Att må dåligt när man äntligen får hem sitt underbarn.
Espe-chula: Känner igen mig i det du skriver!
När vi var i Colombia så mådde jag så dålig, jag ville bara ta min man och mitt barn och åka hem till Sverige. Vistelsen var en mardröm ibland, speciellt eftersom jag var i ett känsligt tillstånd.
Jag hade så många planer hur det skulle vara att få vårt barn i Colombia och om allt vi skulle göra när vi blev en familj här hemma. MEN väldigt litet att det jag planerat kunde göras då vi fick en liten överraskning som höll mig i chock- och upplösnings tillstånd ett bra tag 
Jag var aldrig deprimerad men ganska nära och att ha alla dessa hormoner i kroppen gjorde inte saken bättre. Som tur är hade jag maken som tog över när det behövdes och vår dotter märkte aldrig något och mår bra och är trygg trots att vi inte gått efter alla "regler" som gäller vid adoption 
Tror att det är ganska normalt att känna så här och att det händer mer oftare än vad det talas om. Tyvärr så förväntas det av adoptivföräldrar att ALLA ska känna på samma sätt och man måste vara någon superförälder....
Skönt att du är ditt gamla jag igen
