• ängelabarn

    Vår tös Ronja

    Hej jag är en tjej på 27år.
    Förlorade min lilla Ronja den 22 maj 2001.
    Man upptäckte på ultraljudet att Ronja hade en cysta i bakhuvudet.
    Vilket ledde till inspelade ul som skickades till Lund fostervattens prov.
    I v 25 fick vi reda då att vår bebis vår Ronja hade en cysta stor som hennes huvud, hjärnbråck, ryggmärgsbråck.
    Vi va då tvungena att välja skulle vi föda henne å då hon kanske skulle leva någon timme om hon bara kunde klara av förlossningen , eller göra en sen abort alltså ta död på de sparkande barnet i magen.
    Detta va inget lätt beslut och vi hade inte så mycket tid på oss när vi bestämde oss för abort va vi tvungna att skicka papper till socialstyrelsen för ett godkännande från dem.
    Sen i v 26 va de dags dagen som sitter som en vägg i mitt huvud ännu efter 6 år.
    Efter en förlossning på 11 tim fick vi hålla ta kort och bara vara med Ronja vilket kändes så skönt då å ännu skönare känns de idag, vi såg hur illa de va med vår lilla flicka.
    Jag vet att hon ha de bra där hon är idag och känner att hon finns nära hela tiden.
    Min ängla dotter Ronja .
    Alla kanske inte tycker att vi ha förlorat ett barn, för att vi själva gjorde de valet men för mig är det ett förlorat barn även om jag själv valde de.
    Tack för mig å puss min älskade Ronja

  • Svar på tråden Vår tös Ronja
  • Snurrmamma

    självklart har ni förlorat henne!!! och ja tycker de va otroligt starkt av er att göra de valet ni gjorde då slapp hon lida iaf..massor av kramar till er

  • 1977

    jag vet inte vad jag ska skriva ... men vill säga att jag tänker på er!!! lycka till i framtiden! KRAM

  • Salliemamman

    Kära du. Jag förlorade min finaste Sallie genom att hon fick hjärtsvikt till följd av ett slags mycket krävande tumör. Och det var också så, att jag fick fatta beslut om huruvida jag skulle låta henne dö av sig själv, vilket kunde ta en dag eller ett par veckor, eller om jag skulle sätta igång en förlossning, som det inte fanns en chans att hon skulle klara av. Jag valde att sätta igång förlossningen i v 21. Jag vill slå ihjäl mig själv för det, samtidigt som jag ser så klart och tydligt att hon inte skulle ha kunnat klara sig. Hon hade också druckit upp nästan allt fostervatten. Men det är orimligt tunga avgöranden som läggs på våra axlar och i våra hjärtan! Det är en sådan enorm smärta i det!

    Min mamma sa till mig efteråt, att det var det enda slags hjälp jag kunde ge min flicka. Men man blir ju galen: Vad är det för slags hjälp! Samtidigt som min mamma också har rätt. Fast allt är så fel.

    Men det är självklart att det är så att du förlorat ditt barn, din Ronja. Att hon tagits ifrån dig. Det gör mig så ont att det är så. Men också, som du skriver, att hon har det så fint där hon är nu, lilla Ronja, med de fina änglarna i barnens rike, där allt är grönskande och guld och glittrande sjöar.

    Jag sänder dig en famn full av kraft.
    /Salliemamman

  • Lilla Mjau

    Självklart har ni förlorat ett barn.

    *Varmaste kramar*


    - Mycket kan man köpa men ingen kan köpa livet - Tomas Di Leva
  • lamagirl

    Sänder massa kramizar
    Stolt Mamma
    Till Ängel Michaela
    Och 3 Jordbarn.

Svar på tråden Vår tös Ronja