Motivera VARFÖR jag borde ge min plats i bussen åt nån gravid?

Jag förväntade mig aldrig att ngn skulle ge mig en síttplats när jag var gravid, men jag förväntar mig fortfarande att folk (som inte själva mår dåligt eller har ont) lämnar sin plats åt bättre behövande! Om det är ngn gravid eller ngn annan som mår dåligt gör ingen skillnad...

Kramig, om du bara kan dumförklara tråden så kunde du ju hållit dig borta. Det pågpr förresten en omröstning just nu: "visste du att 'vem bryr sig' inlägg är förbjudna?".

Danbala:

Ja jag vet inte...
Jag skulle ha gjort det/har gjort det som nyopererad

Men, jag menar då till dom som sitter och känner att det är jobbigt med blckar på sig.... Annars är jag ingen som har speciellt starka åsikter åt ena eller andra hållet. Jag är lika ofta den som trycker näsan ner i en bok och inte ser ett skvatt av vad som händer , kliver av eller på

Annars kan man ju göra som jag gjorde, be folk ställa sig upp för att man själv skulle få sitta.

Nu har jag inte läst hela tråden. Men här i civiliserade Umeå är handikapplatserna på bussarna märkta med ett klistermärke med en handikappad med kryckor, en pensionär med krum rygg och käpp och en gravid med stor mage. Jag kunde absolut inte stå längre stunder i slutet av graviditeten. Jag blev yr och fick sammandragningar. Detta var ju också en anledning till att jag åkte så mycket buss - jag kunde inte förflytta mig på annat sätt. Så trodde jag det var för de flesta höggravida. Uppenbart inte - och det är ju bra.  Men jag tror i alla fall att det är mer normalt att höggravida kvinnor inte mår så bra av att stå upp i en fullsatt buss än att de är helt oberörda... 

TS:

Jag förstår att det är irriterande när folk är sura...

Jag råkar ofta ut för att folk inte reser sig, trots att min mage skulle behöva en egen buss snart , men jag har inte tid att se sur ut emot andra eftersom jag har fullt upp med att underhålla min dotter i vagnen samt att försöka hålla balansen när bussen kränger.

Men jag kan lova dig, den dagen du är gravid och någon på bussen tittar på din mage, ler och säger "du behöver nog den här platsen bättre än mig", så blir man så tacksam så man vet inte HUR mycket man vill tacka personen.

Dessutom blir iaf jag så glad, för att någon sett på mig och verkligen BRYTT sig om _mig_ och mitt tillstånd (skulle vara samma känsla om jag haft gipsat ben eller något annat fysiskt problem). Kanske låter larvigt att man kan bli så glad över en sådan sak, men för mig är det en fantastisk känsla att känna att någon jag inte känner bryr sig om mig.

Tyvärr är det väl svårare att få några omtankar i den vägen om man har en osynlig smärta som gör att man inte kan stå... Men det är ju ofta så att folk vill ha nån typ av bevis att man "förtjänat" platsen. De flesta reser sig ju inte för någon som ser ut att vara i samma kondition som de själva...

Chrissy jag föredrar att folk frågar, än att de blänger..

Oj, jag tycker synd om dessa er som träffat på så många sura gravida! Själv tror jag inte att jag någonsin fått en sur blick från någon på bussen när jag har valt att sitta pga av ryggvärk.

Nu när jag är gravid och har foglossning frågar jag snällt om jag kan få sitta om det inte finns plats. Tyvärr är många blyga och vågar inte fråga, för deras skull tycker jag att man kan erbjuda sin plats, så blir världen en trevligare plats tror jag.

Piaf:

Mmm. Jag hade jätteont i ryggen i närmare ett år, konstant värk, och åkte buss en och en halv timme om dagen rätt genom Göteborg under den tiden...

Kanske borde haft en bandspelare hängande runt halsen med ett evigt rullande band med: "Hej, jag har ont i ryggen och mår verkligen dåligt av att stå på en buss som rör sig. Om du vill sitta vore det bra om du frågar någon annan, annars kan vi väl slåss om vem som behöver den här platsen bäst. Tack!" om och om igen...

Klart man går in och läser, blir ju nyfiken! Har jag skrivit någonting om "VEM BRYR SIG"???