Från TS:
"Står det i bibeln eller koranen att man inte får ha det?"
Koranen kan jag inte svara för, men i Bibeln finns inte begreppet "sex" med överhuvudtaget. "Bli ett" och "bli ett kött" samt "känna" är de begrepp som används. Och dom används alltid i samband med ett äktenskap, eftersom det är just att "bli ett" som ett äktenskap handlar om; andligt, själsligt och fysiskt.
Free Spirit skrev 2007-12-09 23:27:12 följande:
Halal.
Så förstod inte jag att "Freespirited" menade. Jag tog det som att mödomshinnan har en symbolisk betydelse. På Bibelns tid och från judisk sed var det vanligt med "blodsförbund"; alltså förbund som inte gick att bryta. Omskärelsen var ett tecken på förbundet mellan Gud och hans folk. Jesu blod på korset är ett tecken på det Nya förbundet mellan Gud och människa (ersätter omskärelsen och offerriterna för kristna).
Alltså har det inget att göra med att vara förbrukad. Och Guds nåd och förlåtelse gör Allting Nytt.
JTA
barn är aldrig "dåliga konsekvenser". Aldrig! Barn är Guds gåva. Dom kommer från och tillhör Livet självt. Jag begriper inte var du läser in att någon menat något annat??
Går det att ändra i sitt inlägg?
För det jag skrev till Halal råkade komma i citatet.... Ursäkta....
ok
Snälla börja inte skylla på dom stackars männen nu, ok?
Jag är feminist o allt men allting är inte patriarkatets fel och definitivt inte männens. Det börjar bli lite gammalt nu.... och framförallt ologiskt och taget ur luften..... Sorry... just had to say that...
Saskia,
ett äktenskap handlar om att bli Ett
Andligt
Själsligt
Fysiskt
Man måste inte ha samlag för jämnan för att detta ska ske. På samma sätt som man inte måste tycka lika i allt eller ha samma vänner för att vara ett på ett själsligt plan. Ömsesidighet och kärlek är nyckelorden. Inte "rättigheter".
Det var jag som skrev att sex inte är en rättighet. Inte i ett kristet äktenskap.
En fråga till er muslimer: Får en kvinna - eller man, i ett muslimskt äktenskap säga "Nej inte ikväll" eller på annat sätt *tillfälligt* neka sexuell samvaro. Frågan är ärligt ställd och jag är bara nyfiken.
Saskia,
jag är kristen så jag vet vad kristendomen säger. Och det är int e det som du påstår.
Såvida du inte är muslim, så skulle jag uppskatta om de som kallar sig muslimer svarar om det är ok? Du kan ju ha missuppfattat.
Saskia,
det där som Sallisen har sagt är helt korrekt. Man bör ha regelbunden sex i ett äktenskap. Så är det. Det är inte hälsosamt att neka under en längre period. Men det är inte samma sak som att sex är en rättighet eller en skyldighet. Ett äktenskap är ingen affärsuppgörelse där man kan säga "om du ger mig det så ger jag dig detta".
Jämför med mat om du vill.
Man bör äta. Gud vill att vi ska äta. Regelbundet. Det är roligt att äta. När man har apptit. Gud vill att man ska ha apptit. Han har skapat apptiten. Det betyder inte att vi inte kan hoppa över ett mål då och då eller att vi måste äta för jämt och ständigt. Eller att vi glädjelöst äter "för att vi måste nu igen". Eller att vi äter "för det är Guds bud". Vi äter för att vi tycker om det och för att vi bryr oss om oss själva och vår kropp. Så är det med ett äktenskap också; vi kommer tillsammans med en viss regelbundenhet för att vi (båda) tycker om det och bryr oss om varandra och vårt äktenskap. Det är glädje och lust i det. Inte en massa "plikt och påbud".
Vad är det som är svårt att förstå med det egentligen ????
Tygtiger,
"Bryr sig troende om hur icke-troende gör med sex innan äktenskapet?"
Det finns ett kort svar och ett långt, mer problematiserande, svar på den frågan. Båda är sanna, IMO.
Det korta svaret: Nej.
Bra svar där Saskia.
Tygtiger,
jag såg din fråga några sidor tillbaka. Det verkar som denna tråd är en debatt mellan muslimer och icke muslimer. Jag är ju då kristen och kan bara utgå från det perspektivet.
På individnivå anser jag inte att man har "rätt" att bry sig, om inte en person ber om det eller efterfrågar ens åsikt eller om det finns någonslags nära relation. Eller, jo man har rätt att bry sig men man har inte rätt att visa det om inte den andra personen "öppnar dörren och bjuder in" så att säga. Här i Skandinavien har vi ju en kultur där den privata sfären är väldigt stor och det anses väldigt fult att gå in på den privata sfärens gränser (även om dom kan vara rätt vaga ibland). Ibland tycker jag att våran kultur är lite på gränsen till "sköt dig själv och skit i andra"; dvs individualistisk som i egoistisk. Jag tror det blir stora kulturkrockar ibland på det här området. Jag har personligen inte ont av att Jehovas ringer på min dörr eller att Hare krishna haffar mig på stan, men jag vet många som blir rent ut rasande av det. Jag kan ha lite svårt att dela den känsla men jag förstår att det handlar om att några har blivit alltför påträngande. Och det har jag respekt för.
Om man lyfter det hela till en "kollektiv nivå" dvs, man diskuterar i generella termer, ska man ha "sex utanför äktenskapet" eller ej, typ. Då anser jag att det är fritt fram i debatten, då gäller det ju ingen personligen eller hur? Om alla är införstådda med att var och en lever sitt eget liv och är 100% ansvariga för sina egna handlingar så kan ju egentligen ingen annan på allvar diktera en annan människas liv. (att man kan ge "vägledning" är väl en annan sak).
Till kristna vs icke-kristna då. Först, kallar man sig kristen så betyder det någonting. På engelska finns ett uttryck "my brother's keeper" som jag saknar på svenska, men det går ut på att man "av kärlek och omtanke håller "reda" på sin broder. Ingen människa lever i ett vakuum och "no man is an island" därför tycker jag ibland att den västerländska invidualismen (skit du i va jag gör) krockar med kristendomen. Därmed är inte sagt att man har rätt att på något sätt "kontrollera sin broder", som sagt var och en är personligt ansvariga för sina liv.
Till icke-kristna då. Bekänner man sig inte till den kristna tron så bekänner man sig inte heller till den kristna etiken? Jo visst kan man göra det, men ingen kan ju förvänta sig det, eller hur? Således - nej en kristen har då inte rätt att bry sig på samma sätt.
Men om vi lyfter det till kyrkan vs icke-kristna och samhällsnivån (den kollektiva) så säger Jesus själv: Ni är världens salt, om saltet mister sin sälta duger det inte till annat än att trampas på. Kyrkan har en uppgift i samhällsdebatten att propagera för och föra ut kristna normer och värderingar. Kort sagt Kyrkan ska influera och påverka det samhälle hon finns och verkar i, men hon ska inte kontrollera eller befinna sig i maktposition. Rörigt eller förståeligt?
Nu kallar mina barn och tvätten så nu måste jag kila! Hejs!!