• Anonym (Ger snart upp)
    Mon 23 Jan 2023 08:30
    15300 visningar
    163 svar
    163
    15300

    Tonåring, hur ska man orka?

    Jag vill inte vara mamma längre, jag HATAR på riktigt att vara det. Jag vill bara ge upp för det spelar ingen roll hur jag är eller vad jag gör så blir det fel. 
    Situationen och bakgrunden är så invecklad att jag kan inte förklara allt. Hon har periodvis mått väldigt dåligt psykiskt och skolan har fallerat.
    Hon är snart 14 år och jag undrar vem hon är? Vart tog min dotter vägen? Henne som jag fick prata med, som jag fick hjälpa och stötta? Som jag åtminstone emellanåt nådde genom att finnas där. 
    Nu går liksom knappt nånting, hon orkar inte skolan, hon vrider på dygnet, hon stänger in sig eller är med kompisar.
    Straff hjälper inte, belöning hjälper ibland, tjat hjälper inte och förståelse hjälper inte. 
    Jag vet att hon innerst inne vill göra rätt men hon har misslyckats så många gånger så hon tror inte längre att hon kan. Vad gör man?

  • Svar på tråden Tonåring, hur ska man orka?
  • Anonym (Ni är bra)
    Wed 25 Jan 2023 15:46

    Då hade jag väntat till en passade tid. Skrivit till skolan att du ska prata med ditt barn när du hittar en tid som passar (Om nu skolan förväntar sig ett svar). I värsta fall får du väl ta det i helgen. 


    Tänker dessutom att hennes lärare verkar väldigt mesig om det var allt som hände. Skulle jag maila varje gång en elev var otrevlig hade jag inte gjort annat. Läraren hade ju kunnat ta situationen efter lektionen/innan din dotter lämnade klassrummet om hon gick tidigare. 

  • Anonym (Ger snart upp) Trådstartaren
    Wed 25 Jan 2023 15:49

    Ringde henne nu och sa att jag såg att hon varit på flera lektioner idag och att jag tyckte det är superbra och jag hörde att hon va stolt när hon sa vilka lektioner hon varit på men att hon inte orkat alla. 
    Det kändes väl bra sa jag då och då sa hon "ja, men jag hatar XXX" Jasså vadå då fråga jag. 
    Så berättade hon vad som hänt och vad han sagt och gjort och vad hon sagt och gjort och orden hon sa att hon sa va EXAKT de som läraren skrev i mailet. 
    Jag sa då att det va onödigt att säga så och då sa hon ja men nu sa jag så för det vart för mycket. 
    Jag sa återigen att jag va stolt över henne att hon va i skolan OCH på lektioner.

    Så jag känner nog ändå att jag har rätt i att lita på mycket av det min dotter säger för så här är det oftast att hon står för att hon har sagt saker. 

  • Anonym (Ger snart upp) Trådstartaren
    Wed 25 Jan 2023 15:55
    Anonym (Ni är bra) skrev 2023-01-25 15:46:49 följande:

    Då hade jag väntat till en passade tid. Skrivit till skolan att du ska prata med ditt barn när du hittar en tid som passar (Om nu skolan förväntar sig ett svar). I värsta fall får du väl ta det i helgen. 


    Tänker dessutom att hennes lärare verkar väldigt mesig om det var allt som hände. Skulle jag maila varje gång en elev var otrevlig hade jag inte gjort annat. Läraren hade ju kunnat ta situationen efter lektionen/innan din dotter lämnade klassrummet om hon gick tidigare. 


    Jag har ju som du ser ovan pratat med henne och hon gav utan att jag frågade sin version. När jag hörde hennes och utifrån vad läraren skrev så tänker jag också "men snälla är det verkligen en så stor grej" Men det sa jag inte till min dotter såklart.
    Enligt min dotter så hade de haft en diskussion och han stod och "sa emot" vad hon sa och hon visste i detta att hon hade "rätt", så hade hon blivit irriterad och han hade suttit och stirrat på henne som hon upplevde det, och det är väl ändå inte okej att göra.
  • Anonym (Ni är bra)
    Wed 25 Jan 2023 15:56
    +1

    Tycker också du ska vara stolt. Stolt över er båda! Du lyckades lösa situationen snabbt och din dotter var i skolan + lektioner och tog själv upp vad som hänt. Bra jobbat! Hon verkar själv inse att hon hanterade det klantigt och det är ju bra. Även vuxna hanterar inte alla situationer smidigt och unga är ju oftast ännu sämre på det. 

  • Anonym (Jag har sabbat det)
    Wed 25 Jan 2023 15:56
    +1
    olof 45 skrev 2023-01-25 15:26:03 följande:
    Jag är ledsen, men jag tycker det låter helt befängt. Vad lärde sig eran dotter annat än att hon kan hota och slå och skrika - och tills sist ger ni er? Vilken makt barnet har!

    Att BUP inte sa något annat angående självmordshot än att "sätt på internet" låter osannolikt. När min mor en gång hade ett liknande sammanbrott hamnade hon på en stängd avdelning på sjukhus - varför hade ni eran dotter kvar hemma? 

    Ett annat tips för att se om det är riktig ångest är att se hur snabbt det 'avtar' när hon får som hon vill. Lärde mig det av sjukhuspersonalen när en närstående person hade jätteångest utomlands och hade slut på ångestdämpande medicin, och sökte sig till akuten och krävde medicin. Den personen lugnade sig när läkaren sa 'ja, jag kommer skriva ut medicin'. Lugnade sig alltså INNAN hen fått medicinen... Läkarna påpekade då till en anhörig att detta var beroendeproblematik, och "ångesten" självframkallad.

    I ert fall ahde jag inte stängt av internetet utan helt enkelt sagt till dottern att ni sagt upp abonnemanget. När dotern skrek och hotade och hade sönder saker hade jag antagligen kört henne till akuten - men kanske också testat att säga "jag emailar nu internetbolaget så får vi så hur lång tid det tar för dem att ge oss internet igen. Kan du vara lugn tills dess?". Skulle dottern då plötsligt klara av att vara lugn skulle jag ta det som ren manipulation från hennes sida, och ha en diskusion med henne om det. 
    Du verkar vara extremt oempatisk  där du inte alls blir berörd av barn som försöker begå självmord, slår huvudet I väggen och skriker nätterna igenom. Allt detta är skådespeleri för att slippa skolan: att inte sova flera nätter i sträck, riva sönder ansiktet, bli fångad på väg att hoppa från balkongen... 

    Är du lika hård mot dig själv?

    Dessutom verkar du inte läsa så mycket av det jag skrivit. 

    Akutläkaren har varit hos oss två gånger under internet avstängning, på nätterna. 

    Läkaren kom med avsikt att köra henne till BUP akuten. Men när hon kontaktade bup via telefon från oss och beskrev situationen, då tipsade bup varje gång att låta henne ha internet och att lämna henne ifred så hon får känna sig trygg och accepterad och lugna ner sig.

    En gång hamnade hon på BUP akuten ja och fick övernatta där. Det var när vi försökte köra henne till BUP (soc tvingade oss, de trodde också att vi daltar), så hoppade hon ur bilen som körde (inte jättefort men ändå) och sprang iväg och gömde sig i skogen. 

    Polisen hittade henne efter flera timmar och körde till BUP akuten.

    Vill du dela någon länk angående det där att "blir man lugn när man får det man vill - då har man fejkat ångesten".

    Men jag tycker att det vore ologiskt om en person som mår jättedåligt på grund av ett problem inte börjat må bättre när problemet försvinner. 
  • Anonym (Jag har sabbat det)
    Wed 25 Jan 2023 16:39
    Anonym (Jag har sabbat det) skrev 2023-01-25 15:56:59 följande:
    Allt detta är skådespeleri för att slippa skolan: att inte sova flera nätter i sträck, riva sönder ansiktet, bli fångad på väg att hoppa från balkongen... 
    Jag menar, att allt detta är skådespeleri för att de är bara lata och det är skönare att chilla hemma.... 

    Alltså hallå, ser du proportionerna!?
  • Anonym (A)
    Wed 25 Jan 2023 19:29
    Anonym (Ni är bra) skrev 2023-01-25 15:56:17 följande:
    Tycker också du ska vara stolt. Stolt över er båda! Du lyckades lösa situationen snabbt och din dotter var i skolan + lektioner och tog själv upp vad som hänt. Bra jobbat! Hon verkar själv inse att hon hanterade det klantigt och det är ju bra. Även vuxna hanterar inte alla situationer smidigt och unga är ju oftast ännu sämre på det. 
    Håller med
  • Anonym (Ger snart upp) Trådstartaren
    Wed 25 Jan 2023 21:22

    Skrev ett svar till skolan och förklarade också att hon själv berättat och att det stämde med den han skrev. 
    Jag reagerade också på att läraren hade skrivit att min dotter VALDE att bara otrevlig. 
    Jag förklarade att vi under 1,5 år har kämpat med hennes mående och att både BUP och Soc har förklarat på möten att min dotter har svårigheter som behöver bemötas med lågaffektivt bemötande även om hon inte har en diagnos. 
    Och att lärarna absolut ska hålla på regler och stå fast vid det men att de kan vara bemötande. Att min dotter också kan uppfatta lärare som "otrevliga" vilket jag också tagit upp med rektorn att hon blivit bemött på ett kränkande sätt när hon ex bett en lärare att inte titta på henne. 

    Läraren svarar tillbaka på meilet och tackar för mitt svar och att han va glad att hon "stått för sitt beteende".
    Sen skrev han att han kommer fortsätta att äga klassrummet och vara ledare på sitt sätt.

    Inte ett ord om förlåtelse kring hennes svårigheter utan han skrev att han uppfattar henne som kaxig och har attityd och inte mottaglig för handledning. Så han undra hur han ska göra 🤔 

    Blir så ledsen över att jag trots alla förklaringar och möten och försök till att få dem att förstå så förstår de inte.

    Är det någon förresten som har något bra förslag på hur jag ska väcka min dotter på bästa sätt? Hon är som en zombie och riktigt svårväckt och trött såklart. Blir som ett bi. 

  • Anonym (Backa undan)
    Thu 26 Jan 2023 02:12
    +1

    Den som föreslog stöttning via kommunen är ett skämt gå sj på kurser om föräldraskap får vi höra senare hur nödvändigt slöseri av tid det är i TS fall. Som tidigare maskrosbarn fosterhemsbarn där min mamma gav upp har jag en sak att säga av erfarenhet som jag där och då 14 åring hade behövt, balansgång både backa undan för utrymme men visa också var skåpet skall stå. Ge aldrig upp starka mamma <3 fortsätt visa lojalitet att så fort hon känner sig redo krypa fram från sitt kaninhål finns du där oavsett vad stort som litet. Tala dock om för henne att förändring krävs du som förälder förväntas annars ta till stöttning via BUP/soc då det är din skyldighet men att du inte tänker göra det om hon sj inte vill men då krävs det av henne en mer öppen dialog. Och så lämnar du henne med det sagt för reflektion. 

  • Anonym (Mia)
    Thu 26 Jan 2023 08:50
    +1
    Anonym (Jag har sabbat det) skrev 2023-01-25 15:56:59 följande:
    Du verkar vara extremt oempatisk  där du inte alls blir berörd av barn som försöker begå självmord, slår huvudet I väggen och skriker nätterna igenom. Allt detta är skådespeleri för att slippa skolan: att inte sova flera nätter i sträck, riva sönder ansiktet, bli fångad på väg att hoppa från balkongen... 

    Är du lika hård mot dig själv?

    Dessutom verkar du inte läsa så mycket av det jag skrivit. 

    Akutläkaren har varit hos oss två gånger under internet avstängning, på nätterna. 

    Läkaren kom med avsikt att köra henne till BUP akuten. Men när hon kontaktade bup via telefon från oss och beskrev situationen, då tipsade bup varje gång att låta henne ha internet och att lämna henne ifred så hon får känna sig trygg och accepterad och lugna ner sig.

    En gång hamnade hon på BUP akuten ja och fick övernatta där. Det var när vi försökte köra henne till BUP (soc tvingade oss, de trodde också att vi daltar), så hoppade hon ur bilen som körde (inte jättefort men ändå) och sprang iväg och gömde sig i skogen. 

    Polisen hittade henne efter flera timmar och körde till BUP akuten.

    Vill du dela någon länk angående det där att "blir man lugn när man får det man vill - då har man fejkat ångesten".

    Men jag tycker att det vore ologiskt om en person som mår jättedåligt på grund av ett problem inte börjat må bättre när problemet försvinner. 
    Problem som du tar upp är så extrema så det är få personer som upplevt liknande. Jag tycker därför du ska vara försiktig med att ge tips om hur andra tonårsföräldrar ska hantera sitt barn. Att du gjort den lärdomen vad som fungerar för er och vanliga uppfostringsmetoder har sabbat allt totalt är extremt ovanligt. Jag lider med dig och din familj som har det så här extremt. Hoppas ert barn tillslut finner lugn och eller får den hjälp som är rätt för henne.
Svar på tråden Tonåring, hur ska man orka?