Det är väl så,att vi i vår västerländska kultur gömt undan det faktum,som är absolut säkert,nämnligen att vi alla kommer att dö en dag.Folk får ofta totalpanik,när de möter någon,som mist en anhörig,såvida personen ej var över 95 år minst.Denna reaktion har jag fått uppleva,när mina föräldrar dog,då jag var 20 år,när jag blev änka,som 45-årig mogen kvinna och även nu,som Mormor till ett Änglabarn.Tror aldrig,att jag sett en öppen kista,men väl anhöriga som somnat in.Ju äldre man blir ju mer naturligt ter sig döden,som ett inslag i livet.Dock -när det gäller yngre personer,så har man svårt acceptera,att någon inte fick leva ett helt liv!Speciellt barn och barnbarn!Kan förstå paniken,att se din kusin ligga där - så fel och sist ni sågs - så levande - även att hans mor i stunden på något sätt tog på sig modersrollen visavi dig - lugnade och tröstade dig!Tror av hela mitt hjärta,att hon förstod dig!!!Beklagar din svåra förlust! Din reaktion visade just,hur verkligt berörd du var!!!