppväxten och i vuxen ålder, förekomsten av psykisk ohälsa, självmord med mera är många gånger högre.
Inte heller erbjuds riktad terapi för adopterade i nån särskilt stor utsträckning. med tanke på hur många barn som adopterats till Sverige så borde det finnas en hel apparat för att ta hand om dessa barns trauman och ohälsa. Men man stoppar huvudet i sanden för att inte förstöra kontexten kring adoption som vill göra gällande att adoption är ett gott sätt att ta sig an behövande barn. Alla som utmanar den bilden ska helst tystas.
Inte sällan är adoptionen oetiskt skött från start med att barnet kan vara stulet från sin familj.
Och sen familjen som adopterar då, de har ofta egna trauman med infertilitet, missfall, döda barn och det adopterade barnet ska fixa föräldrarnas problem som antas vara barnlösheten. Inget barnfokus där inte, utan bara fokus på att de vuxna ska få bli föräldrar. Utredningarna av adoptivföräldrar är ofta bristfällig och främst inriktad på det materiella som boende, inkomst etc. Och utförs av oerfarna socialsekreterare som har ganska liten makt att säga nej till resursstarka personer som vill kräva sin rätt även om de är olämpliga eller själva lider av obearbetade trauman och psykisk ohälsa.
Så varför är mammans trauma och hur hon hanterar det viktigare för TS att ta ansvar för än att adoptivmamman förhåller sig till TS trauma och tar ansvar för det? Det är dessutom adoptivmamman som delvis orsakat TS trauma genom att adoptera, så där borde ansvarsbördan väga ännu tyngre.