Hallå!
Min bebis är snart 9 månader och vi har precis börjat gå på öppna förskolans babyträffar (0-10 mån). Jag tycker alla andras bebisar snällt sitter nära sina mammor, eller åtminstone har koll på var de är - min bebis bara drar iväg utan att se sig om! Han kan lätt krypa iväg till rummet intill och glatt leka med grejorna där. Verkar inte sakna mig alls. Här hemma däremot så kryper han efter mig vart jag än går. Bara min unge som är så här? 😅
Vissa är nog helt enkelt lite mer nyfikna på världen. Din bebis vet att du är den trygga platsen att återvända till, vilket gör att hen vågar sig iväg 
Jag har två barn varav den ena också var sån, det var ingen ide att ens försöka delta på sångstunder och liknande.
Det är väl så att i den åldern har dem inte riktigt förstått att föräldrarna "kan försvinna", så finns det något nytt intressant så tar dem sig an det och bara tänker att du är med oavsett typ..
Faror har inte börjat komma i deras tanke än. :)
Nope, vår tvååring har aldrig varit särskilt fäst vid oss. Vi har i princip alltid kunnat lämna hon bort han till vem som helst för barnpassning. (vilket vi inte gör 
) Inskolningen räckte att vi var där en timma första dagen sen var vi glömda. Han gör sitt bästa för att springa så fort och så långt från oss han kan så fort han får chansen.
I vissa situationer är det jättebra, i andra är det riktigt jobbigt.
Väldigt individuellt det där,