• Anonym (Ger snart upp)
    Mon 23 Jan 2023 08:30
    15213 visningar
    163 svar
    163
    15213

    Tonåring, hur ska man orka?

    Jag vill inte vara mamma längre, jag HATAR på riktigt att vara det. Jag vill bara ge upp för det spelar ingen roll hur jag är eller vad jag gör så blir det fel. 
    Situationen och bakgrunden är så invecklad att jag kan inte förklara allt. Hon har periodvis mått väldigt dåligt psykiskt och skolan har fallerat.
    Hon är snart 14 år och jag undrar vem hon är? Vart tog min dotter vägen? Henne som jag fick prata med, som jag fick hjälpa och stötta? Som jag åtminstone emellanåt nådde genom att finnas där. 
    Nu går liksom knappt nånting, hon orkar inte skolan, hon vrider på dygnet, hon stänger in sig eller är med kompisar.
    Straff hjälper inte, belöning hjälper ibland, tjat hjälper inte och förståelse hjälper inte. 
    Jag vet att hon innerst inne vill göra rätt men hon har misslyckats så många gånger så hon tror inte längre att hon kan. Vad gör man?

  • Svar på tråden Tonåring, hur ska man orka?
  • Tue 24 Jan 2023 12:35
    #86
    +1
    olof 45 skrev 2023-01-24 11:59:55 följande:
    "Man märker sådant som förälder."

    Det finns forskning som visar på att föräldern märker saker angående sina barn sämre än andra. Faktum är att föräldrar har extrem låg förmåga att t.ex. se om sina egna barn ljuger. Spännande nog. Så att vagga in sig själv i tron om att man själv "vet" vad saken beror på kan vara farligt.

    Min syster (alltså psykolog) sa att de flesta av hemmasittarna använde 'ångest' som ett verktyg (hon kan testa om det är riktig ångest eller inte). De kan fejka riktigt bra! Lite som män och strategisk inkompetens.

    barn har också extremt dåligt konsekvenstänk... 

    Man måste vara tuff med barnen - på kärleksfullt sätt. men inte möjliggöra hemmasitteri osv. för att man är för feg för att ställa sakliga krav!
    Visst, det ligger något i det. Men du får också komma ihåg att det är några få saker som de testat i dessa studier. Och att man skulle kunna testa andra delar och kanske komma fram till helt andra resultat. 
  • Anonym (gg)
    Tue 24 Jan 2023 12:36
    #87
    Anonym (Ger snart upp) skrev 2023-01-23 21:58:08 följande:
    De kliniker jag hittat tar upp emot 40-50000 kr för utredning och sånt litar inte jag på. 
    Det låter helt vansinnigt, men kanske kolla om det finns I en annan stad och om ni kan få den genom vårdgarantin/ fritt vårdval.
  • Tue 24 Jan 2023 14:16
    #88
    Anonym (Jag har sabbat det) skrev 2023-01-24 12:21:14 följande:
    Alla föräldrar till hemmasittare är tydliga med sina barn att man MÅSTE gå till skolan.

    Alla föräldrar till hemmasittare har börjat med att vara stränga. Det är liksom det första självklara steget. Att prata allvar med dem, att förklara konsekvenser. Inte en gång utan många gånger, varje dag, vecka efter vecka, månad efter månad.

    Det är därför man vill "spy" för folk med sådana råd: hur VÅGAR ni tro att vi inte gjort det, att vi bara accepterat att barnen sitter hemma och surfar på Youtube?

    Du måste väl fatta att det är varje förälders stora mardröm, att ha en hemmasittande barn.

    Ja då, jag/min man har burit barnet till skolan, när hon var yngre. Mannen var full med blåmärken överallt, så desperat hon slogs varje gång. Hon skrek att hon vill dö hela vägen till skolan. 

    Jadå, vi har stängt av internet i huset. Alla dörrar här hemma är sönderslagna på grund av det. Alla sängar är lagade med silvertejp, eftersom vi inte kan laga dem ordentligt två gånger i veckan.

    Nej, hon "ville" inte träffa kompisar, men när hon gjorde det, så mådde hon så bra och vågade ibland gå till skolan nästa dag.

    Du hänger upp dig på att jag sa att jag märker att barnet vill gå till skolan. Du och din syrra tror alltså att barnet har skurit sig i armen och låren, rivit sönder sina kinder med naglar många många gånger, för att hon är för lat att gå i skolan? 

    Att hon skriker att hon vill döda sig? Bankar huvudet i väggen? Skriker TIMMAR I sträck? Får sådana ångestattacker på natten, att läkare kom akut hem till oss flera gånger? Hon hamnade på psykakuten en gång. Såklart, för att luras och lata sig hemma. Eller inte.

    Mitt hjärta värker för barnen som går till din syrra-psykolog. 

    Såhär var soc mot mig. 

    Kopierar det du antagligen inte läst:

    Våra första två socialsekreterare sa precis samma sak: 

    "Sätt gränser
    Ni ska ha mandat som förälder att sätta gränser. 
    Ni som föräldrar måste ta henne till BUP,  annars hittar vi andra föräldrar som klarar av det."

    Till slut blev vi så rädda och stressade att vi började stressa och skrämma dottern.

    Då tappade hon förtroende till oss och flyttade till HVB. 
    Då ville plötsligt samma j-vla soctanter inte alls ta henne till BUP och sätta gränser! Det var plötsligt inte alls viktigt med skolan eller tidiga läggningar och mobilförbud! Nejdå, nu skulle hon ha lugn och ro. Vilket hon hade ju hemma innan vi blev hotade av soc att vi måste sätta ner foten. 

    Men när det blev soc ansvar och problem, då blev de sååååå förstående och milda, nejdå, stackars flicka ska absolut inte göra det hon inte vill.  För att det är nu de insåg hur omöjligt det är att få henne göra som hon inte vill. Då blev det curling och anpassningar in i absurdum. Inget tal om BUP alls: "Hon är ju tydlig att hon inte vill dit!".

    Så, trots att vi berättade miljoner gånger hur vi kämpade osv, så kunde inte soc och andra få in detta i sitt lilla huvud. De alla tror ju att vi bara var slappa och mjuka.

    Så LÄS DET OCH TA TILL DIG. till och med soc vände sig HEEELT så fort de fick uppleva det själva. Hon behövde inte ens borsta tänderna på HVB och familjehem. Och soc resonerade då: det hår ju inte tvinga henne!

    Men vi föräldrar- ha självklart kan vi tvinga henne gå till skolan osv. Hur för fan? Bära henne, en tolvåring? Och binda fast vid skolbänken, så hon inte går iväg?
    "Alla föräldrar till hemmasittare är tydliga med sina barn att man MÅSTE gå till skolan."

    hahah, neeej! Det stämmer inte!

    Jag har hört exempel på att så itne är fallet. De SÄGER att de är tydliga med barnet, men deras handlingar säger något annat. Exempel: en mamma får frågan om vad barnet gör på en måndag förmiddag. Hon fick mysa i sängen med sin mamma för att stilla sin 'ångest', sen titta på en film. God lunch med mamsen (som jobbar hemifrån) osv. till och med efterrätt var det tal om, om jag itne minns fel.

    Barnet lär sig att mamman inte bryr sig om ifall hon går till skolan eller inte, OCH det är SÅ JÄTTEMYSIGT hemma.

    Och denna mamma tyckte att hon varit "tydlig" och grät och sa att ingen förstod när de bad henne sluta göra livet så bekvämt för sin dotter.

    Några veckor senare var flickan tillbaka i skolan!! 
  • Tue 24 Jan 2023 14:18
    #89
    AndreaBD skrev 2023-01-24 12:35:29 följande:
    Visst, det ligger något i det. Men du får också komma ihåg att det är några få saker som de testat i dessa studier. Och att man skulle kunna testa andra delar och kanske komma fram till helt andra resultat. 
    Säkert! Men jag drar ändå åt mig öronen när föräldrar säger saker som "Jag vet detta eftersom jag är hennes mamma". Visar noll förståelse för att de kanske ser exakt det de vill se hos sina egna barn
  • Tue 24 Jan 2023 14:20
    #90
    Anonym (Jag har sabbat det) skrev 2023-01-24 12:33:38 följande:

    Glömde berätta att alla föräldrar till hemmasittare försökte hur länge som helst och fortsätter försöka med hot/konsekvenser och belöningar.

    Annars kommer du väl föreslå det snart, du som är så förnuftig, till skillnad från oss, som (t.ex. både ts och jag) funderat flera gånger på självmord. Men såklart är det bara för att "slippa ta striden " med våra lata barn 


    Vänligen ge exempel på "konsekvenser" du gett (och faktiskt hållit, exakt varje dag sedan du uttalade det)?
  • Tue 24 Jan 2023 14:21
    #91
    Anonym (Jag har sabbat det) skrev 2023-01-24 12:21:14 följande:
    Alla föräldrar till hemmasittare är tydliga med sina barn att man MÅSTE gå till skolan.

    Alla föräldrar till hemmasittare har börjat med att vara stränga. Det är liksom det första självklara steget. Att prata allvar med dem, att förklara konsekvenser. Inte en gång utan många gånger, varje dag, vecka efter vecka, månad efter månad.

    Det är därför man vill "spy" för folk med sådana råd: hur VÅGAR ni tro att vi inte gjort det, att vi bara accepterat att barnen sitter hemma och surfar på Youtube?

    Du måste väl fatta att det är varje förälders stora mardröm, att ha en hemmasittande barn.

    Ja då, jag/min man har burit barnet till skolan, när hon var yngre. Mannen var full med blåmärken överallt, så desperat hon slogs varje gång. Hon skrek att hon vill dö hela vägen till skolan. 

    Jadå, vi har stängt av internet i huset. Alla dörrar här hemma är sönderslagna på grund av det. Alla sängar är lagade med silvertejp, eftersom vi inte kan laga dem ordentligt två gånger i veckan.

    Nej, hon "ville" inte träffa kompisar, men när hon gjorde det, så mådde hon så bra och vågade ibland gå till skolan nästa dag.

    Du hänger upp dig på att jag sa att jag märker att barnet vill gå till skolan. Du och din syrra tror alltså att barnet har skurit sig i armen och låren, rivit sönder sina kinder med naglar många många gånger, för att hon är för lat att gå i skolan? 

    Att hon skriker att hon vill döda sig? Bankar huvudet i väggen? Skriker TIMMAR I sträck? Får sådana ångestattacker på natten, att läkare kom akut hem till oss flera gånger? Hon hamnade på psykakuten en gång. Såklart, för att luras och lata sig hemma. Eller inte.

    Mitt hjärta värker för barnen som går till din syrra-psykolog. 

    Såhär var soc mot mig. 

    Kopierar det du antagligen inte läst:

    Våra första två socialsekreterare sa precis samma sak: 

    "Sätt gränser
    Ni ska ha mandat som förälder att sätta gränser. 
    Ni som föräldrar måste ta henne till BUP,  annars hittar vi andra föräldrar som klarar av det."

    Till slut blev vi så rädda och stressade att vi började stressa och skrämma dottern.

    Då tappade hon förtroende till oss och flyttade till HVB. 
    Då ville plötsligt samma j-vla soctanter inte alls ta henne till BUP och sätta gränser! Det var plötsligt inte alls viktigt med skolan eller tidiga läggningar och mobilförbud! Nejdå, nu skulle hon ha lugn och ro. Vilket hon hade ju hemma innan vi blev hotade av soc att vi måste sätta ner foten. 

    Men när det blev soc ansvar och problem, då blev de sååååå förstående och milda, nejdå, stackars flicka ska absolut inte göra det hon inte vill.  För att det är nu de insåg hur omöjligt det är att få henne göra som hon inte vill. Då blev det curling och anpassningar in i absurdum. Inget tal om BUP alls: "Hon är ju tydlig att hon inte vill dit!".

    Så, trots att vi berättade miljoner gånger hur vi kämpade osv, så kunde inte soc och andra få in detta i sitt lilla huvud. De alla tror ju att vi bara var slappa och mjuka.

    Så LÄS DET OCH TA TILL DIG. till och med soc vände sig HEEELT så fort de fick uppleva det själva. Hon behövde inte ens borsta tänderna på HVB och familjehem. Och soc resonerade då: det hår ju inte tvinga henne!

    Men vi föräldrar- ha självklart kan vi tvinga henne gå till skolan osv. Hur för fan? Bära henne, en tolvåring? Och binda fast vid skolbänken, så hon inte går iväg?
    "Mitt hjärta värker för barnen som går till din syrra-psykolog".

    De mår hur bra som helst - går till skolan och behöver inte fejka ångest för att få uppmärksamhet
  • Anonym (Ger snart upp) Trådstartaren
    Tue 24 Jan 2023 14:32
    #92
    +2

    Jag förstår att några som svarat här idag inte har en aning om hur det är att leva med barn som har ångest och som mår riktigt dåligt. Jag tror inte heller ni läst alla inlägg. 
    Tänker inte ens bemöda mig med att svara på era oempatiska inlägg. 

  • Anonym (Ger snart upp) Trådstartaren
    Tue 24 Jan 2023 14:42
    #93
    olof 45 skrev 2023-01-24 14:21:52 följande:
    "Mitt hjärta värker för barnen som går till din syrra-psykolog".

    De mår hur bra som helst - går till skolan och behöver inte fejka ångest för att få uppmärksamhet
    Kan inte låta bli att fråga, vad har du för erfarenhet av egna barn som mår dåligt?

    Tror du min dotter fejkade sin ångest när hon va runt 6-7 år och skulle hoppa från balkongen eller när hon skulle ta en kniv och skära sig?
    För min dotter har haft ångest i många år, det är inget hon kommit på nu.
    Du kan inte straffa ett barn att prestera i skolan, hon går dit mer nu än hon gjorde när det var som värst. Läste du förresten mitt inlägg om när hon hade skurit sig på hela kroppen? Fejka hon det också enligt din psykologsyrra eller?

    Ta du och andas lite och se att det finns många barn i vårt land som mår dåligt, riktigt dåligt! 
  • Anonym (Ger snart upp) Trådstartaren
    Tue 24 Jan 2023 15:17
    #94
    AndreaBD skrev 2023-01-24 12:32:57 följande:
    Absolut, situationen är komplex och det kan vara svårt för andra att få hela bilden. Jag förstår det i alla fall bättre nu. Och jag har också varit där. Med min son som också skolvägrade. Som tur var först under 9:an (han gick på skoldaghem ett tag, och kunde gå till vanlig skola igen när han fick ADHD-medicin).  Jag pluggade hemma med honom och han klarade dem teoretiska ämnena. De praktiska kunde vi ju inte göra hemma. Och gymnasiet blev inte av. 

    Och jag vet hur det är när man måste avväga mellan att man tycker barnet måste få en utbildning och att man inte vill att barnet ska bli knäckt. Det finns en risk för vissa att verkligen utveckla psykisk sjukdom under den tiden, som de sen kämpar med resten av livet. Och det vill man inte riskera. Det är inte så många kanske, jag har också sett föräldrar som är överdrivet ängsliga. Men just de som är känsliga - där gör det stor skada då.

    När det gäller BUP - du kan söka dig till en annan, det finns stora skillnader och ibland passar det bara bättre med en annan mottagning. Och det kan vara till nytta att kolla av om det finns autism med i bilden. Det är viktigt att veta när det gäller bemötandet.
    Idag gick hon till skolan, men jag tror inte hon varit på alla lektioner, men vad ska jag göra? Följa med och binda fast henne där? 
    Och vad ska man då straffa henne med för att hon inte går på lektionerna? Det finns dagar när hon sitter på toaletten på skolan, ingen lärare hör ens av sig och frånvaro systemet brister. 

    Men jag är ju bara en lat förälder som inte förstår att mitt barn hittar på allt, att hon inte alls har ångest och att det finns psykologer som kan testa om det är ångest har då jag aldrig blivit erbjuden angående min egen ångest under alla år. 
    Förlåt men jag blir så ledsen över hur vissa människor tänker och uttrycker sig.
    Jag säger inte att jag gör alla rätt, men jag har testat straff och tjat och hot och berättat hur viktig skolan är osv osv. 
    Efter att jag slutade hota och straffa gick det åt rätt håll i alla fall. 
  • Tue 24 Jan 2023 15:40
    #95
    Anonym (Ger snart upp) skrev 2023-01-24 14:42:17 följande:
    Kan inte låta bli att fråga, vad har du för erfarenhet av egna barn som mår dåligt?

    Tror du min dotter fejkade sin ångest när hon va runt 6-7 år och skulle hoppa från balkongen eller när hon skulle ta en kniv och skära sig?
    För min dotter har haft ångest i många år, det är inget hon kommit på nu.
    Du kan inte straffa ett barn att prestera i skolan, hon går dit mer nu än hon gjorde när det var som värst. Läste du förresten mitt inlägg om när hon hade skurit sig på hela kroppen? Fejka hon det också enligt din psykologsyrra eller?

    Ta du och andas lite och se att det finns många barn i vårt land som mår dåligt, riktigt dåligt! 
    Sant. Min egna erfarenhet är av barn som mår bra. Vill tro att vi skapat förutsättningarna för det - t.ex. aldrig accepterat skolk.

    Och jag säger itne att min syster sagt att ALLA hemmasittare har mjäkiga föräldrar, utan att det är MÅNGA.

    Kanske din dotter är en av de fall som finns på riktig ångest. men ångest och skärningar dyker nog inte upp bara hux flux heller? Hur det ska bli bättre utan strukturer/skola förstår jag inte. 

    vad har hon för liv att se fram emot om hon inte klarar att lägga undan mobilen ens tilfälligt?
Svar på tråden Tonåring, hur ska man orka?