• Anonym (Kaffedraken)

    Det är synd att inte............

    fler män skriver på dessa sidor jag och min fru går nu in på vårt fjärde försök och det är tufft och då kroppsligt för min fru det sliter vädigt mycket på kroppen och det jag gjorde för fel var att försöka att vara stark utan att prata med någon om hur min situation var och hur jag mådde. Jag led för att jag ville så gärna att vårt 3 försök skulle lyckas och läkarna lovade att denna gång kunde dem inte hitta några indikationer på att det inte skulle lyckas. Men så blev det inte förstås det gick käpp rätt åt h............. Jag är en person som har en utbildning där jag måste vara stark och jag kan styra min personal och medla vid uppkomster av arbetsrelaterade svåra situationer. Men jag glömde bort mig själv vilket jag tror många gör under denna pressade situation. Jag begravde mig i arbete och det är ingen lösning som håller i längden. Det jag skulle vilja är att män skriver mer om detta ämne för att vi är inte ensama om detta.

  • Svar på tråden Det är synd att inte............
  • Anonym (Kaffedraken)

    Ja männen blir oftast glömda i det hela. Min fru fick missfall i 21:a veckan och det man fick höra av många var "ni är unga och har god tid på er att försöka igen" och en massa andra kommentarer som inte direkt gjorde att man mådde bättre. Och begrava sig i arbete hjälpte inte heller eftersom mer och mer av tankeverksamheten fanns någon annan stans som tex vad det var som gick fel. Om det någonsin kommer att gå och om det nu "tar sig", kommer man att komma över ännu ett ev. missfall och våga försöka igen. Nu har det lyckats men nerverna är på helspänn...

  • Anonym (Kaffedraken)

    Första steget taget, bra gjort, skapare av Vimma...

    4:e försöket, det sliter även på oss som läser... Fann man några orsaker tidigare? Och i vilket åldersspann befinner ni i er?

    Jag har ett flertal vänner som adopterat och de barnen är helt underbara! Troligtvis har deras adoptivföräldrars starka engagemang en hel del med saken att göra ty det är en ganska stor process att först försöka själva, misslyckas med det och all mental omställning som det ger samt att slutligen gå igenom den process som det innebär att adoptera, vilket inte är helt enkelt. De barn som får dessa målmedvetna, kärleksälskande föräldrar är lyckliga barn!

    Men nu håller vi tummarna för Ert 4:e försök skall bli lyckat!

  • Anonym (Kaffedraken)

    Tjena Raggarn jag håller tummarna att det ska gå hela vägen denna gång. Man förstår er oro men det ska nog gå bra. MVH Mattias

  • Anonym (Kaffedraken)

    Hej Ulfino
    Du funderade på hur gamla vi var och vi har nyss fyllt 28 år båda två. Nej de kunde inte säga vad det berodde på varför det gick fel. Läkarna lovade för mycket den sista gången vi var på IVF och därför steg förhoppningarna så mycket och besvikelsen var total men man reser sig och hoppas på nästa gång. Vi börjar behandllingen nu i maj igen och kommer att få två ägg tillbakaförda så det är bara att hoppas men vill vill inget veta om hur situationen ser ut för våra befruktade ägg för att minska om det inte skulle fungera igen.

Svar på tråden Det är synd att inte............