• Anonym (TS)
    Mon 23 Jan 2023 10:29
    2528 visningar
    31 svar
    31
    2528

    Jag behöver prata med någon med kunskap om depression/psykisk ohälsa

    Hej! Jag önskar få höra åsikter om hur man kanske ska tänka i min situation. Jag själv har inga egna erfarenheter av beteenden som kan uppkomma vid psykisk ohälsa. 


    Min onlinedejt som jag kommit väldigt nära lider av depression i perioder. Vi har aldrig träffats än pga det inte riktigt gått ihop än, dels pga vi båda jobbar borta och dels pga hans mående, men vi båda känner att vi vill ses och att det känns som att vi redan känner varandra. 


    Oftast pratar vi varje dag men i perioder har det kunnat vara tyst från hans håll typ sådär 1 vecka, några dagar, över en vecka? och alla dessa gånger har det varit hans mående som är orsaken. 


    Nu till problemet, nu har det varit tyst från hans håll i två månader? Han öppnar mina meddelanden, men svarar ej. Så livstecken finns, men inte mer än så. 


    Jag vet (tror?) att han vill fortsätta, det var inte länge innan denna tystnad som jag fortfarande fick höra det, att han vill fortsätta, att han vill träffa mig, att han tycker om mig? Och så har han alltid varit, beskrivit att han har viljan. 


    Men nu behöver jag lite perspektiv från andra håll, hur ska jag tänka här? Det har varit tyst i två månader som sagt, ingen respons från hans håll, jag har försökt många ggr. 

    För mig är det väldigt blandade känslor, ibland vill jag skriva till honom att jag avbryter det vi har men säger inte farväl, ibland slås jag av sorgen att det är som det är, att det vi hade var fint, roligt. Sorgen av att om inget skall bli till något nu? Funderingar om och om igen. Tänker på honom varje dag. Ibland känns det som jag inte KAN gå, för vem är jag om jag går när han har det dåligt (om det är det som är orsaken), isåfall är jag väl inte värd att få honom då han börjar må bra igen heller? 

    Ja, jag vet inte? Skall jag lita på hans ord så tycker han om mig mycket och viljan finns att skapa något med mig. 


    Kan jag få lite perspektiv från andra..?

  • Svar på tråden Jag behöver prata med någon med kunskap om depression/psykisk ohälsa
  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Mon 23 Jan 2023 13:44
    #11
    Anonym (att våga se) skrev 2023-01-23 13:25:28 följande:
    Självklart ska du inte lämna honom för att sen åter ta kontakt när han mår bra. Det jag menar är att dåligt psykiskt mående faktiskt får konsekvenser och det är inte en partners uppgift att stå bredvid och vänta.... 

    Att inte ens förmå skicka ett litet meddelande är att faktiskt inte klara av att ha en relation. Man ska inte låta psykisk ohälsa vara den perfekta ursäkten. 

    Jag förstår att du tycker det är tungt att lämna honom mitt i hans dåliga mående, men är det verkligen snällare att vänta tills han mår bra, eller tills nästa gång han mår lite sämre.

    Självklart kan du avvakta och se, men det blir väldigt lätt snett när den ena parten mår dåligt och den andre behöver vara den förstående. Det är oerhört lätt att du faller in i en typ av medberoende där hans sjukdom blir en del som du tror du kan styra och hjälpa honom med. Redan nu låter det ju som att du grubblar över vad som blir bäst. Och då tänker du bäst för honom.

    Tänk lite på dig själv. Nu när du är kär känns det rimligt, men han behöver också förmå för att det ska fungera.

    Tror jag menade att känslan hos mig blir så, att jag lämnat när det varit dåligt. Jag tänkte ifall han kommer tillbaka senare när han mår bättre. 

    Mjo jag förstår att han behöver också bidra om vi skulle inleda en relation. Men enligt hur jag känner honom är han väldigt medveten om olika känslor till mig och honom själv. 

    Det är bara svårt för mig just nu när det varit tyst så länge att veta om det faktiskt är hans mående, eller om han vill avsluta oss. Vänta eller avbryta liksom..

  • Anonym (Hmm..­,,)
    Mon 23 Jan 2023 13:51
    #12
    +1

    Jag skulle gissa på att han har avbrutit helt med dig tyvärr. Antingen för att han mår för dåligt men mer troligt att intresset svalnat. Detta baserar jag på att han orkar öppna men inte ens kan skriva ett kort svar för att ha dig kvar.
    Dessutom orka umgås med andra men inte vilja ha kontakt med dig.
    Han tror nog att du har förstått det nu efter 2 mån.

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Mon 23 Jan 2023 13:54
    #13
    Anonym (Tack och hej) skrev 2023-01-23 13:30:35 följande:

    Dina frågor finns det nog inget egentligt svar på och varierar nog kraftigt mellan olika personer Depressioner slår olika. Vissa kan klara gå upp ur sängen, duscha, klä på sig, kanske umgås med bara några få av de allra närmsta som är okomplicerade och inte ställer krav. Andra klarar inte stiga upp, tvättar sig inte, vill avsluta sina liv, isolerar sig helt och ser ingen mening.

    Att inleda relationer med andra om man inte aktivt kämpar för att komma ut sin depression och vill ut ur den. Vad gör din pojkvän för att må bättre tex? Verkar han vilja ta tag i sitt liv? Som det är nu sitter du ju bara på vänt, vilket är ett indirekt krav som du lämpar över på honom. Du väntar och det vet han. Även om du inte kräver något vill du ju ha honom och att han ska ta tag i er relation, ta ett beslut osv. För min del tror jag inte hans agerande handlar om han depression utan att hans har tveksamheter inför dig och er relation vilket kan göra honom än mer deprimerad och skapa ångest. Han vågar kanske inte vara ärlig att han inte vill ha en relation även om han tycker om dig och känner attraktion.

    Vad skulle du ge för räd till en väninna som hamnade i din situation? Hade du rått henne att stanna kvar och vänta på något som kanske aldrig kommer, eller leva sitt liv och avsluta? Troligen skulle du se rätt mörkt på situationen och tänka hur egoistisk den deprimerade mannen var och hur han faktiskt utnyttjar kvinnans medberoende och känslor.

    Avsluta för din egen skull och tänk att han inte har tillräckligt med motivationm troligen känslor, för att ha ett förhållande med dig. Jag har själv erfarenhet av bipolära män och vet att de går in och ut ur sina känslor och är ytterst oförutsägbara och opålitliga. Att de kan ryckas med och få en bra period och vilja ses, men det är alltid upp till dem. OVÄRDIGT!


    Han är inte min pojkvän, än(?). Men skulle kanske kunna bli. Vi har inte setts än. Men ja, det är svårt att veta om han undviker mig pga att han inte vill att jag ska behöva få någon börda. Eller, om jag betungar honom med mina försök att nå honom? 

    Angående att han skulle vara tveksam låter för mig inte riktigt korrekt dock, han har snarare varit den som visat mer känslor än mig, enda tills han började må dåligt igen, då kanske det är jag som varit i över ibland? 

    Egoism kan man väl inte tala om kring depression, va? 

  • Anonym (att våga se)
    Mon 23 Jan 2023 13:59
    #14
    Anonym (TS) skrev 2023-01-23 13:44:23 följande:

    Tror jag menade att känslan hos mig blir så, att jag lämnat när det varit dåligt. Jag tänkte ifall han kommer tillbaka senare när han mår bättre. 

    Mjo jag förstår att han behöver också bidra om vi skulle inleda en relation. Men enligt hur jag känner honom är han väldigt medveten om olika känslor till mig och honom själv. 

    Det är bara svårt för mig just nu när det varit tyst så länge att veta om det faktiskt är hans mående, eller om han vill avsluta oss. Vänta eller avbryta liksom..


    Rent krasst spelar det ingen roll vad han vill. Med viss psykisk ohälsa följer en självupptagenhet som faktiskt inte är förenlig med relationer.

    Han kan mycket väl vilja, men faktiskt inte förmå och du gör dig själv en tjänst om du inte går in och försöker lösa det. Vill han och förmår han så kommer det märkas.

    Jag är uppvuxen med mamma och bror med psykisk ohälsa/sjukdom och har verkligen sett hur stor skillnad det är på om man tar ansvar för vad man inte förmår, söker hjälp och sen kompenserar för en sämre period, och på att använda sjukdomen som en ursäkt för att faktiskt inte göra tillräckligt för sina nära och kära.

    Om du låter honom ha dig på "vänt", signalerar du att det är okej att behandla dig som luft. Och det är det inte. Nån förmåga någonstans har de flesta. Om något är viktigt.
  • Anonym (att våga se)
    Mon 23 Jan 2023 14:13
    #15
    Anonym (TS) skrev 2023-01-23 13:54:56 följande:

    Egoism kan man väl inte tala om kring depression, va? 


    Varför skulle man inte kunna tala om egoism och depression?
  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Mon 23 Jan 2023 14:44
    #16
    Anonym (att våga se) skrev 2023-01-23 13:59:11 följande:
    Rent krasst spelar det ingen roll vad han vill. Med viss psykisk ohälsa följer en självupptagenhet som faktiskt inte är förenlig med relationer.

    Han kan mycket väl vilja, men faktiskt inte förmå och du gör dig själv en tjänst om du inte går in och försöker lösa det. Vill han och förmår han så kommer det märkas.

    Jag är uppvuxen med mamma och bror med psykisk ohälsa/sjukdom och har verkligen sett hur stor skillnad det är på om man tar ansvar för vad man inte förmår, söker hjälp och sen kompenserar för en sämre period, och på att använda sjukdomen som en ursäkt för att faktiskt inte göra tillräckligt för sina nära och kära.

    Om du låter honom ha dig på "vänt", signalerar du att det är okej att behandla dig som luft. Och det är det inte. Nån förmåga någonstans har de flesta. Om något är viktigt.

    Okej då har du erfarenhet. Denhär killen har ursäktat sig andra ggr för att han varit frånvarande, berättar ofta att det är sämre nu, när det varit det. Han tar hjälp när han behöver, varit i kontakt med psykolog t.ex. 

    Men, om vi säger att jag nu skulle avbryta och att han vid senare tillfälle försöker nå mig igen. Är jag en dålig människa om jag tar tillbaka honom då? När jag gick och kanske t.o.m. träffade andra efter det också, när det för honom var som sämst. Frågar efter perspektiv kring detta eftersom det känns som att jag skulle ?gå och roa mig? under tiden han gör sitt om jag går nu. 


     


    -
    Såg du ifrågasatte mig kring detdär med egoism också, jag tänkte att depression inte innebär egoistiska beteende eftersom personer kanske inte faktiskt kan eller orkar ha energi till att ta in andras känslor om den har fullt upp med att hålla sig själv ovanför ytan. Det är väl inte egoistiskt då att undvika andra, tänkte jag.

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Mon 23 Jan 2023 14:48
    #17
    Anonym (Hmm..,,) skrev 2023-01-23 13:51:37 följande:

    Jag skulle gissa på att han har avbrutit helt med dig tyvärr. Antingen för att han mår för dåligt men mer troligt att intresset svalnat. Detta baserar jag på att han orkar öppna men inte ens kan skriva ett kort svar för att ha dig kvar.
    Dessutom orka umgås med andra men inte vilja ha kontakt med dig.
    Han tror nog att du har förstått det nu efter 2 mån.


    Möjligheten finns? Men hans ord går dock emot att intresset skulle ha svalnat, kort tid innan tysta perioden kom så var han ännu med på allt som vanligt.
  • Anonym (att våga se)
    Mon 23 Jan 2023 15:13
    #18
    +1
    Anonym (TS) skrev 2023-01-23 14:44:59 följande:

    Okej då har du erfarenhet. Denhär killen har ursäktat sig andra ggr för att han varit frånvarande, berättar ofta att det är sämre nu, när det varit det. Han tar hjälp när han behöver, varit i kontakt med psykolog t.ex. 

    Men, om vi säger att jag nu skulle avbryta och att han vid senare tillfälle försöker nå mig igen. Är jag en dålig människa om jag tar tillbaka honom då? När jag gick och kanske t.o.m. träffade andra efter det också, när det för honom var som sämst. Frågar efter perspektiv kring detta eftersom det känns som att jag skulle ?gå och roa mig? under tiden han gör sitt om jag går nu. 


    -
    Såg du ifrågasatte mig kring det där med egoism också, jag tänkte att depression inte innebär egoistiska beteende eftersom personer kanske inte faktiskt kan eller orkar ha energi till att ta in andras känslor om den har fullt upp med att hålla sig själv ovanför ytan. Det är väl inte egoistiskt då att undvika andra, tänkte jag.


    Vi är alla, och bör alla vara lite egoistiska i perioder och det är en del i att vara människa. Att ha och bygga en relation med någon bör för mig handla om att båda får ut något, att båda stöttar varandra och att båda får utrymma att både ge och ta.

    Du är inte elak för att du avbryter något som inte fungerar, med en människa som faktiskt inte mår bra. Du skyddar dig själv och du sätter upp en gräns för hur dålig kontakt/relation du vill ha. Om han senare tar kontakt och vill bygga något igen, så har du där och då möjlighet att prata om vart din gräns går, om hur ni ska göra om han mår dåligt igen och om du då VILL.

    I ett akut psykiskt tillstånd kan man som medmänniska behöva köra till psykakut, ta hand om något så den andre får sova, acceptera att det inte finns energi till annat... Men då är det väldigt troligt så att man hunnit bygga en relation INNAN, eller att det är en plötslig oväntad sak som behöver hanteras.

    Att friskriva psykiskt sjuka ansvar blir knasigt. Det blir just sådant där medberoende. En process där du tappar fokus på vad som är rimligt. Han var en person som "frisk" men ev. var det också en sjukdomsgrej. Det kan du inte veta. Det du vet är att ni inte har tillräckligt med kontakt, att du "redan" ursäktar honom p.g.a. hans sjukdom och att du sätter honom för högt upp. För att du tycker synd om honom.

    Fullständigt mänskligt, men ack så "farligt". Det blir ingen sund relation, utan en haltande hjälpare/behövare-relation. Där du behöver vara den starka, och han tilllåts vara den hjälplösa. Inte sunt för någon av er och med stor risk så förstärker ni varandras roller. Du blir bekväm och nästa man är också ett hjälplöst mähä, och han tar inte tag i sitt mående, för det fungera ändå.

    Så, nä. Du är ingen dålig människa för att du tycker att två månaders tystnad inte är okej, och att du faktiskt släpper denna människa p.g.a. det.
  • Anonym (Xyz)
    Mon 23 Jan 2023 17:10
    #19
    Anonym (TS) skrev 2023-01-23 13:54:56 följande:

    Han är inte min pojkvän, än(?). Men skulle kanske kunna bli. Vi har inte setts än. Men ja, det är svårt att veta om han undviker mig pga att han inte vill att jag ska behöva få någon börda. Eller, om jag betungar honom med mina försök att nå honom? 

    Angående att han skulle vara tveksam låter för mig inte riktigt korrekt dock, han har snarare varit den som visat mer känslor än mig, enda tills han började må dåligt igen, då kanske det är jag som varit i över ibland? 

    Egoism kan man väl inte tala om kring depression, va? 


    Egoism är möjligen fel ord. Men många med psykisk ohälsa blir mer eller mindre ego. De har fullt upp mig så själva och tar därför ringa hänsyn till omgivningen. Behöver mycket vila och egentid, mäktar inte med att ta ansvar och hantera krav, behöver ha det anpassat på sitt sätt och har svårt att ?gilla läget? och bara ta saker som de kommer. Sen är människor givetvis olika, det gäller såklart inte alla. 
  • Anonym (Dd)
    Mon 23 Jan 2023 17:17
    #20
    +2

    Det är så många tjejer som fungerar som terapeut/mamma åt sin partner. Gå inte i den fällan.. det är nästan lite som om man söker sig till en knarkar och tror att man ska få den att sluta.. man känner sig behövd och speciell .. men väldigt vanligt att du aldrig kommer få någon hjälp själv när du är nere.. relationen har helt enkelt inletts med en obalans där han tar och du ger och det där är väldigt svårt att ändra på i framtiden. Satsa på dig själv istället 

Svar på tråden Jag behöver prata med någon med kunskap om depression/psykisk ohälsa