Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Du hamna på dom 47% vilket är majoriteten till mamman.

Kanske orsaken till pappan att flytta utomlands var att han tappade umgänget, var inte lönt för han att hålla en större lägenhet, betala underhåll, tappa halva barnbidraget, medans din mamma får bostadsbidrag utöver underhåll och hela barnbidraget.

Detta är en stor orsak till stora bråk. det handlar om stora pengar.

Du hamna på dom 47% vilket är majoriteten till mamman.

Kanske orsaken till pappan att flytta utomlands var att han tappade umgänget, var inte lönt för han att hålla en större lägenhet, betala underhåll, tappa halva barnbidraget, medans din mamma får bostadsbidrag utöver underhåll och hela barnbidraget.

Detta är en stor orsak till stora bråk. det handlar om stora pengar.

Det handlar om samarbete, man bor nära varandra, nästan samma område, nära skola, kompisar osv.
Många har även lite längre vv-tid, 2 veckor till 1 månad man bor hos vardera föräldrar.
Men som sagt det är få föräldrar som lyckas med detta, men det är dom stora vinnarna.

Tyvärr är det oftare som du berättar, man låter barnen bestämma, man planerar inte som förälder sitt boende, så det fungerar.

Men samtidigt bra vi utvecklar ämnet, det ger TS större förståelse om det kommer fungera för han och barnet, det hänger på samarbete, att bägge kommer bo nära varandra, att bägge kan hålla liknande klass på boende, dvs nog stort boende med rum åt varje barn.
Så fort en börjar ändra eller, börjar o bråka, en trycker på barnet ska bo där barnet vill, dvs den förälder får underhåll, barnbidrag o bostadsbidrag, genom att bara ha barnen 10 dagar till per månad får man mellan 6000-8000 kr mer än den andra förälder, vilket leder till en dålig spiral, den underhålls skyldige förälder får sämre ekonomi, måste växla ner boendet osv,
Bara ta ett ex bägge tjänar 25 tusen kr månad, har hyror på 7000 kr  ena blir underhållsskyldig på två barn, får betala 4448 kr månad i underhåll, samt tappa ett barnbidrag 1250kr blir =5698 kr extra för den ena medans den andre förlorande förälder får minus 4448 kr i sin lön, skillnad mellan föräldrar blir drygt 10000-12000kr efter skatt, dvs skattefritt på bara öka ut med 10 extra dagar per månad.

Detta är oftast en orsak till att man startar upp bråk, det handlar om stora pengar på öka dagar med barnet, 10 dagar extra ger med andra ord ca 1000kr om dom extra dagar mer åt den andra förälder när man jämför inkomsterna från likvärdiga.

Detta bör TS även tänka på.

Nope, jag håller inte med där eftersom det beror på vilken tidpunkt i min barndom man tittar på. Det är det jag försöker få fram. Det går inte att klumpa ihop 18 år av boende till en siffra.

Vad gäller min pappa så har det inget med vare sig pengar eller bristande umgänge att göra att han flyttade utomlands. Snarare var han extremt ovanlig eftersom vi pratar sent 70-tal och tidigt 80-tal när jag bodde varannan vecka fram till skolstart. På den tiden var det sällsynt att barn till separerade föräldrar bodde mer än varannan helg (om ens det) hos sin pappa. 

Pappa flyttade för han fick erbjudande om ett jobb utomlands (starta upp farfars företag). Väl där träffade han en kvinna från ytterligare ett annat land. De gifte sig, bodde i Sverige under några år, fick ett barn och när hennes föräldrar blev dåliga flyttade de till hennes hemland. Pappa ville inte missa ytterligare ett barns uppväxt, därav valde han att flytta med henne och "överge" mig som då var 16-17 år. Innan han flyttade första gången bodde han och mamma väldigt nära så även om den officiella uppdelningen var varannan helg var jag hos pappa och sprang utöver 4 dagar per månad. 

Som sagt, livet kan förändras. Boendeförhållanden ändras genom tiden. Att klumpa ihop det till en siffra för att beskriva en hel uppväxt är befängt. 

Den ena föräldern får 5698 "extra". Som en vinst menar du? Kostar inte barnet pengar då? Kläder, mat, hobbies, dyrare hyra, bensinkostnad, sparande.

Den ena föräldern får 5698 "extra". Som en vinst menar du? Kostar inte barnet pengar då? Kläder, mat, hobbies, dyrare hyra, bensinkostnad, sparande.

Kan bara beklaga.
Men det förklarar den onda spiralen jag berättar om.

Du ser pappans prioritering ang det andra barnet, han tveka inte en sekund att flytta med den andra kvinnan o barnet, han ville inte tappa kontakten med ännu ett barn. Han tappa umgänge med dig, du hade säkert meddelat ditt beslut även till pappan, jag vill bo hos mamman, och han acceptera ditt beslut, liknande hände för mig, mitt barn meddela detta beslut, jag vill bo med mamma och Magnus. Även om barnet var ungt, vet barnet att det är ett eget beslut, både soc och jag ställde samma frågor, vill du verkligen ha det så här? barnet fick välja.

Allt hitintills stämmer vad psykolog berätta åt mig, att jag måste gå vidare glömma det första barnet, det kommer inte lösa sig efter dom läst allt, ge allt du har för den nya familjen, du får sjukskrivning i ett halvår för att upp nå detta fullt ut.

Finns inget att beklaga alls. Jag och pappa har en väldigt bra relation trots att han bor på andra sidan norra halvklotet. Ingen har sagt åt honom att han ska "glömma" det första barnet (=mig). Vad gäller vissa saker vet pappa mer om dem än mamma just för att han bor långt bort och därmed inte kan "lägga sig i" på samma vis (speciellt på den tiden då det var jobbigt i skolan). Pappa har alltid funnits där som ett bollplank när helst jag velat, trots avstånd. Mitt boendeval hade inget som helst med pappas val att flytta andra gången, med ny fru och barn.

Det är fel av dig att lägga skulden på ditt barn för att du kände dig bortvald när barnet ville ha en fastare punkt i tillvaron istället för att säga "Det var tråkigt att höra men jag finns här för dig när helst du vill".

Handlar inte om att vara förblindad, det handlar om vad man får för hjälp som pappa när man förlorar sitt barn på detta sättet, man får ingen hjälp alls.

Läkaren kunde sjukskriva mig 2 gånger 3 månader, lev livet, fjällturer, res, umgås med familj, vänner. vill du ha tabletter mot depression det var allt hon kunde göra.

Det tog ändå några år att komma över detta, läst massor om personer som råkat ut för liknande. Alla beskriver hjälplösheten, utlämnad. Det är detta TS måste förstå, chansen att även han råkar ut för detta är mycket hög, dvs bli pappa och inte ens bott med mamman.
Många människor förstår inte detta, hur dömd man blir när man berättar, jag har ett barn jag inte får träffa, alla dömer en direkt, det är just detta som är så skamligt, det blir en dubbel skam, man mår dåligt och blir i sin tur dömd av andra.
Därför är mitt råd till TS lämna det bakom dig.
Mitt ex träffa dessutom en man som själv fick barn med en just innan henne, han träffade inte heller barnet, barnet o mamman bodde i en annan stad. Men så fort dom fick barn, blev det problem för mig. Detta är mycket vanligt.