har han panik ?

Jepp, låter lite som panik.

Min kille fick en liiiten sväng av panik han också. Han blev först jätteglad, men dagen efter beskedet så var han lite tillbakadragen och osäker. Vi hade försökt aktivt i 8 månader då, så man tycker ju att han haft tid på sig...
Efter ca 1 vecka släppte hans osäkerhet och han blev glad igen.

Prata med honom...be honom berätta VAD som (enligt honom) kommer bli jobbigt mm.

Han säger att han kommer inte kunna göra det som han har planerat in i sin framtid .. resa mm .. men jag har sagt till han att det kan man göra fast man har barn .. men han menar ju mer på att åka iväg me sina vänner o så .. ja sa tt om han vill det så är det bara åka , jag kan ju inte tvinga han att va hemma med mig jämt ju.
sen oroar han sig för pengar . men vi känar ca 25-30 tusen i månaden tillsammans så det är ju inge problem ju ... förstår hans panik känner iblad samma sak ... men det är väl bara o "gilla läget" lr vad man nu kan säga ? :S

Ofta när man känner som han så handlar det om att man ser att man måste ge upp själva möjligheten till att vara spontan. De flesta av oss åker aldrig på spontanresor, tar en sista-minuten till Turkiet som går imorgon mm., men av någon anledning så känns det ofta hemskt att ge upp själva möjligheten till att göra sånt.

Det man då kan göra är att se tillbaka på sitt liv under det senaste året. Har man gjort spontana grejer? Om man har gjort det så kanske man ska tänka igenom dom och se om det verkligen var så kul som man minns och om man verkligen inte kan leva utan det i ca 2 år (detta för att få en bra grundrelation till sitt barn).
Om man inte gjort spontana resor/urflykter under det senaste året så skulle man säkert inte göra det det följande året heller och då går man alltså inte miste om nåt.