• Anonym (Ger snart upp)
    Mon 23 Jan 2023 08:30
    15204 visningar
    163 svar
    163
    15204

    Tonåring, hur ska man orka?

    Jag vill inte vara mamma längre, jag HATAR på riktigt att vara det. Jag vill bara ge upp för det spelar ingen roll hur jag är eller vad jag gör så blir det fel. 
    Situationen och bakgrunden är så invecklad att jag kan inte förklara allt. Hon har periodvis mått väldigt dåligt psykiskt och skolan har fallerat.
    Hon är snart 14 år och jag undrar vem hon är? Vart tog min dotter vägen? Henne som jag fick prata med, som jag fick hjälpa och stötta? Som jag åtminstone emellanåt nådde genom att finnas där. 
    Nu går liksom knappt nånting, hon orkar inte skolan, hon vrider på dygnet, hon stänger in sig eller är med kompisar.
    Straff hjälper inte, belöning hjälper ibland, tjat hjälper inte och förståelse hjälper inte. 
    Jag vet att hon innerst inne vill göra rätt men hon har misslyckats så många gånger så hon tror inte längre att hon kan. Vad gör man?

  • Svar på tråden Tonåring, hur ska man orka?
  • Anonym (Mia)
    Thu 26 Jan 2023 08:55
    Anonym (Ger snart upp) skrev 2023-01-25 21:22:21 följande:

    Skrev ett svar till skolan och förklarade också att hon själv berättat och att det stämde med den han skrev. 
    Jag reagerade också på att läraren hade skrivit att min dotter VALDE att bara otrevlig. 
    Jag förklarade att vi under 1,5 år har kämpat med hennes mående och att både BUP och Soc har förklarat på möten att min dotter har svårigheter som behöver bemötas med lågaffektivt bemötande även om hon inte har en diagnos. 
    Och att lärarna absolut ska hålla på regler och stå fast vid det men att de kan vara bemötande. Att min dotter också kan uppfatta lärare som "otrevliga" vilket jag också tagit upp med rektorn att hon blivit bemött på ett kränkande sätt när hon ex bett en lärare att inte titta på henne. 

    Läraren svarar tillbaka på meilet och tackar för mitt svar och att han va glad att hon "stått för sitt beteende".
    Sen skrev han att han kommer fortsätta att äga klassrummet och vara ledare på sitt sätt.

    Inte ett ord om förlåtelse kring hennes svårigheter utan han skrev att han uppfattar henne som kaxig och har attityd och inte mottaglig för handledning. Så han undra hur han ska göra 🤔 

    Blir så ledsen över att jag trots alla förklaringar och möten och försök till att få dem att förstå så förstår de inte.

    Är det någon förresten som har något bra förslag på hur jag ska väcka min dotter på bästa sätt? Hon är som en zombie och riktigt svårväckt och trött såklart. Blir som ett bi. 


    Bra hanterat av dig. Men försök byta skola mer aktivt. Den skolan kommer aldrig bli bra. Angående väcka så lägger jag ner tid på mitt arga morgonb. först vicka persienner/göra ljust lämna dörren öppen och stöka lite utanför. Sen gå in och säga till att snart är det dags. Sedan gå och laga frukost. Ropa att frukosten är färdig. Detta funkar för oss. Samma samma varje dag. Sedan hålla mig undan och inte prata typ. Annars kanske musik fungerar? Sätt på musik i tio minuter, först lugna behagliga låter så man får vakna mjukt sedan lite mer glada låter och tillsist en sista låt där hon vet att nu är det dags. Så hade vi förut och sista låten var en skitjobbig som var typ ?du måste vakna nu? medan första låten var ?det vackraste jag vet är att se dig när du sover?
  • Thu 26 Jan 2023 09:29
    Anonym (Ger snart upp) skrev 2023-01-25 15:31:27 följande:
    Jag ber dig att sluta kommentera här då du uppenbarligen inte vet vad det innebär att leva med barn som mår dåligt. 
    Du dumförklarar och nedvärderar föräldrar som kämpar och sliter och som försöker ta sig framåt.

    Gällande ångest så har jag levt med det i många år och haft mycket kontakt med vården och den kan te sig på många sätt. Ångest kan visst lugna sig av vetskapen att "får som man vill" som du uttrycker det. 
    Det här är ett öppet forum. Du kan inte ge mig munkavle bara för att jag har åsikter som du nu råkar tycka är obekväma!

    Jag tycker du borde fundera på hur din "ork" påverkat ditt barn - hen behöver en stark förälder.

    jag tycker också att ni borde kräva hjälp på ett annat sätt än va ni verkar ha gjort. Ett barn som slår sönder alla dörrar? Ni behöver ju hjälp, det är ju inte acceptabelt!
  • Thu 26 Jan 2023 09:36
    Anonym (Jag har sabbat det) skrev 2023-01-25 15:56:59 följande:
    Du verkar vara extremt oempatisk  där du inte alls blir berörd av barn som försöker begå självmord, slår huvudet I väggen och skriker nätterna igenom. Allt detta är skådespeleri för att slippa skolan: att inte sova flera nätter i sträck, riva sönder ansiktet, bli fångad på väg att hoppa från balkongen... 

    Är du lika hård mot dig själv?

    Dessutom verkar du inte läsa så mycket av det jag skrivit. 

    Akutläkaren har varit hos oss två gånger under internet avstängning, på nätterna. 

    Läkaren kom med avsikt att köra henne till BUP akuten. Men när hon kontaktade bup via telefon från oss och beskrev situationen, då tipsade bup varje gång att låta henne ha internet och att lämna henne ifred så hon får känna sig trygg och accepterad och lugna ner sig.

    En gång hamnade hon på BUP akuten ja och fick övernatta där. Det var när vi försökte köra henne till BUP (soc tvingade oss, de trodde också att vi daltar), så hoppade hon ur bilen som körde (inte jättefort men ändå) och sprang iväg och gömde sig i skogen. 

    Polisen hittade henne efter flera timmar och körde till BUP akuten.

    Vill du dela någon länk angående det där att "blir man lugn när man får det man vill - då har man fejkat ångesten".

    Men jag tycker att det vore ologiskt om en person som mår jättedåligt på grund av ett problem inte börjat må bättre när problemet försvinner. 
    Nå, du får tycka att jag låter oempatisk om du vill - jag skriver mest för att få TS att morska upp sig. Du har gjort mig lite förvirrad med dina inlägg, känns lite som du kapat tråden. Tog ett tag att inse att du itne var TS.

    Jag har ingen länk eftersom det var berättat för mig. Svårt att länka till muntlig information.

    Sedan har du itne förstått det jag skrev. Såklart blir man lugnare när problemet försvinner. Det är fejt om man blir lugn bara baserat på löfte om att problemet SKA försvinna... Tex personen som ville ha ångestmedicin för hon hade sån ångest - men hennes anfall gick över långt innan hon fick medicin - den gick över när hon övertalat läkarna att skriva ut medicin åt henne.

    Ser du skillnaden?
  • Thu 26 Jan 2023 09:49
    Anonym (Ger snart upp) skrev 2023-01-25 21:22:21 följande:

    Skrev ett svar till skolan och förklarade också att hon själv berättat och att det stämde med den han skrev. 
    Jag reagerade också på att läraren hade skrivit att min dotter VALDE att bara otrevlig. 
    Jag förklarade att vi under 1,5 år har kämpat med hennes mående och att både BUP och Soc har förklarat på möten att min dotter har svårigheter som behöver bemötas med lågaffektivt bemötande även om hon inte har en diagnos. 
    Och att lärarna absolut ska hålla på regler och stå fast vid det men att de kan vara bemötande. Att min dotter också kan uppfatta lärare som "otrevliga" vilket jag också tagit upp med rektorn att hon blivit bemött på ett kränkande sätt när hon ex bett en lärare att inte titta på henne. 

    Läraren svarar tillbaka på meilet och tackar för mitt svar och att han va glad att hon "stått för sitt beteende".
    Sen skrev han att han kommer fortsätta att äga klassrummet och vara ledare på sitt sätt.

    Inte ett ord om förlåtelse kring hennes svårigheter utan han skrev att han uppfattar henne som kaxig och har attityd och inte mottaglig för handledning. Så han undra hur han ska göra 🤔 

    Blir så ledsen över att jag trots alla förklaringar och möten och försök till att få dem att förstå så förstår de inte.

    Är det någon förresten som har något bra förslag på hur jag ska väcka min dotter på bästa sätt? Hon är som en zombie och riktigt svårväckt och trött såklart. Blir som ett bi. 


    Det är många människor som kommer bemöta ditt barn på detta sätt, för 99% av oss vet att vi själva VÄLJEr hur vi beter oss. 

    Jag tror du kommer längre om du förstår att livet och alla andra människor inte kommer anpassa sig efter din dotter, utan hon måste anpassa sig till verkligheten. 

    Lågaffektivt bemötande borde han dock kunna få till, borde väl gälla för alla elever? Har du bett läraren förklara hur han tänker sig att lågaffektivt bemötande är, och ifall han använder sig av det? För han kanske själv tyckte att han försökte? Att han inte 'stirrade'? Läraren ska ju lära ut saker och förtjänar respekt, de är inte ofelbara menar jag. Och det kommer inte barnets framtida chefer etc vara heller...

    man kan itne ändra andra, baran sig själv. 

    I ert fall, om barnet itne har diagnos, så kan du nog också förstå läraren litegrann? I hans ögon är hon bortklemad och dåligt uppfostrad. I alla klasser jag hade som barn fanns det några bråkstakar - som fungerade bara i vissa klassrum. De klassrummen de fungerade i hade starka lärare som itne tog emot sk1t... 

    Hur gammal är läraren i det här fallet?
  • Anonym (Jag har sabbat det)
    Thu 26 Jan 2023 10:01
    olof 45 skrev 2023-01-26 09:36:32 följande:
    Sedan har du itne förstått det jag skrev. Såklart blir man lugnare när problemet försvinner. Det är fejt om man blir lugn bara baserat på löfte om att problemet SKA försvinna... Tex personen som ville ha ångestmedicin för hon hade sån ångest - men hennes anfall gick över långt innan hon fick medicin - den gick över när hon övertalat läkarna att skriva ut medicin åt henne.

    Ser du skillnaden?
    Jag tror faktiskt att det var du som missuppfattat det som läkare sa. 
    Du kan inte blanda ihop PSYKISK ångest med FYSISK abstinens. 

    Din mammas läkare menade, att hon verkar inte ha fått fysisk abstinens, utan psykisk ångest.

    Psykisk ångest ger fysiska symptom: (citat från 1177):

    Så kan PSYKISK ångest kännas i kroppen:

    Du kan känna dig yr, rastlös, darrig, skakig eller svag i musklerna.

    Ditt hjärta slår hårdare och fortare än vanligt.

    Du får ont i magen eller känner ett tryck över bröstet.

    Du börjar svettas eller känner dig varm eller kall inuti.

    Du kan känna stickningar eller domningar i händerna eller fötterna. 

    Det kan kännas som att du ska svimma, tappa kontrollen eller till och med dö.



    Det är inget man fejkar, utan kroppen reagerar på riktigt. Fast av psykiska anledningar, inte av fysiska.
    Som i din exempel:
    En person har ångest med svåra fysiska reaktioner i kroppen. Psykiska ångesten triggades av det att hon inte fått sin medicin. Inte av abstinens. Utan kanske av RÄDSLAN att få abstinens snart.

    Rädslan försvann när hon blev lovad medicin. Då försvann ångesten. 

    Info från ångestförbundets hemsida:

    De symtom du upplever när du har ångest beror på att kroppen reagerar på att något verkar hotfullt. Kroppen gör sig då redo att hantera situationen genom att öka mängden adrenalin och andra stresshormoner i blodet. Musklerna spänns, hjärtat börjar slå snabbare och andningen blir intensivare.

    Alltså, något VERKAR hotfullt. Inte ÄR hotfullt. 

    Förstår du skillnaden? 
  • Anonym (Jag har sabbat det)
    Thu 26 Jan 2023 10:10
    olof 45 skrev 2023-01-26 09:36:32 följande:
    Jag har ingen länk eftersom det var berättat för mig. Svårt att länka till muntlig information.
    Det finns mycket information om ångest på alla möjliga officiella hemsidor, som 1177 osv.
    Det skulle stå något liknande om "fejkad ångest", om det vore sant.
    Men det finns inte ett ord om det. Eftersom du har missupfattat läkarens ord. 
    olof 45 skrev 2023-01-26 09:36:32 följande:
    . Du har gjort mig lite förvirrad med dina inlägg, känns lite som du kapat tråden. Tog ett tag att inse att du itne var TS.

    Hmm du kanske har rätt här. TS, förlåt, jag tar nog för mycket plats i din tråd. Var inte meningen, utan ville visa mitt stöd, och sedan blev upprörd och kände stark impuls att visa att flera var i samma sits.
  • Anonym (Jag har sabbat det)
    Thu 26 Jan 2023 10:24
    Anonym (Mia) skrev 2023-01-26 08:50:24 följande:
    Problem som du tar upp är så extrema så det är få personer som upplevt liknande. Jag tycker därför du ska vara försiktig med att ge tips om hur andra tonårsföräldrar ska hantera sitt barn. Att du gjort den lärdomen vad som fungerar för er och vanliga uppfostringsmetoder har sabbat allt totalt är extremt ovanligt. Jag lider med dig och din familj som har det så här extremt. Hoppas ert barn tillslut finner lugn och eller får den hjälp som är rätt för henne.
    Tack för snälla ord, det värmer. 

    Men jag förstod det så att jag och TS har väldigt liknande extrema situationer:
    Våra döttrar skar sig

    Våra döttrar försökte begå självmord genom att hoppa ner från balkongen 

    Våra döttrar hade depression runt 7års ålder

    Både jag och TS kände sig så desperata att någon gång funderat på självmord 



    Så mina tips gäller såklart  BARA sådana "extrema" fall, inte fall där det räcker med att sätta hårdare gränser.

    Det som gör mig upprörd och triggar att skriva så mycket här, att vissa (olaf45 t.ex.) verkar bara strunta i hur extremt det är med våra barn och hur hårt vi kämpar, utan bara fortsätta ge oss skulden för att vi föräldrar är för mjäkiga, och att våra barn fejkar ångest. 

    Jag vill också varna TS att i sådana extrema fall är det jättefarligt att sätta hårt mot hårt. Jag tjatar om det, för att jag ÖNSKAR att något med liknande erfarenhet hade tjatat på mig om det, när jag var i samma situation,  INNAN  det blev försent. 

    Det gör mig också arg att komma ihåg hur soc resonerade PRECIS som olaf45. Tills de själva fick uppleva detta. Och då ändrare de sin uppfattning TOTALT, och började curling min dotter in i absurdum. Närr jag frågade, men hur är det nu med deras krav att "sätta ner foten", "visa vem som bestämmer ", "låt inte henne ta över makten", "sätt tydliga gränser" osv,  viljet de krävde av oss, så fick jag en upprörd svar: "vi prioriterar barnets nästa och tänker inte förvärra situationen. Hon är väldigt tydlig med var hon vill och inte vill, och ingen kan tvinga henne ".
  • Thu 26 Jan 2023 10:25
    Anonym (Jag har sabbat det) skrev 2023-01-26 10:10:20 följande:
    Det finns mycket information om ångest på alla möjliga officiella hemsidor, som 1177 osv.
    Det skulle stå något liknande om "fejkad ångest", om det vore sant.
    Men det finns inte ett ord om det. Eftersom du har missupfattat läkarens ord. 
    olof 45 skrev 2023-01-26 09:36:32 följande:
    . Du har gjort mig lite förvirrad med dina inlägg, känns lite som du kapat tråden. Tog ett tag att inse att du itne var TS.

    Hmm du kanske har rätt här. TS, förlåt, jag tar nog för mycket plats i din tråd. Var inte meningen, utan ville visa mitt stöd, och sedan blev upprörd och kände stark impuls att visa att flera var i samma sits.
    Tror det mera handlar om att det inte är politiskt korrekt att ta upp saken, särskilt som det finns folk med riktig ångest? 

    Men jag vet itne, för jag har inte försökt läsa på i frågan.

    Vet bara utifrån exemplet jag nämnde med "ångest" för att få medicin, och så vad jag hört min syster (skolpsykolog) säga om hemmasittare. Hon förespråkar starkt lågintensivt bemötande, men suckar inombords över alla föräldrar som låter barnen få så mycket makt i tidig ålder. 

    Lite off-topic, men modernare uppfostringsmetoder har både upp och nersidor... Nersidan är att barn växer upp i tron om att alla kommer lystra till deras önskemål och vilja vara dem till lags, precis som deras föräldrar... Men så är itne fallet
  • Anonym (Jag har sabbat det)
    Thu 26 Jan 2023 10:31
    +1
    olof 45 skrev 2023-01-26 09:29:21 följande:
    Jag tycker du borde fundera på hur din "ork" påverkat ditt barn - hen behöver en stark förälder.

    !
    olof 45 skrev 2023-01-26 09:36:32 följande:
     - jag skriver mest för att få TS att morska upp sig
    Du har goda avsikter, men du har aldrig varit i en sådan situation, som dessutom pågår i flera år.

    Jag lovar dig, att dina inlägg bara suger ut orken från TS istället för att ge "extra kraft", som du hoppas. 
  • Anonym (Jag har sabbat det)
    Thu 26 Jan 2023 10:33
    olof 45 skrev 2023-01-26 10:25:08 följande:
     barn växer upp i tron om att alla kommer lystra till deras önskemål och vilja vara dem till lags, precis som deras föräldrar... Men så är itne fallet
    Jättekonstigt att du fortfarande tror att mitt och ts barn fick alltid direkt precis som de ville.
Svar på tråden Tonåring, hur ska man orka?