Att må dåligt när man äntligen får hem sitt underbarn.

Visst ska detta nämnas i den obl. föräldrautbildningen, och det nämns också i utb.materialet om än inte som den amerikanska förkortningen och termen som förekommer här. Men under rubriken Resan till barnet, står det:
"En del föräldrar känner omedelbar samhörighet med barnet medan
andra föräldrar får blandade känslor inför barnet. Den första
tanken kan vara: ?Hjälp, hur ska det här gå?? Det finns också
adoptivföräldrar som beskrivit att de inte känner någonting." med källhänvisning (Andersson 1998) och fortsättning "Alla känsloreaktioner är möjliga. Att i ett främmande land möta
ett främmande barn som man ska dela resten av sitt liv med är ett
så speciellt möte att det inte kan finnas några känslor som är rätt eller fel. "

Men som sagt, allt som sägs kan man inte ta till sig, och oavsett om det nämns och diskuteras så kan man nog inte förbereda sig tillräckligt på den känslostorm som kan komma. Det viktiga är då att få känna att det är okey att känna som man gör och att man kan få hjälp att få det att kännas bättre.