Hur mkt ångrar man en abort?

Jag har 4 barn och gjorde en abort nu i somras. Ångrar mig inte det minsta och har aldrig gjort....

Jag ångrar min abort ngt enormt, ångesten och skuldkänslorna är inte att leka med. Det går inte en dag utan att jag tänker på mitt lilla pyre...Men vad är egentligen rätt och fel ?! Det är dock inte lätt vare sig för psyket eller kroppen att genomgå en abort...och det finns inga måsten. Jag kände mig nästan tvungen till abort, men nu i efterhand känns mina dåvarande värderingar IDIOTISKA !! Gah, så tänk före, sen e det för sent...

Finns inget jag ångrar mer i denna värld....

Blev gravid av misstag och hade haft hjärtsvikt innan efter en tvillinggraviditet med kraftig havandeskapsförgiftning och min kardiolog förbjöd mig att skaffa fler barn, då riskerna var för stora.... Förstod såklart det, men ångesten, skammen att inte ha skyddat sig bättre mm ledde till att jag knappt ville ha sex mer och drog mig undan. Slutade med skilsmässa, vilket jag ångrar över allt idag, då jag med facit i handen fattat att jag inte hade skuld till allt och att jag alltid kommer att älska pappan till barnet... Han vill dock inte ha mig, så jag får leva med det, men har lämnat ångesten efter många tårar och samtal med psykologer mm. Har min lilla barn i mitt hjärta där det alltid kommer att finnas och jag tänker på det ofta, men fattar idag att det fanns ingen annan utväg.

Ångrar mig varje dag

jag ongrar mig varje dag och natt.

Ångrar... jag hade inget val, nästintill ensamstående(sambon endast hemma fedag em till sön em pga eget företag) med endast tio månader mellan de första ansåg jag mig inte kapabel till en tredje (skulle ha skiljt 11mån mellan 2an o 3an)

Anonym (vilsen)

Har du bestämt dig? Jag sitter själv i samma sits faktiskt, jättejobbiga känslor!

Instämmer helt!!!! Om DU har valt, helt utan andras inverkan, såkommer du inte att ångra dig. Det är de som inte var säkra i sitt beslut, de som egentligen ville behålla barnet, som ångrar sig.

Han ville inte, så jag lyssnade nog mest på hans önskemål än mina egna. Har två barn nu med en annan man, men ångrar det jag gjorde för så många år sedan. Hade ju haft 3 älskade barn istället för två. Har man inga barn sen innan så vet man inte vad man går miste om. Så mycket ändlös kärlek de ger en varje dag, som man aldrig vill vara utan. Sörjer min lilla bebis än...

Känner så igen mej i denna anonyms berättelse. Gråter nästan varje v pga den abort jag gjorde för 3 år sen!!!!Jag kommer aldrig att komma över det. Jag hade 2 barn som du TS, de var nog i ungefär samma ålder som dina är nu.
Tänker mest på VARFÖR jag inte skyddade mej när jag inte ville ha fler barn just då??????
Idag vill jag ha ett till barn men blir inte gravid. Har försökt allt även pergotime men inget händer. Så denna lilla människa som jag valde bort från vårt liv var antagligen den sista baby jag fick ha inne hos mej, usch börjar nästan gråta igen.
TS_ tänk noga innan du tar beslut om du inte redan gjort det.

Jag har gjort en abort och det ångrar jag inte. Men tror det hade varit svårare att göra en abort idag då jag redan har barn.

Jag skulle ha behållt barnet absolut, sedan steriliserat mig om jag inte ville ha fler barn för då slipper man den situationen..
Den saken förstår jag inte, de som absolut bara VILL ha två barn t ex och aldrig mera fler..varför inte sterilisera sig?
Barn är värdefulla gåvor med eviga själar, bara för att man tar bort dem från jorden betyder inte att deras själar inte hamnar i himmelen då deras liv tas ifrån dem..
Detta vet jag eftersom jag hört berättelser om folk som varit i himmelen och sett tusentals själar till aborterade barn, leva där och leka med änglar..

Väldigt individuellt som med allt annat.
Jag ångrar min o kommer göra hela livet.

Jag har aldrig någonsin ångrat att jag gjorde abort för 20 år sedan. Tvärtom är jag stolt över mig själv att jag stod emot omgivningen och valde själv.

jag har inte ångrat min abort en sekund. Det är ju väldigt varierande, så du kan inte dra några slutsatser utifrån vad andra har känt...

har aldrig ångrat

JAg gjorde min första abort 20/9-11 och jag tänker på den än idag.
Det trodde inte jag att jag skulle göra men det gör jag. Men jag vet att jag inte skulle orkat med ett barn pga min psykiska ohälsa som jag haft hela livet 24 år... Tog 13 månader för oss att bli gravida sen slutar det med en abort så hemskt. Och nu längtar jag efter barn igen trots att jag inte mår bra, och skulle orka.. ÄR grymt jobbigt. 

Jag gjorde abort för ungefär 15 år sedan då jag fortfarande gick i skolan och det inte var ett alternativ för mig att få barn så tidigt. Jag har aldrig ångrat mig så för mig var det helt rätt beslut. 

jag ångrar definitivt inte min abort. Blev gravid trots preventivmedel tillsammans med min sambo sen 13 år tillbaka. Ingen av oss har velat ha barn och beslutet var faktiskt väldigt lätt att ta. Vi var fullkomligt överens och det fanns ingen som helst tveksamhet. 
Blev ju oerhört chockad av att vara gravid, misstänkte det väldigt tidigt dock pga av alla symptom. Hade fruktansvärt jobbigt med illamåendet som pågick från att jag vaknade till att jag somnade, var sanslöst trött jämt och ständigt,  gick upp i vikt väldigt fort (6 kg) och var svullen, hade ont osv. Ringde och beställde tid och efter VUL konstaterades att det var 5+2 och till råga på allt 2 foster. Det gjorde verkligen att om jag eller min sambo hade haft det minsta tvivel innan så var vi ännu säkrare nu. Vil vill förmodligen inte ha 1 barn, och definitivt inte 2 barn. 
Var väldigt lättad när vi påbörjade aborten i vecka 6+5. Gjorde medicinsk som jag tyvärr mådde väldigt fysiskt dåligt av. Kräktes kraftigt första dagen efter mifegyne och började blöda rejält dag nr 2. Hade otroliga smärtor redan då, var inställd på att det skulle vara som kraftig mensvärk ungefär med detta var fruktansvärt. Det jag var tacksam över var att mitt illamående var som bortblåst och dag nr 3 var jag uppe tidigt på morgonen (gjorde hemabort) och tog resten av tabletterna. Var rätt trött så jag somnade snabbt efteråt och vaknade vid 10 av att det gjorde otroligt ont.Min stackars sambo var helt förtvivlad över att inte kunna hjälpa mig, mina smärtstillande hjälpte inte öht och jag hade svårt att röra mig och ta mig till toaletten var riktigt jobbigt. Blödde otroligt mkt och hade kontakt med barnmorskan flera ggr under dagen.
Vid 16 på em började smärtorna avta och vid 18 mådde jag rätt ok igen. Öm, helt slut och fortfarande rejäla sammandragningar men nu var det som vanlig mensvärk.
Kommer aldrig att glömma hur lättad jag kände mig, att allt var över och att min kropp redan visade tecken på att jag inte var gravid.  Mådde otroligt dåligt psykiskt över alla fysiska förändringar som hände, att inte ens kunna öppna kylskåpet utan att vilja kräkas...
Har aldrig ångrat aborten, däremot så tänker jag aldrig rekommendera medicinsk abort. Det är verkligen ngt av det värsta jag gått igenom smärtmässigt och hade jag behövt välja idag istället hade jag valt kirurgisk abort istället.