Tecken från era barn

kan berätta att jag har mycket tecken och kontakt med min son. det är han som hjälper mig och ger mig styrka. i min bok till minne av Marcus-en bok om att mista en älskad son berättar jag också om otroliga saker som jag varit med om från andra sidan. så visst finns våra kära i en annan värld kram från marie-anne mamma till marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad
www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/text_layout_1_T1_R1.htm

varje gång jag ser en nyckelpiga med bara två prickar, tror jag att det är en hälsning från min son. I julas när vi satt och slog in julklappar var jag ledsen och saknade honom extra mycket, och då kom det en nyckelpiga krypande på omslagspappret! det har varit många sådana tillfällen då jag sett nyckelpigor när jag sörjt extra mycket, så jag tror att han finns någonstans min lilla pojke och försöker trösta sin mamma

De ger oss tecken hela tiden, våra älskade barn.

Tre dagar efter att min dotter dog var jag, min man och vår son på väg att lägga oss. Vi gick upp för trappan till övervåningen och min man vände om i dörren för att han hade glömt vår dotters bitring (hon var femton månader när hon dog). Vi brukade ha med oss hennes bitring som en del av henne i sovrummet när vi gick och la oss för kvällen. Jag sa att "bitringen ligger på köksbänken" för jag hade precis lagt den där innan vi gick upp. Min man vände om men hann bara fram till trappan. Bitringen låg på översta trappsteget i trappan. Vi hade precis kommit upp ifrån trappan bara en minut innan så vi vet att den inte låg där då. Jag begriper inte rent praktiskt hur den kunde förflytta sig "av sig själv", det är fullständigt obegripligt för mig att förstå i mitt mänskligt begränsade medvetande. Jag vet bara ATT den gjorde det. Och jag vet att det var ett tecken från Jonna...

Idag tog jag mod till mig och gick till parken ensam när min man var på jobbet. Solen sken och jag tänkte att det kunde vara bra för mig. När jag satt där kom en mamma med sin son, han kan ha varit 2-3år och sorgen kom som en knytnäve rakt i magen.. Saknaden efter Victor blev så enorm. Tårarna föll och jag undrade just om han visste hur älskad han var, när en kritvit fjärill kom från ingenstans, den dansade runt mig och flög sedan upp mot himlen och försvann, i samma stund föll stora regndroppar från bar himmel. Jag gick reste mig och gick hem, helt övertygad om att han vet.

Vi har just firat vår änglason Theos 1-årsdag som infaller på veneziaden som vi firar här i Österbotten. Till den helgen hör att vi skjuter en massa raketer, vilket vi också gjorde. Raketerna sköt vi i år till Theos ära. De var så fina och jag stod där och grät och tittade på dem. Då kom jag på idén att jag skulle försöka fotografera raketerna och det är inte det lättaste om man inte är ett proffs inom fotografering. Jag lyckades ganska bra med några foton, men de flesta blev ganska mörka och suddiga.
Igårkväll kopierade jag fotona till datorn och då märkte jag att jag hade fotat ett par änglavingar! Min älskade son ville tydligen skicka en hälsning till sin mor...?
Satte bilden i mitt galleri under starka bilder.

I torsdags (förra veckan) berättade jag för min syster om en fjäril som heter Sorgmanteln som jag helst vill slippa se. Detta p.g.a. att den två gånger förut visat sig precis innan vi varit med om sorgliga händelser. Vår dotter Miranda talade om för min sambo när de sett fjärilen att någon kommer att dö när man ser den och 5 dagar senare föddes vår Sebastian alldeles för tidigt i v. 24+5 och 6 dagar senare gick han bort. Sen såg jag och Miranda en Sorgmantel en tisdag i juni och dagen efter talade min mamma om att hon fått fler tumörer. Jag sa till min syster att jag vill absolut inte se den igen, men egentligen skulle jag väl behöva se den utan att något händer för att förstå att det inte har med fjärilen att göra och för att jag ska slippa vara rädd varje gång jag ser den. Samma dag, bara någon timme senare, när vi satt på verandan hos min mamma dök den upp och satte sig på verandaräcket. Den satt där en lång stund, sen flög den runt i trädgården en stund. Bara att den satt så nära oss är ganska underligt för den brukar vara skygg och inte flyga för nära, den brukar också flyga högt, inte lågt som den gjorde i fredags. Nu har det gått 5 dagar sen jag såg den och jag känner mig lugn, ingen olycka har hänt och jag är nu helt övertygad om att Sebastian hörde vad jag sa och skickade fjärilen till mig för att jag skulle få släppa rädslan för vad den för med sig.

Det är verkligen så himla fint att läsa om era upplevelser.
Jag har också åtskilliga upplevelser med fjärilar. Bland annat på Jonnas minnesstund så vimlade luften av vita fjärilar, har aldrig sett så många på samma gång samtidigt varken före eller efter. Vid urnsättningen såg vi också fjärilar.

Ja... av någon anledning så kanske de har lätt att förmedla sig via fjärilar?

Här är det en del,eller har varit..men inte alltid..och - jag vet inte OM det ÄR kontakt från min älskade son,barnens fina bror..men..en del är verkligen så man tänker efter..känns som han varit med..

När vi julstädade - och en gång innan - åkte hans egen kopp,jägarkoppen som vi har på hans fd rum som tonåringen har nu,i golvet plötsligt,när ingen såg,men var nära och hörde och regerade direkt efter..den liksom inte ramlade utan kastades lätt ut längre än den kan själv?
När vi julstädade jag o syskonen (Emil ääälskade att julpynta som liten,älskade julen) så - när ingen tillfälligt var uppe - pang! Jag trodde en av sönerna tappade något,men,nej,han var nere..ingen var uppe..och vi hörde det.När min dotter och jag gick upp låg koppen flera meter från där den borde landat,eller varför skulle den ens kunna ramla av sig själv när den stod några dm in på datorn?
Min dotter och jag satte upp den igen och pratade med Emil,sa det måste varit en hälsning från honom som skanar oss,vara med,julen.
På julafton den "riktiga" tomten som preciiis när VI kommer från Emil ledsen,tänkte på julen,utan honom,grät..Emil var tomte - såå bra - sedan han var 14 åt småsyskonen -DÅ kommer en vit bil och stannar precis utanför k gården när jag,gråtande,är på väg ut..och han har röda och vita tomtekläder,fina,långt vitt skägg,allt.."verklig" som man tänker sig jultomten..säger God Jul! och bjuder på Paradischoklad (jag älskar choklad och julen) och åker..vi vet inte vem han var,varför han råkade komma när JAG,VI just gick ut..men..som om min son ville hälsa "var inte ledsen mamma,jag är här!" eller något..känndes det.Tänt på det.Fint.
Till nyår när vi skulle se Emil´s favoriter för att ära honom med en låt de skulle spela för honom,samt lyssna,med två syskon och jag..så när vi hämtade biljetterna beställda i mitt namn..sa de "Två biljetter beställda i Emil Andersson´s namn"..eh..sa det är ju MIN SON,som vi förlorat..men de vidhöll det stod i hans namn..Ville nog vara med - och det var han nog med - kunde inte missa dem!
Sen i Norge i somras hittade vi inte fram,irade,skulle missa färjan,åkte fel..orolig..så..plötslig åkte vi samma väg..färjan! Där var den,och - sista för dagen - som vi precis hann med! Blev så lättad! Kändes som Emil styrde oss rätt! Tackade honom!På väg hem fick vi punka i en backe..men rullade åt sidan,kliade oss i huvet - HUR göra nu? Fick hjälp med extrahjul,sen - några meter ifrän - var en verkstad!! Som lagade däcket!! EFTER kom raksträckor i nästan ödemark över 9 mil! Som om det hände precis vid rätt tidpunkt och rätt ställe!!! Tror Emil hjälpte oss! Måste varit så!
Häromdagen skulle jag se i en låda,så bara råkar jag ta upp ett kort,bara gjorde det,infall..ser..ett rött,rosa fint kort med blommor och hjärtan och glansigt med guldbokstäver på..läser.."MAMMA!" står det på framsidan med stora bokstäver i guld..nyfiket öppnar jag,utan en aning vem det varit från..ingen aning..läser inuti Grattis på Mors Dag mamma!...sedan.."Du är Världens Bästa mamma! Jag älskar dig! Kram. Din son / Emil."

Blev såå glad,skrek lite rätt ut..min dotter undrade vad det var..visade kortet..som jag råkade hitta som HAN såå vackert skrivit till mig i livet..med precis de ord jag just då längtat såå efter att få höra från Emil själv...blev alldeles varm av glädje..som om han styrde mig att hitta det,där de finaste ord som finns skrivan av honom själv till mig stod..satte fram kortet.."Du är världens bästa mamma! Jag älskar dig!Kram. Din son/Emil."...underbart se,läsa..tillsammans med det minns jag,nu,att jag fick en stor bukett blommor,en lott och en chockladask!

Flera gånger innan ettårsdagen såg jag andra barn med samma namn i tidningen som fyllde år..och när jag satt hos honom i höstas,grät..gick en familj förbi oss..och jag hajade till..mamman ropade ´"Emil,kom nu!" och så till ena barnet..ryckte till..när man sitter hos sin son går en anna,liten,Emil förbi..

"Tänkt på det" ska det stå..