Till bonusappor: berätta om hur det känns

lånar min tjejs inloggning, delar...

Ställ rimliga krav på hur han bör uppträda mot båda barnen.

Jag har haft en bonusflicka i 2,5 år nu. Kom in när hon var två månader och vi har det kanonbra! Älskar henne och bestämde själv, att det här vill jag satsa på. På min tjejs och mitt förhållande och flickan som fanns med.

Nu väntar vi tillökning. Och jag tror inte!! Att det kommer vara svårt för mig att behandla båda lika.

Dels för att Emina, har funnits hela tiden. Jag är ju hennes "pappa". Samt att min sambo och jag har pratat mycket om det och det är klara linjer genom det. Finns inga frågetecken.

Man får reda ut begreppet familj tror jag. Vad är familj för dig? För mig?

Nu kommer det ju finnas en liten tjej med sen tidigare. Henne har han väl redan accepterat? Eftersom ni har gjort er klara för fler barn. Då är det bara att jobba utifrån den situationen. För storesystern kommer ALLTID att finns där. Jag tror det kommer gå kanon.

Oroa dig inte för mycket för det. Men som sagt. Ställ rimliga krav! Det är inte alltid en dans på rosor som styvpappa, när den riktiga finns med i bilden tror jag. Respektera det om han påpekar det.

Annars, lycka till med allt!

Jag är bonuspappa sedan snart 2 år tillbaka.
Har 3 bonusar på 7,6 och 2 1/2 år gamla..

Vi har det bra hemma, alla barnen tycker om mig, och jag älskar dom som dom vore mina egna.

Vad gäller regler hemma osv, så har jag och min sambo samma regler och uppfostringstankar.

Vi väntar nu en gemensam liten parvel och det känns udnerbart, har funderat en del hur det kommer kännas efter förlossnigen?
Jag vill inte särbehandla och har bestämt mig sedan redan innan plusset att så skall det inte heller bli, visst jag kommer nog ha starkare känslor för "mitt eget" barn men det förhindrar ju ingen kärlek till mina bonusbarn?

Samma regler kommer gälla även min egen och kärleken kommer "delas upp" rättvist på allihop..

Vi har det också lite kärvt med hennes föredetta då vi inte har samma regler osv, men det får man väl ta på bästa möjliga sätt..

har så mkt tankar om detta så det var kul att se en tråd om detta-..

MVH JONAS

Handlar nog om att man i samförstånd sätter upp gemensamma regler, vanor osv.. att man sedan inte särbehandlar..

Är bonuspappa sen 7, nästan 8 år och jag älskar honom som om han var min egen. Och det är han också, på alla sätt utom just det biologiska. Han ser mig som sin pappa och jag ser honom som min son.
Men det har nog underlättat att hans riktiga pappa håller sig borta och att han när han pratar med pojken (nån enstaka gång, 2 år sen senast)) lovar en massa som han aldrig håller.
Pojken har inga känslor för honom annat än besvikelse.

I ditt läge Cyberdansken är det som sagt bättre om dom håller sig borta helt, det håller jag med om, det bästa är ju om alla i "båda" familjerna kan hålla en sund relation, men det går väl inte i 7 av 10 fall.. vi har det hyfsat bra iaf, även om pappan till barnen lovar en massa..