Oktober - 04 Det mesta av det bästa!
Så in i döden trött och ledsen mamma anmäler sig.
När jag loggat ut igår får Vilmer krupp. Och ordentligt.
Vi sitter ute, jag ger medicin men inget hjälper. Kommer inte fram till rådgivningen. Känns som en evighet men efter 30 signaler lägger jag på. Vilmer kippar på armen. Går ut.
Slår 112. Pratar med en trevlig kille (han var säkert snygg också) De kommer enbart ut med ambulans för att hämta någon-inte för akuthjälp. Inte ens när jag berättade att jag sett massor avsnitt av Cityakuten och där minsann...han kopplar mig till en sköterska på akuten. Hon ber mig vänta ett tag till. och jag VET ju att det lugnar sig-men det här var värre än när vi åkte in med Valle akut när han var liten.
Jag ensam hemma. Sjuk Valter sover. Jag vet varken ut eller in. Ska jag väcka Valter och packa in oss i bilen???? Eller ska jag avvakta? Jag gråter, ringer mamma kl. 23. Hon hoppar i bilen. Att vara ute hjälper inte. Valter vaknar då och då och hostar.
Vilmer och jag i duschen 20 min. Jag ångar honom, han leker förvirrat med sina bollar i badbaljan. Stackars liten, han är glad över badet men en aning förvirrad.
Mormor kommer-Vilmer får lite lättare att andas. Han är dödstrött och somnar sittandes i sin säng.
Vi går och lägger oss kl. 01.00, jag kan inte sova för jag ligger och lyssnar på Vilmer. Slumrar 2 timmar.
Klockan 4 är det dags igen. Upp, upp. Bricanyl, långdusch. Han blir bättre snabbare den här gången. Somnar vid 5.30.
Vaknar 7 igen av ett kruppanfall. Jag ligger på och ringer runt, springer och packar väskorna. Ringer Jennifer. Hon tar Valter såklart-även fast han är sjuk. Min mamma blev tvungen att åka igen på morgonen. Till sjukhuset med Vilmer, han får kortison, ventoline, slemlösande. Han är dödstrött men full av uppåttjack. Sitter och leker med slutna ögon. Feber. Hostar.
Vi är hemma nu. Jennifer har Valter till i eftermiddag och skjutsar hem honom när alla de andra åkt hem.
Guldstjärna till min mamma, till Jennifer, till den skitbraiga doktorn vi träffade idag och till den snälla sköterskan. Guldstjärna till Valter som såg hur ledsen jag var i morse och hjälpte mig så gott han kunde.
Men jag blir nog utan den här gången.
Så här har ni eran supercoola supermorsa Diana.
Så trött.
Och så ledsen.
